onsdag 21 april 2010

På tal om vulkanen

Det känns inte fel att plocka fram Völuspá (Völvans spådom), en av de gamla isländska eddadikterna. Jag hittar följande (i min urgamla pocketversion är det strof 57):
"Sol svartnar - jorden segnar i hav
strålande stjärnor störta från  himlen;
lågor fräsa mot livets värn,
högt flammar hettan mot himlen själv."
Lyckligtvis ser Völvan strax därefter en ny jord komma:
"Upp ser hon komma för andra gången
jorden ur havet, ljuvligt grönskande;
forsar falla, där flyger örnen,
som far och fångar fisk i fjället." (strof 59)
"Ett salhus ser hon, som solen fagert,
täckt med gulltak på Gimle stå;
redliga mänskor månde där bo,
njuta sin lycka och leva evigt." (strof 64)
Så - visst finns det ett liv efter vulkanen också.

Inga kommentarer: