Årets första bok

Årets första bok blir Den siste greken av Aris Fioretos. Utifrån några registerkort författaren av en slump säger sig ha fått i sin hand får vi följa Jannis, en ung grek som på 60-talet lämnar det fattiga Makedonien för att skapa sig ett bättre liv i Sverige. Han hamnar på en liten ort utanför Kristianstad och får där hjälp av en grekisk familj att acklimatisera sig, få arbetstillstånd och jobb, först på en saftfabrik i Tollarp, därefter på ett tryckeri i Lund. En kärlekshistoria med tragiskt slut hör också till historien.

Det viktiga i den här boken är egentligen inte själva intrigen. Det intressanta är beskrivningen av huvudpersonen och dennes sätt att leva sitt liv, ett liv som på ett sätt blir präglat av mötet med en ny kultur, på ett annat sätt liknar allas våra liv. Jannis är filosofiskt lagd och har många funderingar om människolivets natur. Han är övertygad om att vi människor består av alla människor och att när vi befinner oss i nutid också samtidigt befinner oss i det förgångna och i framtiden. Enligt denna filosofi har också författaren konstruerat sin roman. Eftersom registerkorten med anteckningarna om huvudpersonen ligger i oordning presenteras även huvudpersonen Jannis för oss på detta sätt. Nutid växlar med minnen från livet i Makedonien, från hembyn, som låg så ”högt uppe i bergen, så nära himlen att vissa invånare menade att man slog pannan i den.” På samma gång som vi får lära känna Jannis får vi också lyssan till berättelserna om hans förfäder.

Det är kontrasten mellan det fattiga livet i byn, så präglat av bristen på vatten att uppmaningen ”Spara ditt spott, du kan behöva det till sommaren” blev till ett talesätt och 60-talets folkhemssverige som bränner sig fast i läsarens medvetande. Eftersom författaren är en ordkonstnär av stora mått blir läsningen både underhållande och tänkvärd. När Jannis mamma för första gången konfronteras med nymodigheten telefon låter det till exempel så här: ”Den där svarta kolossen var inget för henne. Visst såg den ut som en kyrka, men tänk om hon inte fick tillbaka sin röst”.

Jag hade stor behållning av den här boken. Förutom att roas fick jag inblick i grekisk kultur och historia och, inte minst, perspektiv på mitt eget land – och liv.