Dikt

En kollega gav mig den här fina Hjalmar Gullberg-dikten idag:
Jag tänker ge mig ut på en lång resa

Jag tänker ge mig ut på en lång resa,
troligen dröjer det innan vi ses igen.
Det är inget förhastat beslut, jag har umgåtts med planen
länge,
fast jag inte kunnat säga det öppet förrän nu.

Jag har ordnat en mängd detaljer i samband med färden,
jag har förberett allt utom själva resrouten:
vart det slutligen bär hän får jag söka leta ut efter hand.
Jag far bort för att söka något i mig själv som jag aldrig fick
tag i här.

Jag tycker det ropas efter mig långt borta, jag vill dit.
Jag tror mig i stånd att fördra en hel del besvärligheter för
att komma fram.
Jag tror mig så lätt om hjärtat, en tyngd har fallit från
mitt bröst.
Det är som om en stor glädje väntade på mig någonstans.
(Ur Sonat, 1929)