Så trögt, så trögt. . .

I min bokgrupp nummer 2 läser vi nu Jens Lapidus: Aldrig fucka upp. Tyvärr motsvarar boken inte all den uppmärksamhet författaren fått anser jag. Visserligen är det intressant att få ta del av författarens bild av poliskåren och Stockholms undre värld, men det är något fel med tempot. Det känns som om Lapidus gått i skrivarskola och lärt sig vara noga med detaljerna med glömt att man inte ALLTID kan beskriva ALLT. Det måste finnas en rytm om det ska bli kul att läsa. Här segar det bara på. I all oändlighet. . . .