Det är när du berättar sagor du kommer sanningen närmast, säger Jeanette Winterson i förordet till
Passionen, en roman jag placerat under rubriken Venedig i butiken. Först blir jag konfunderad - det dröjer ett bra tag innan vi kommer till Venedig. Först får vi nämligen följa Henri, en ung pojke som får tjänst som Napoleons passopp under brinnande krig. Det är inte förrän en bra bit in i boken som romanens egentliga huvudperson dyker upp: Venedig, labyrinternas stad, och människornas där, speciellt den Tintomaralika Villanelle, dotter till en båtkarl och därför född med simhud mellan tårna! Det är denna Villanelle, som Henri så småningom träffar och förälskar sig i.
Det är en märklig bok, full av mystik och egendomliga händelser och personligheter. Och - ja, den passar faktiskt under rubriken Venedig - jag blir nyfiken på denna "labyrinternas stad" och vill ta reda på mer, gärna också besöka. Att sedan Jeanette Wintersons stil och språk tilltalar mig gör inte det hela sämre. Hör här:
För länge sedan i Venedig, när vi hade vår egen tidräkning och höll oss på avstånd från världen, började våra dagar om kvällen. Till vilken nytta var solen när våra affärer och våra hemligheter och vår diplomati var beroende av mörker? I mörkret är du förklädd och detta är förklädnadernas stad (s. 87).
Inlägg
3 kommentarer:
Jag tyckte väldigt mycket om den boken och det mesta av J. Wintersson för den delen.
Ja, den gav definitivt mersmak. Gillade stämningen och blev nyfiken både på napoeonkrigen och Venedig.
Bästaste Winterson! Och underbara Venedig! Jag har hört någonstans att Winterson aldrig satt sin fot i Venedig när hon skrev boken. Vet inte om det är sant. Men det spelar absolut ingen som helst roll. Hon fångar ändå Venedigs själ och hjärta, tycker jag. /Therese
Skicka en kommentar