Beate berättar sitt livs historia - i romanform. Redan som barn hör hon röster och får enorma vredesutbrott hon omöjligen kan hejda. På grund av en medfödd synskada - som först i vuxenlivet upptäcks - får hon problem med att lära sig läsa och skriva och placeras i dyslektikerfacket. Som vuxen vistas hon långa perioder på psykiatrisk avdelning, har boendestödjare och terapeuter omkring sig utan att någonsin lyckas bli riktigt frisk. Återfallen är många.
Trots att man som läsare stundtals drabbas av totalt hopplöshet, lyckas författaren ändå förmedla ljuspunkter. Den stora glädjen över att kunna skriva, det framgånsrika författarskapet och den varma gemenskapen med syskonbarn och vänner är det som stannar kvar när man lagt boken ifrån sig. Jag vill verkligen läsa mer av Beate Grimsrud.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar