Agnes i Lund: Höstvandring Pamplona-Logroño

Etapp 2 på projekt Mot Santiago de Compostela är nu avklarad. I år blev det fyra dagars härlig vandring på sträckan Pamplona-Logroño.

De första dagarna hängde regnet i luften och under- och regnställ plockades fram. Sista dagen var det solkrämen och solhatt som gällde. Vi följde de sträckor som rekommenderas i guiden A Pilgrim´s guide to the Camino de Santiago, dvs. vandrade 22 +21+22+28 km. Landskapet böljade fram bland stora plöjda fält och man kunde bara gissa vad som odlats där. Potatis? Vete? Majs kanske? Närmare Logroño tog vinodlingarna överhand och vi kunde till och med plocka på oss en och annan kvarglömd "Rioja-druva".

För oss var det här precis lagom dagsetapper - det var först sista dagen som träningsvärk och ömma fötter gjorde sig påminda. Tack vare de relativt korta sträckorna de första dagarna kunde vi ta det lugnt och ändå komma fram vid 4-tiden, vilket innebar många timmars tid för cafébesök, läsning och sedan, framåt halv 9, middag. För mig är detta ett perfekt sätt att ladda batterierna på.

Tyvärr tog böckerna slut och rastlösa jag fick lusläsa en tysk tidning på flyget hem. Nästa år tar jag med mig tre romaner (eller tjockare sådana). Jag började med Sofie Oksanens hyllade Utrensning, en bok som motsvarade förväntnignarna till fullo. Jag njöt av det uttrycksfulla språket och drogs med i den skickliga kompositionen. Dessutom föll Estlands historia lite mer på plats. Min äldsta dotters farfar kom som 19-åring som flykting från Estland till Sverige strax efter andra världskriget. Efter skilsmässan från farmor ryktades det om attt farfar varit nazist. Jag förstår precis, så kan det mycket väl ha varit. Ville man inte vara ryss, var enda alternativet att stödja tyskarna. Det är i alla fall den bild jag får av Oksanens bok. Romanen sträcker sig in på 90-talet, tar upp problemet med trafficking och ger på så sätt fin historisk överblick.

Därefter förflyttade jag mig till Vietnam (den Santiago de Compostela-relaterade litteraturen känner jag mig klar med) med hjälp av Karin Alfredssons Kvinnorna på 10:e våningen. Enligt O skriver varmt om boken och jag kan bara instämma. Romanen karakteriseras på omslaget som dokumentärthriller och precis som Oksanen väver Karin Alfredsson fint in både vietnamesisk historia och nutid. Vietnamkriget, sexturismen, handel med nyfödda barn, mäns och kvinnors villkor är några av ingredienserna. Alltihop ovanligt snyggt förpackat.