Lila hibiskus

Lila hibiskus är egentligen Chimamanda Ngozi Adichies debutbok (2003) men på svenska har vi först lärt känna författaren genom En halv gul sol (2006. På svenska 2007). I romanen konfronteras tonårsflickan Kambili och hennes bror Jaja med två ollka sätt att leva. Hemma är allt strikt och schemalagt, stämningen tung och allvarlig. Här är det pappans fanatiska religiösa tro som präglar livet, som leder till att han i sin jakt på ”synden” till och med misshandlar sin familj. Hos faster Ifeomas möter Kambili och Jaja ett annat sätt att ta sig an tron. Här är det högt i tak, här uppmuntras egna åsikter, det är tillåtet att skratta och sjunga. En helt annan människosyn helt enkelt, symboliserad av växten lila hibiskus.

Jag har svårt för att läsa om familjevåld, ja, våld överhuvudtaget, men boken ger mycket annat. Läsaren får god inblick i de problem som koloniseringen fört med sig, både vad religion och politik beträffar, i detta fall i Nigeria. Precis som i En halv gul sol uppskattar jag att författaren blandat upp språket med ord och fraser på igbo. Också miljöer, matvanor och dagliga rutiner är exakt och trovärdigt återgivna. Man är på plats helt enkelt.

En invändning skulle kunna vara: Den vackre prästen som Kambili förälskar sig i är skildrad helt i vitt – men det är klart – han ses ju med Kambilis förälskade ögen.

Omslaget är kongenialt tycker jag. Men vem har gjort det? Mitt lånade inbundna ex ger inget svar.