Visst är den fin - dikten Skolavslutningen av Ragnar Thoursie!
Första sommardagen, då dammet yr upp,
första sommardagen,
klättrar komministern som en spillkråka
upp i Predikans framstam;
håller sig fast med vita förmaningar på räcket,
svarta vingar fällda ihop på ryggen,
lyfter hakskägget och gapar rött;
o den första sommardagen;
och genom kyrkans dammiga båt, i Guds bröstkorg,
tågade vi alla timmermannens söner,
trehundra sjungande
utan röst
den första sommardagen.
- Tolv män i trä, med skägg, stavar, kors, nycklar,
svärd och böcker blevo våra ögons tröst,
medan orgelens vatten sköljer
över sommarens tid, som väntar utanför porten,
med lust och fägring stor.
Fröken i klockkjol och gullvivehår
biter sig löst i underläppen.
*
Detta var den första sommardagen. Sedan följde
den andra, tredje och fjärde och dammet
steg allt högre.
Vi blevo män i trä, med stavar, nycklar, kors och svärd,
och ögon vattenblå och blinda
blinkande mot Den sista avslutningen.
torsdag 10 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag minns faktiskt den här dikten från skolan också- men då fastnade den inte alls- det gör den däremot nu. Speciellt den sista versen....
Kan bara instämma . . .
När jag läste littvet hörde jag den för första gången och gillade den skarpt!
Skicka en kommentar