söndag 20 juni 2010

Kyndelälskaren, en barndom i Provence


Kyndelälskaren, en barndom i Provence, min första sommarlovsbok, visar sig vara perfekt – den kräver tid och ro i själen. Det är en bok att läsa långsamt och njutningsfullt och en fantastisk resa-från-fåtöljen-bok. Författaren, Pierre Magnan, skildrar i jag-form ur den vuxne mannens perspektiv sina tio första barndomsår i en liten stad i Provence 1923–33.

Den lille Pierre tycks ha haft en mycket trygg uppväxt kombinerad med stor frihet. Det är ett myller av människor och miljöer vi får lära känna, ja, en hel livsstil som författaren i slutet av boken med vemod ser bytas ut mot en modernare.
"Vi hade en gatsopare, Burle, med häst och tippvagn. Vi var vana att se honom med sina stora mustascher och med spaden och kvasten av häggmispel över axeln, spanande efter minsta lort som han lade i en särskild säck. Han försvann också och ersattes av en sopbil."
Med stor humor beskriver författaren sin uppväxts glädjeämnen och tillkortakommanden. Hur hans kvinnliga släktingar klär upp honom till brudnäbb är en av de scener som fastnar i minnet:
"De klär ut mig till brudnäbb med byxor och bolero i svart sammet och rosa sidenskjorta med pösiga ärmar. De köper – för första och sista gången i mitt liv – blanka lackskor åt mig hos Ricou på Grand-Rue."

Minnet är för Pierre Magnan, liksom för oss alla, till stor del förknippat med dofter och jag kommer på mig med att själv bli mer medveten om hur det doftar omkring mig. Mormoderns förråd beskrivs till exempel så här:
"I det där förrådet där den gyllene leran blänkte i bakgrunden blandades pinjedoften från mormors egenhändigt samlade risknippen med lukten av åsnepeppar som jag inandades med slutna ögon, och jag fick då huvudet fullt av torra fält, strama horisonter och vägar som i oändlighet övergick från skugga till sol och från grönska till öken."
Romanens titel, Kyndelälskaren, förklarar Ingrid här.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Visst är den underbar, den här boken. Den tillhör absolut en av mina största läsupplevelser- någonsin. Dofterna framför allt... men också synintrycken biter sig fast i medvetandet. Är det inte något alldeles speciellt med doftminnen- till och med av gamla malkulor.... (för sådana finns väl inte längre?)

agnes i Lund sa...

Malkulor? Ska undersöka branschen. Till sommarprojekten hör ändå att leta efter fönstertejp att använda till innanfönstren till vintern. Kollar malkulor samtidigt:) Ja, det är en fantastiskt fin barndomsskildring. Många av händelserna hade hos ett annat barn (av Ranelid-typ) kunnat bli negativa - här känns allt så varmt och positivt. Gillar också översättningstekniken med många franska fraser i original

agnes i Lund sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Hanneles bokparadis sa...

Låter som ett mysigt tips.