1. Din bok Engelska trädgårdar har precis kommit ut. Hur kom den till?
Efter att min bok Italienska trädgårdar kom ut 2005, så tog det några år, innan jag tog tag i mitt drömprojekt nr 2: att researcha om trädgårdar i England på plats. Jag och min sambo Bengt (som är arkitekt och mitt bollplank kring trädgårdsarkitektur) bestämde oss 2007 för en Englandsresa med två kamerautrustningar. Vi började fotografera för bokprojekt nr 2. Jag är något av en arbetsnarkoman och vill alltid ha något på gång så det blev inte så mycket semester direkt den gången.
Inför resan förberedde jag mig noga hemma, på nätet och genom att läsa allt jag kom över i bokväg om engelska trädgårdar. Det blev många timmar på bibliotek i Stockholm och hel del tid på Internet och på telefon med kunniga människor i England. Jag gick också tillbaka till min kurspapper från Sthlms Universitet i trädgårdskonstens historia där det fanns mycket att hämta. Det blev en hel del trädgårdshistoria att ta in. Mitt intresse för trädgårdar började med att vi fick egen trädgård 1993, och redan då köpte vi massa böcker om engelska trädgårdar i England, så jag hade en hel del kunskap lagrat.
2. Vilka kriterier har du haft då du valt ut dina trädgårdar?
Jag insåg direkt att det här kunde tyvärr inte bli en bok om hela Englands trädgårdar, det vore en helt omöjlig uppgift att ta sig an. Och dessutom ville förlaget inte ha med fler än 25 trädgårdar och 90 bilder, vilket var en rejäl utmaning. I min grundidé ingick fler trädgårdar och foton.
Jag började med att få en helhetsbild över de södra delarna och grevskapen. Och där ligger också många av mina favorit-trädgårdar (de skulle vara öppna för besökare): Både de mycket kända som Sissinghurst, Hidcote Manor, Great Dixter, Kiftsgate Manor, Stourhead (som jag gärna ville ha med) men också en hel del moderna nutida trädgårdsskapelser som inte är allmänt kända.
Min idé var att visa att Englands trädgårdsvärld är så mycket mer än de (underbara) cottage- och arts- and crafts-trädgårdarna. Att mycket har hänt under de senaste 20 åren - en stor utveckling med mer experimenterande. Och utifrån detta stora materiel, var det "bara" att läsa på och göra ett personligt urval där jag fick med både "de som man inte kan gå förbi" och mina "nyupptäckta favoriter". Det blev flera resor i olika årstider tillbaka till England förstås. Många trädgårdar kom inte med i boken.
3. Du har valt trädgårdar från olika tidsepoker - varför?
Jag vill visa mångfalden av genrer i England, och beskriva att det inom ramen för uttrycket "engelska trädgårdar" finns olika stilar. Det går inte egentligen att hitta en direkt definition på "Engelska trädgårdar" (vad jag vet). Landskapsparken - kallas ibland för den engelska romantiska parken, arts-and crafts-trädgården - kallas ibland för cottageträdgården (vilket för många är synonymt med engelska trädgårdar). Och den senaste trenden: The Perennial movement är en helt ny slags engelsk trädgård baserad på framförallt gräs etc. Så det är inte så lätt att fånga begreppet "engelska trädgårdar" rakt av. 4. I din bok Engelska trädgårdar har du också med faktarutor om skaparna av trädgårdarna.
Ja, jag tyckte det var roligt att få med fakta om de personer som betytt mest för utvecklingen av trädgårdskonsten i England. De är så färgstarka! Framförallt dem som ligger bakom de mest berömda trädgårdarna som: Gertrude Jekyll, William Kent, Christopher Llloyd, Vita Sackville-West, Beth Chatto och flera av de nutida trädgårdskonstnärerna som Tom Stuart-Smith och Piet Oudolf.
5. Du har också med ett kapitel om Londons trädgårdar och Chelsea flower show, varför?
Chelsea flower show var extra spännande 2009, ur svensk synvinkel med Ulf Nordfjell som ansvarig för en av utställningsträdgårdarna, och därför skrev jag ett kapitel om Chelsea flower show. Och det roliga var ju, att dagen efter jag var där (i maj förra året 2009), så fick Ulf det "högsta" priset en trädgårdsarkitekt i Europa/världen kan få, "Best in show".
6. Vad är nyckeln till en mysig trädgård, en trädgård man vill stanna länge i?
Jag tycker:
- Friska växter och vackra kompositioner med många blommor av samma sort i större fält.
- Flera olika sittplatser
- Vatten (räcker med några fågelbad och lite vattenblänk)
- Avdelningar i form av häckar, spaljeer eller större träd som skapar "rum" och platser i trädgården.
Jag och Bengt hade också en vision om att ha en vit-silvrig plantering (à la Sissinghurst) men det visade sig att de sorter som jag hade valt inte riktigt gillade läget (som japansk malört). Så nu satsar jag på mer härdiga sorter och försöker få till en frisk trädgård, där växterna trivs. Rätt växt på rätt plats. Och "rumsligheten" tycker jag är jätteviktig för trivseln, så att allt inte är uppenbart från början. Ramen finns ju där även på vintern.
Det bästa är förstås flera storvuxna träd men framförallt häckar, gärna täta, som liguster och idegran. Vi har planterat ligusterhäck runt hela sockeln av huset och det har faktiskt bäddat in huset väldigt snyggt. De ger också en fin mörkare bakgrund till växterna. Och vatten är oslagbart, det drar till sig fåglar. Och sen ska man ju trivas ihop med sig själv och med andra, därför gillar jag många sittplatser, gärna med naturlig skugga från trädkronor. Det gillar jag.
PS Jag bor i växtzon 3.7. Har du någon drömträdgård du ännu inte besökt?
Oh ja. I Frankrike, Japan och USA finns det många trädgårdar jag vill se.
8. Har du något nytt bokprojekt på gång?
Ja (hemligt).
Bildkällor:
Fotot på Ann Larås är taget av Karin Ekbäck.
Fotot på Anns trädgård är Anns privata.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar