Kontraster

Kanske är det kontrasterna som gör livet värt att leva - i lagom dos förstås. Idag: Först skidtur, något som varit ovanligt här nere i Lundatrakten de senaste åren och kanske därför så uppskattat – det är fullt med folk i spåren, både unga och gamla.

Sedan in i Midaqq-gränden, romanen av Naguib Mahfouz, första gången publicerad 1947 och nu i nytryck på Norsteds förlag (2009). Här pågår LIVET, det alldeles speciella men samtidigt så alldagliga. Gränden ligger, där den legat sedan urminnes tider, i Kairo. Här får vi lära känna Umm Hamida, äktenskapsmäklerskan, Abbas barberaren, mäster Kirsha som tycker om småpojkar, bagerskan Husniya, mansplågerskan, och så sitta Sania, som skaffar sig både guldgarnityr i munnen och ny man. Allra längst in i smutsen håller Zita till, mannen som tillverkar krymplingar. Till honom kommer folk som vill ser sin framtid i tiggaryrket. Zita beskrivs så här:

På golvet – nästan rakt fram under fönstret – ligger en sorts klump som i smuts och färg och lukt inte skiljer sig från golvet men som äger lemmar, kött och blod och därför trots allt har rätt till epitetetmänniska. [. . .] hans tunna kropp är svart, hans mantel är svart, allt hos honom är svart utom de smala ögonspringorna som blänker förfärande vita.

Fokus ligger på den unga, självständiga, vackra Hamida, som inget hellre vill än komma bort från den smutsiga gränden. ”Hon visste inte längre vart hon skulle gå och stannade. I nästa ögonblick hörde hon honom ropa på en taxi. Bilen kom och han öppnade dörren för henne. Hon lyfte foten för att stiga in och denna rörelse utmärkte skiljelinjen mellan hennes båda liv.” Fantstiskt bra formulerat!