Melodi

Nästa vecka ska mina IB-elever (IB står för The International Baccalaureate Diploma Programme och jag har nyss börjat undervisa på svenskkursen där)  bland annat få syssla med denna fina dikt av Bo Bergman. Visst borde den väl gå hem även på 2010-tal?

Melodi

Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.

Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig vem ger dig
makten som blir melodi?

Ur Valda dikter, 1928