Under skidturen på den snötäckta sjön poppade plötsligt en favoritdikt av Tomas Tranströmer upp. Här kommer den:
“Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.”
Kan det sägas bättre?
Dikten heter Från mars -79 och finns i samlingen Det vilda torget(1983)
söndag 15 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Kul med dikter. De bara finns där i det undermedvetna, poppar upp när man minst anar det, eller när man inte är medveten om att man behöver dem.
Alaa Al Aswanis bok Yacoubians hus är just en sån bok som förlänger resan, förklarar och fördjupar kultur och människor. Läs den, bli fördjupad och förklarad. Om Egypten, att både skratta åt och förfäras av. Uno
Kan bara hålla med. Café Musa blev fint komplement tyckte jag.
Skicka en kommentar