En annan sorts resa

Lyssnar på julklappscd:n med Monica Zetterlund och blir glad – och sorgsen – när jag hittar favoritlåten Under vinrankan (text P.R. Ericson) från samlingen Varsamt:

Så jag reste mig sakta

Från mitt midddagsbord

I hörnet av trädgården

Där du bor

Under vinrankorna gick jag

Rakt över rummet

Jag gick sakta förbi

Alla verkade stumma

Jag vandrade efter älvar

Genom gröna lundar

Med ljuset i ryggen

Tyckte jag hörde hundar

Så långsamt efter flödet

Mot ett glittrande hav

Så långsamt efter flödet

Rakt mot min grav

Det var redan bestämt

Så långt bak i tiden

Innan templen byggdes

För den himmelska friden

Innan ödlorna föddes

I dom stormande haven

Innan ökensolen brände bort

Den glänsande saven

Överhuvudtaget långt innan

Allt började snurra

Det var sagt så en gång

Om nu nån skulle undra

Det var så hon gjorde för ett par år sedan, min systerdotter H., reste sig och gick, lämnade oss alla "stumma". "Det var sagt så en gång" - nej, det tror jag inte.

Lyssna på de fina afrikanska rytmerna här!

agnes