Avvägar

Romanen ”Avvägar” av Tawni O´Dell är en bok för dem, som likt mig själv, länge funderat över om de där amerikanska white-trash-hålorna jag sett på tv egentligen existerar i verkligheten. Ni vet sådana där gudsförgätna hålor där folk dricker halvljumna öl på sunkiga hak och alla har minst ett hagelgevär hemma i garderoben.

Själv har jag ibland funderat på att åka till USA och till någon sådan där avlägsen ort som jag sett i ”My name is earl” eller ”Gilbert Grape”, bara för att se om det ligger någon sanning i mina fördomar. Har verkligen alla ett hagelgevär hemma? Är det alltid sådär olidligt varmt och är alla matställen sunkiga? Efter att ha läst den här boken känns det nästan som att jag varit där, och ja, med samtliga fördomar bekräftade.

I ”Avvägar” får vi följa 19-åriga Harley som efter en familjetragedi där mamman skjutit pappan till döds (med hagelgeväret från garderoben såklart), står som ensam familjeförsörjare för sina tre yngre systrar. Myndigheterna hotar med fosterhemsplacering, men Haley kämpar för att syskonen ska kunna bo kvar i föräldrahemmet.

Som om inte det tuffa vardagslivet i en gammal nedlagd gruvort vore nog, plågas Harley inombords av sina egna hjärnspöken, och han har svårigheter att hantera de våldsamma känslor av aggressivitet och sexualitet som ständigt väller upp inom honom.

Skildringarna är råa och detaljbeskrivningarna träffsäkra. Särskilt tycker jag att författaren genom att beskriva karaktärernas kläder träffar mitt i prick; de korta jeansshortsen, cowboybootsen och rutiga skjortorna är det som starkast bidrar till en närvarokänsla genom berättelsen.

Förutom att romanen ger mig detaljrika beskrivningar av en sådan där amerikansk håla jag länge velat veta mer om, finner jag den även psykologiskt intressant. Det vilar en slags obehagskänsla över berättelsen som gör att det är helt omöjligt att lägga ifrån sig boken, och jag får återkommande känslan av att någonting inte riktigt stämmer…
Linnea