Den andra delen börjar några år senare, efter det att Ellen Key slutligen accepterat sin situation som barnlös och ensamstående och efter det att hon i flera år bott utomlands och gjort sig ett namn som känd författare, bland annat av boken Barnets århundrade. Nu hade hon pengar nog att förverkliga drömmen om ett eget hus vid Vätterns strand.
Det är fascinerande att få krypa under huden på en aktiv, självmedveten kvinna från den här tiden och spännande att ta del av hur Annelie Jordahl skildrar samtida "kändisar"som Verner von Heidenstam, Victoria Benedictsson och Anne Charlotte Leffler. Jag är imponerad av hur Jordahl lyckas hålla stilen hela boken igenom - modernt men ändå trovärdigt. När jag bläddrar i Ingela Bendts bok om Ellen Keys Strand: Ett hem för själen ser jag att Annelie Jordahl hållit sig väldigt nära tillgängliga fakta. De båda böckerna kompletterar varandra på ett utmärkt sätt - synd bara att den senare är slut på förlaget.
Inlägg
9 kommentarer:
Jag gillade också boken när jag läste. Jag måste absolut hitta den där boken av Ingela Bendt, för jag kände att jag gärna ville läsa mer om den riktiga Key.
Jag funderar lite grann på det där som du möjligen framställer som en motsättning: är det verkligen en "blotta" om man som självständig kvinna blir (hopplöst) förälskad? Kan en så kallad självständig kvinna inte älska, måste hon leva ensam? Jag håller helt med om att den myten finns, men det är väl egentligen en väldigt sorglig inställning, och kanske helt orimliga krav på dem vi vill ha som kvinnliga förebilder?
När jag skrev om boken på min blogg för några veckor sedan så fokuserade jag just på det där jag tyckte mig se i Jordahls bok: Keys längtan efter barn, och hur hon beskrev moderskapet som det viktigaste en kvinna kan ägna sig åt. Jag föreställer mig att hennes sorg över att inte fått uppleva detta måste ha varit oändlig.
Jag tyckte hon blev mänskligare på det sättet på något sätt. Nej, hon måste verkligen inte leva ensam, men helst på lika villkor. Att nöja sig med att vara någons hund är lite väl lite. I min bokgrupp frågade vi oss också varför hon till varje pris höll sig kvar vid denne man, att hon inte såg sig om efter någon annan.
Ja, varför hon inte hittade någon annan man, det kan man fråga sig. På någon blogg eller någon annanstans på nätet såg jag ett foto av henne som ung. Så vacker, och allvarlig. Från Jordahls bok får man dock intrycket att hon alltid varit säker på sitt intellekt, men kanske trodde hon inte att någon annan skulle se åt henne?
Att Urban utnyttjade henne skamlöst (i alla fall i Jordahls version) råder det väl ingen tvekan om. Han använde sig av hennes talang för att bli en bättre kritiker. Sen är det alltid svårt att veta om han vid någon tidpunkt verkligen tänkte skilja sig, eller om han alltid var medveten om sitt dubbelspel.
I Jordahls version får man intrycket att han inte ville svika sina barn. Känner att jag skulle vilja läsa de originalbrev som finns kvar för att riktigt förstå. Det får väl bli ett besök på KB då?
Jo, det där med barnen står där. Och det är ju begripligt på en massa sätt; det var inte precis varannanveckasboende som var legio om man eventuellt skildes. Och en stämpel för barnen innebar det att ha föräldrar som skilt sig.
Men Ellens drömmar är så hjärtskärande. På ett sätt kände jag när jag läste att jag önskade att de på något sätt gjorde slag i saken. Antingen skulle Urban vara ärlig och säga hörrudu, det blir inget av det här, satsa du på nån annan, så att du får den där familjen du drömmer om och är värd. Jag kommer inte att lämna min hustru, men jag älskar dig och värderar dig så mycket att jag vill att du ska bli lycklig.
Eller så kunde han väl rymt med henne.
Jag tycker Benedictssons historia som vävs samman (hon som var gift och blev förälskad, och levde ut sin kärlek, med konsekvensen att hon tog livet av sig) utgör en sådan klargörande kontrast. Så kan det också gå.
Men sammantaget blir det trots allt så sorgligt, sorgligt. Denna kärlek som var omöjlig. Säga vad man vill om skilsmässorna idag, men det är dock en god sak att människor inte behöver leva tillsammans med någon de inte älskar längre om de inte vill.
Titeln är fantastisk. Jag vill läsa den bara för titelns skull, men också för att få veta mer om Ellen Kay.
Ja, man får verkligen en fin inblick i tiden hon levde i. Ser nu att Ellen Key har en "egen" hemsida: http://www.ellenkey.se/. Boken av Ingela Bendt är så vacker med många bilder på inredningsdetaljer. Riktigt inspirerande.
Älskar titeln! En bok att önska sig i jul kanske?! Är för snål för att köpa den hård och orkar inte vänta tills den kommer i pocket. Verkar också vara en bok att äga!
Ja, en perfekt julklappsbok faktiskt. Lättläst med driv - och lärorik!
Skicka en kommentar