Nyfiken på Ulla Nordfors.

Bild 1: Framför katedralen
Bild 2: Långsamhet
©Ulla Nordfors
Hej, Ulla! Du har ju precis kommit ut med boken Pilgrimstur till Santiago de Compostela. Hur kom du på tanken att skriva en bok?

Hade redan gjort två böcker: en fotobok ”Ögonblick - det stora i det lilla”, där svartvita barnbilder varvades med kinesiska visdomsord. Boken står fortfarande, efter 7 år, i fotobokshyllan på biblioteket i Kulturhuset i Stockholm. Den andra boken ”efter katastrofen - om hjälp till självhjälp i södra Indien”, finns numera att ladda ned gratis från min hemsida http://www.klocktail.se/

När jag var i färd med att söka Författarfondens stipendium för att kunna åka till Capri och skriva klart manuset till en slags reseguide/reseberättelse om Indien erbjöd en släkting mig att låna hennes hus vid havet i Galicien. En snabb titt på kartan och jag såg att huset bara låg 70 km från Santiago de Compostela. Efter ca 10 år som informationsansvarig i olika församlingar inom Stockholms stift hade jag god kunskap om denna plats. Jag visste också att det inte fanns någon guidebok på svenska om El Camino. Skickade brev till några olika förlag, Vildmarksbiblioteket nappade direkt!

Varför blev det just om en vandring på Caminon?

Det fanns redan många skönlitterära böcker om Caminon bl a av Paulo Coelho och Shirley McLain. Dessutom fanns det ett stort antal andra böcker som beskrev historien runt denna 1000-åriga led. Jag visste också att intresset för att göra denna vandring ökar i Sverige och att år 2007 var det endast 470 svenskar som hämtade ut sin compostela, pilgrimsbeviset. De flesta hade gått i grupp. Kanske beroende på osäkerhet om hur man bor och var man äter. Kanske av rädsla för de vilda hundarna i norra Spaniens skogar. Jag ville göra en guidebok för alla osäkra presumtiva pilgrimer. En bok som gav svar på alla frågor jag fortfarande ställde mig efter att läst allt som fanns utgivet på svenska om Caminon.

Hur gick du till väga?

Efter att ha läst all litteratur med penna i handen läste jag också ett stort antal guideböcker på engelska och tyska. Det fanns motstridiga fakta och vissa ortsnamn hade varierande stavning. Därefter gjorde jag en plan för min fotografering så att de platser och sevärdheter som de flesta författare nämnt skulle förevigas av min kamera.

Mina fötter skulle aldrig klara av en så lång fotvandring och min rygg klarar inte ens en endaste mil med ryggsäck. Därför bestämde jag mig för att cykelvandra dvs att cykla utan brådska.

Skickade ett mail till Cykloteket i Stockholm där jag förklarade att ”Äldre damer cyklar också…” och jag fick hjälp att hitta en bra standardcykel med 7 växlar i navet och punkeringssäkra däck. Cykeln skickades med DHL ner till södra Frankrike, själv tog jag Ryanair via London till Biarritz.

Jag följde pilgrimens sju nycklar: långsamhet, frihet, enkelhet, bekymmerslöshet, tystnad, delande och andlighet. Höll mig på själva leden förutom när det var för brant uppför eller nedför och det var skyltat att cyklar måste ta en annan väg. Varje kväll antecknade jag dagens händelser och bockade av dagens fotograferingar. Det tog mig cirka en månad att ta mig från St Jean Pied de Port till Santiago de Compostela och sedan vidare ut till Fisterra, världens ände.

Åkte därefter ned till Madrid för att börja bearbeta mitt material samtidigt som jag inväntade den 25 juli, Jakobsdagen då hela Santiago de Compostela sjuder av liv, det är högtidsmässa i katedralen med biskopar och kungligheter och ett fantastiskt fyrverkeri.

Därefter gjorde jag ett studs-och-gå hemma i Stockholm innan jag åkte ned till vänner i Skagen och fortsatte att bearbeta allt material. Valde ut ett hundratal bland de 4000 fotografier som fanns på kamerans minneskort. I början av förra hösten skickade jag ett manusförslag, kartunderlag plus fotografier till Vildmarksbiblioteket.

Hur ser du på resande överhuvudtaget?

Jag älskar att resa med lätt bagage. Jag reser billigt och i mångas ögon väldigt obekvämt. Ligger hellre 8 timmar på en bänk på Stansted utanför London än tar in på hotell. Jag reser hellre med buss och tåg i de stora städerna jag besöker än med taxi. Och tur är väl det för jag har sällan pengar att slösa på västvärldens bekvämligheter. Att sitta en dag på en järnvägsstation mitt i Indien är livskvalitet i mina ögon. Jag träffar alltid fantastiska människor och får nya vänner överallt. Och eftersom jag alltid har min lilla kamera i fickan har jag massor av fantastiska vardagsbilder från olika delar av världen, även från Stockholm, i mitt fotoarkiv.

Vad är nästa projekt?

Nästa sommar kommer jag att arrangera kurser vid havet utanför Santiago de Compostela. Min vän Jöran Modéer, konstnär samt lärare på konstskolor i Stockholm håller kurser i akvarellmålning. En väninna Karin Frostenson, konstnär och yogalärare håller yoga-kurser. För vidare info se http://www.klocktail.se/

Själv kommer jag att sitta vid havet och skriva klart manuset till min reseberättelse från Indien!