Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta

Läste i lördagens Sydsvenska artikeln "Jag vill bestämma själv" av Kinga Sandén. Artikeln handlar om den stundande valet i Afghanistan och om situationen för alla de flyktingar som inget annat vill än få fred och få komma hem. Så också huvudpersonen i artikeln, Zeinab Tadjik, en 16-årig modernt tänkande tjej, som nu befinner sig som flykting i Iran, men som drömmer om att få utbilda sig till läkare och återvända till sitt hemland, Afghanistan.

Detta skulle kunna vara huvudpersonen i boken jag nyss läst Till Afghanistan kommer Gud bara för att gråta av Siba Shakib, tyskspråkig dokumentärfilmare med rötter i Iran. I boken låter författaren Shiron-Gol berätta om sitt liv, ett liv fullt av umbäranden, oftast på flykt undan först ryssar, sedan inbördeskrig. Precis som Zeinab är Shirin-Gol en stark, självständigt tänkande kvinna - med en man som accepterar detta - som tack vare sin styrka och slagkraftighet lyckas hålla man och barn vid liv. Det är också så trösterikt med all den medmänsklighet och den omsorg som människorna trots allt uttrycker.

Jag tycker otroligt mycket om den uttrycksfulla stil författaren valt och som hon lyckats genomföra boken igenom. Här följer ett utdrag:

Insektspojken hittade en leksaksmina när han letade bland soporna. En mina som särskilt konstruerats för barn. En mina som ser ut som en leksak. Insektspojken såg asken, den var mycket vacker, glittrade och blänkte.

Glittrade och blänkte så härligt att han inte kunde motstå den utan absolut måste öppna den för att se efter vad som fanns inuti. (S. 285 i inbunden version)