Kvinnor på ett tåg

Jo, den håller måttet! Nu när jag läst hela tycker jag det. Boken jag syftar på är den i samband med bokmässan omtalade Kvinnor på ett tåg av Anita Nair.

Visst, en del av berättelserna känns konstruerade - de har kommit till mer av viljan att belysa ett problem än att skildra ett intressant människoöde, men sammantaget ger boken en väldigt fin bild av kvinnans situation i Indien, i alla fall av de kvinnor som tillhör den högsta kasten, brahminerna.

Upplägget påminner mycket om det i Flickorna i Riyad (Rajaa Alsanea), där huvudpersonen genom utskick via sin mejlinglista tar upp unga flickors problem i det saudiarabiska samhället.

I Kvinnor på ett tåg är det den 45-åriga ogifta Akhilla som i tågets liggvagn får ta del av de andra kvinnornas berättelser. Det är också porträttet av Akhila som känns mest äkta och trovärdigt. Och så gillar jag stilen. Det är gott om syn-. hörsel-, smak-och doftintryck – sådant som gör miljöbeskrivningarna otroligt levande och njutningsfulla att läsa.

Hur är det att vara kvinna i Indien då? Följande citat säger en del:
”Är jag inte en egen människa? Skall jag behandlas som om jag vore en förlängning av någon annans personlighet? Jagdeesh hustru och inget annat?”
agnes