agnes i Lund

Ingen lort i alla fall . . .

2012-01-07T18:15:00.000+01:00

Nu har jag bestämt mig. Bokhandeln agnes i Lund läggs ner. 50 % på alla titlar i mitt lager!

Kerstin Ekman citerar i Grand final i skojarbranschen (vilken fantastisk bok förresten!) Jonatan i Bröderna Lejonhjärta som på frågan varför man måste ge sig ut på okänd mark svarar - och det citatet gäller det mesta som har med beslut i livet att göra -:
"Annars är man ingen människa utan bara en liten lort".

Eller:

"Friskt vågat, hälften vunnet"

"Bättre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna en båge"

osv, osv

Venedig bokat

2011-12-27T17:22:00.001+01:00

Härligt, härligt! Flyg till Venedig strax före midsommar är bokat! Tala om att vara ute i god tid. Också den annorlunda reseguiden Venedig är en fisk är utläst. Författaren Tiziano Scarpo börjar med att rekommendera bara en enda promenad: den på måfå. Kommer att bli en perfekt start på sommarlovet, tänker jag. Författaren beskriver vidare Venedig som en enda interiör, en interiör där man aldrig får vara anonym (därav behovet av mask) och där man löper stor risk att drabbas av Stendhalsyndromet, dvs du drabbas av så mycken skönhet att risken finns att du blir yr och mår illa! Tänk - jag tror jag ska kunna klara detta. Denna typ av anekdotiska fakta är boken full av. En annorlunda reseguide med andra ord. Precis som i Palermo är en lök saknar jag dock en karta (något jag uppskattade väldigt mycket i Rom och floden som delar staden).

God Skånejul!

2011-12-24T11:09:00.001+01:00

En God Jul till er alla!

Från förmiddagens minivandring öster om Lund, julafton 2011.

Bokhandelns kris

2011-11-27T15:15:00.001+01:00

I går invigdes under högtidliga former domkyrkans nya besökscentrum här i Lund: domkyrkoforum. Väldigt fint tycker jag. Fint är också att en av ingångarna är densamma som ingången till bokhandeln Arken. Vilket uppsving det borde bli för bokhandeln, tänker jag. Döm om min förvåning då jag igår kunde konstatera att så tänker ingen där. Inte en skymt av domkyrkorelaterad skyltning. Hade jag fått bestämma hade jag ställt fram till exempel Michael Economous nyutkomna roman om van Düren, Sara Rubenssons fina barnbok Klas och Oskar på äventyr i Lunds domkyrka med flera, med flera. Inte konstigt att bokhandeln är i kris!

12,5 mil på fem dagar

2011-11-13T12:48:00.006+01:00

12, 5 mil på fem dagar låter i mina öron inte riktigt klokt. Men - det gick mycket bättre än jag hade trott. Visst - jag ville inte göra mycket annat kvällstid än äta och sova men dagen därpå kändes allt helt ok igen. I motsats till tidigare år hade vi regn hela torsdagen med påföljd att vi blev rejält blöta och nerkylda - och lärde oss att regnställ inte räcker. Utrustningen måste komletteras med poncho!

Precis som tidgare år var det lugnt på vägen - sammanlagt träffade vi bara på ett 10-tal andra vandrare. Bäst minns jag det franska medelålders paret som startat i Frankrike och nu vandrat i 6 veckor. Precis som vi var de "lyxuspackers" och bodde på hotell. Också den glada tjejen och killen som träffats på vägen och nu blivit ett par stannar kvar i mitt minne. Båda hade förlorat någon förälder alldeles nyligen och hade valt att bearbeta sorgen genom att pilgrimsvandra till Santiago de Compostela. Rörande!

Rökförbudet efterlevdes! Härligt för oss som tidigare år förgäves försökt undvika tapasbarerna just på grund av rökdimmorna.

Katedralen i Burgos, sedd från hotellrummet. Fick vinkla kameran för att få med hela - därav det något lutande tornet.

Panik

2011-10-27T17:49:00.000+02:00

Hjälp! På söndag ska jag iväg på vandring och jag har ännu inte bestämt vad jag ska ha med som kvällsläsning. En ganska rejäl roman i pocket vore det bästa. Dessutom vill jag kunna glömma tid och rum! Tacksam för alla tips! Här är det stiltje just nu.

Vandringsdags

2011-10-10T19:27:00.001+02:00

Om allt går enligt planerna ska min kollega och jag det här novemberlovet avverka vår tredje etapp, Logrono - Burgos, på vägen mot Santiago de Compostela. Har redan plockat fram ryggsäcken och gläds åt att få vistas utomhus hela dagarna. Försöker träna genom att gå på "gympa med stång" respektive promenera så mycket jag bara hinner. I går blev det en tur längs Hardebergaspåret till Södra Sandby. Hur som helst - träningsvärk kommer vi att få. Hade jag haft ett anant yrke skulle jag satsat på mycket längre etapper så att kroppen vande sig. I år blir det i alla fall förhoppningsvis det här:

Dag 1: Logrono - Nájera: 29 km
Dag 2: Nájera - Santo Domingo de la Calzada, 21 km
Dag 3: Santo Domingo de la Calzada - Belorado, 24 km
Dag 4: Belorado - Atapuerca, 30 km
Dag 5: Atapuerca - Burgos, 21 km.

Det brukar inte finnas ork för så mycket sightseeing men katedralen i Burgos måste jag besöka. En tjock, inte alltför tung, roman är också ett måste. Vilken måste jag fundera på.

Bästa guideboken: John Brierley: Camino de Santiago
Har också givit mig den här i present - som inspiration: Åke Mokvist: El Camino

Highlights från min bokmässa

2011-09-25T12:27:00.001+02:00

Under de två dagar jag tillbringade på bokmässan i Göteborg hann jag med ett tio-tal seminarier. Härligt! Härligt! Lyran frågar i sin senaste tematrio vad det är som lockar med bokmässa och för mig är det framför allt seminarierna som lockar, att få nya idéer inplanterade i skallen. Att sedan ha friheten att bara gå omkring och alldeles själv bestämma är ett extra plus.

Speciellt kul och givande var mötet med Nina Hagen. Det hon berättade om sig själv och uppväxten i DDR kompletterade det jag redan visste på ett fint sätt. Dessutom imponerades jag av hennes personlighet, hennes utstrålning och hennes retoriska skicklighet - hon predikade snarare än svarade på intervjuarens frågor. Som avslutning greppade hon gitarren och rev av en låt. Det kommer att bli Nina Hagen på den kommande veckans tysklektioner!

Från Underdog till Outsider med Torbjörn Flygt övertygade mig om att Outsider är en bok jag måste läsa. Att den skildrar livet som student här i Lund i slutet att 80-talet gör det hela extra lockande.

Provläs här.

Av de tyska författarna tänker jag undersöka Peter Stamms Agnes (som Johan - eller var det Jörn? på bokförlaget Thorén & Lindskog trodde skulle passa mina elever) och någon bok av Silke Scheuermann. Också österrikiska Bettina Balàka som framträdde under rubriken Det ondas ansikte väckte mitt intresse. Hon påpekade det absurda i mördandets legitimitet i krig jämfört med i det civila och utgick från den fråga hon ställt till sin morfar som deltagit i andra världskriget: Hast du Menschen ermordet?

Också den roman Azar Mahloujian skrivit, Möter dig i Larnaca, skulle jag vilja läsa. Boken utgår från ett autentiskt fall: Hamid, iransk flykting i Sverige, förhindras träffa sin mor på svensk mark och möter henne därför i stället på Cypern, där iranska agenter mördar honom.

Det var också spännande att höra Peter Englund presentera den utgåva i fyra band av Stagnelius verk som Svenska Akademien tagit initiativ till. Framför allt gillade jag den jämställda samtalstonen han lyckades få till stånd mellan sig själv, Anders Olsson och Paula Henriksson. Bra gjort!

Under rubruiken Mor är rar presenterades tre romaner: Karin Flygares Ingen riktig mamma, Doris Dahlins Till mamma på mors dag och Viktoria Myréns Iris. Den senare utspelar sig delvis Nicaragua, där Viktoria Myrén jobbat som volontär.

Som vanligt missade jag massor och ser redan fram emot bokmässa 2012.

Nyfiken på Seatfinder

2011-09-14T07:07:00.004+02:00

Jag fick av en slump kontakt med Anders Elmgren på relativt nystartade flygsökmotorn seatfinder.se.

1. Vad är målet med seatfinder.se?
Det startade som ett sidoprojekt för ett par år sedan när jag och min kollega Christer Bygdestam drev resbloggen Travelaid. Tyvärr tog det för mycket tid i anspråk med tanke på att vi båda hela tiden arbetade heltid så vi lät projektet ligga ett tag. Nu i vintras startade vi upp ett aktiebolag med två vänner för att få snurr på Seatfinder igen och målet är att erbjuda en enkel och snabb flygsökmotor så att folk kan hitta billiga flygbiljetter och hotell. Vi har fortfarande vanliga heltidsjobb men nu när vi är fyra stycken som arbetar på projektet så finns det mer tid än tidigare. Det finns redan andra liknande sajter på marknaden, vilket gör det hela ännu roligare eftersom man måste hitta på nya lösningar och hela tiden förbättra tjänsten för att ta marknadsandelar.

I anslutning till vår flygsökmotor driver vi Seatfinders resblogg eftersom det ger ett bra mervärde för de som använder flygsöket. Här kan vi också tipsa om nyheter från resebolagen, skriva matnyttiga tips och informera om sevärdheter, evenemang och annat smått och gott från hela världen. De som upptäcker bloggen brukar ofta gå över och använda flygsökmotorn, vilket vi också självklart vill uppmuntra.

2. Vad är bra reselitteratur för dig?
Jag har alltid plöjt mängder med böcker när jag varit på semester, både facklitteratur och skönlitteratur. På långflygningar kan jag läsa två tre böcker och mitt rekord är 5 böcker på en resa mellan London och Hong Kong. Nu när jag har blivit pappa så blir det dock mindre läsande men desto mer barnpassning på semestern. Förutom regelrätta reseguider som Lonely Planet eller Rough Guides så är den perfekta boken på resan skriven av Dick Harrison eller Peter Englund. Finns inget bättre än att ligga på stranden och läsa om svenska fältslag på 1600-talet. Om jag inte läser facklitteratur så blir det det senaste från John Grisham eller Lee Child, två författare som jag följt i åratal. Jag brukar dock botanisera en hel del på flygplatsernas bokaffärer och gärna prova något helt nytt eller be personalen rekommendera en bok.

3. Ditt bästa reselitteraturtips?
För reseguider är Rough Guides mina favoriter eftersom de alltid känns aktuella och med glimten i ögat. Det beror också på vilken slags resa man ska åka på. Är det exempelvis 1 vecka i New York så kan det vara bra med en kortare guide med de största sevärdheterna men ska man vara där i en månad eller längre kanske man ska komplettera en regelrätt reseguide med en mer detaljerad bok om New York, en personlig reseskildring eller liknande, så att man får lite mer kött på benen och tips om sevärdheter och saker att göra som inte står i vanliga reseguideböcker.

Språk men inga ord

2011-09-11T11:09:00.002+02:00

(Ur dikten Från mars-79 av Tomas Tranströmer)

Rätt svar

2011-09-08T06:16:00.001+02:00

Citatet i förra inlägget kom från Anthony Capellas roman "Kärlek och missöden". Vinnaren är kontaktad och boken dyker upp under någon av de närmaste dagarna.

Recension av boken kan du läsa här.
" Ett stort plus är också skildringen av miljön i ‘den eviga staden Rom’, skriver recensenten."

Tävlingsdags!

2011-09-04T16:00:00.000+02:00

Tävlingsdags:
Du vinner pocketversionen av boken ifråga.
Från vilken bok i butiken kommer utdraget?
Bruno besökte flera museer, han tittade på målningarna och gjorde skisser av de måltidersom avbildades för att få inspiration. Det fanns naturligtvis många målningar med frukter och bilder av Backus omgiven av druvor, men han var mer intresserad av att få reda på vad vanliga människor åt på den tidens restauranger och tavernor. Som tur var fanns det många porträtt som visade ätande människor. Ännu mer användbar var studierna till Nattvarden, för där hade konstnärerna helt klart målat av den mat som de själva åt.

Vinnare dras bland de rätta svaren insända till info@agnesilund.se på onsdag kväll.

Biografin som reseguide.

2011-08-28T17:03:00.005+02:00

När jag läste Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut slog det mig hur mycket kunskap om landet jag som läsare får även i en biografi. Förutom att jag tillsammans med Ingrid vistades i den colombianska djungeln fick jag god insikt i de politiska förhållandena i landet och läser nu med stort intresse allt som skrivs om Colombia i dagstidningarna. Utförlig recension inklusive tårdrypande videoklipp från frigivningen finns hos Mitt i livet.

För den som vill förbereda sig för en Egyptenresa kan jag rekommendera:
Allan Klynne: Kleopatra. Liv och legend. En faktabok som närmar sig romanen utan att för den skull förlora i trovärdighet. Författaren diskuterar hela tiden olika scenarier på ett ytterst fascinerande sätt. Författaren, Allan Klynne, intervjuas här på youtube.

Sydafrika:
John Allen: Rättvisans rebell

Till London kanske med hjälp av:
Kent Hägglund: William Shakespeare: En man för alla tider

Frankrike:
Hermann Lindqvist: Madame de Pompadour

Lär känna Indien genom:
Muhammad Yunus: De fattigas bankir
eller
Zac O`Yeah: Mahatma eller konsten att vända världen upp och ner

Italien naturligtvis via:
Kristina Kappelin: Berlusconi - italienaren

Rom:
Adrian Goldsworthy: Caesar

Kina:
Ming Wang-Sonnerup: Rött land, röd jord

Kuba
Björn Kumm: Fidel Castro

USA:
Erik Åsard: Hillary Rodham Clinton

Tyskland:
Göran Agrell, Peter Strömmer: I Luthers fotspår

Det mesta - och mycket annat - på http://www.agnesilund.se/. Till och med midnatt 20% rabatt med koden: sensommar.

Lektionstips

2011-08-22T10:43:00.003+02:00

Ett (bra?) sätt att ta emot en ny klass är så här:
1. Be eleverna ställa sig i "födelsedagsordning". Födelseår bortser vi ifrån. Detta betyder att eleverna bildar en lång orm genom klassrummet och att den elev som är född först i januari står längst fram i ledet.

2. Skriv följande på tavlan:
namn
hemort
föregående skola (kan utelämnas men eleverna tar snabbt reda på det ändå)
fritid
jag gillar . . ./tycker mycket om
jag hatar/avskyr/ogillar . . . .

3. Presentera dig själv enl. ovanstående.

4. Be sedan den elev som står främst att upprepa vem du är i tredje person. Alltså: Det här är . . . . .. Hon bor i Lund. På fritiden . . . . .

5. Be samma elev presentera sig själv enl. ovan.

6. Be nästkommande elev upprepa+presentera sig själv. Osv, osv . . . .

Vitsen med detta? (Tala gärna om det för eleverna också)
1. Varje elev har vågat framträda inför en alldeles ny grupp.
2. Varje elev har använt sin röst.
3. Varje elev har inlett processen att lära känna sin nya klass.
Inte så tokigt!

Yngling på guld

2011-08-20T21:52:00.002+02:00

Bildkälla: Nationalmuseum

Ernst Brunners Yngling på guld handlar dels om kuppen mot Nationalmuseum år 2000 då ovanstående självporträtt av Rembrandt stals, dels om Rembrandt själv och det är i den här delen jag tycker Ernst Brunner lyckats alldeles utmärkt. Läsaren får en väl underbyggd bild av Rembrandt och den tid han levde i: 1600-talet. Det jag tycker är mest fascinerande är den möda Brunner lagt ner på att ta reda på fakta om hur själva målandet gick till vid den här tiden.

Nu tog han två skedar i en bunke, blandade i en knivspets umbra, ytterligt lite rödockra och bensvart och fick en oljefärg med silverton som han strök med bred pensel i ett tunt skikt på kopparytan (s. 205)

- - - -
Själva utförandet av just den här målningen beskrivs så här:

Ögonbrynen målade han mörkt grå och lätt sammandragna.
Han placerade en rynka över näsroten.
På näsvingen lade han rött och han använde samma mörka röda färg längst in i högra ögonvrån och övergick sen till iris där han jobbade länge och ihärdigt med grått och grönt (s. 211).

Också skildringen av Rembrandts fru Saskia stannar kvar i minnet. Saskias tre första barn dog i späd ålder och vid den fjärde förlorade hon själv livet. Vilket öde! Konstigt nog späkte hon sig vid alla graviditeterna "för att barnet inte skulle bli för stort". Kan detta vara sant? undrar jag. Borde man inte redan vid den här tiden förstå att bebisarna borde ha lite hull för att klara av livet utanför livmodern? Var rädslan för att själv dö vid förlossningen så stor? Hur som helst: boken är läsvärd, även om jag fann de dokumentärliknande avdelningarna om tjuvarna och deras agerande före, under och efter rånet något enformiga.

Proffsrecension kan man läsa i SvD.

Guldkorn

2011-07-26T21:01:00.000+02:00

Regnandet tycks medföra ett allmänt rotande i gamla lådor och hyllor bland bloggare just nu. Både Vixxtoria på Om böcker som jag hunnit läsa och Ingrid på Ingrids boktankar hittar guldkorn. Även jag rotar (inventerar på fackspråk). Längst in på lagerhyllorna hittar jag till min förvåning till exempel 1 osålt ex av
En halv gul sol, inbunden!
Bridget Jones dagbok, pocket
Flicka med pärlörhänge, inbunden
Nattvakten, pocket

Att sådana rara pärlor finns kvar på http://www.agnesilund.se/ förvånar mig.

Även tystnaden har ett slut

2011-07-19T21:28:00.003+02:00

Orden för att beskriva Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut (om de sex åren som fånge hos FARC-gerillan) räcker inte riktigt till: oerhört spännande och enormt intressant att få ta del av Betancourts reflexioner över hur de psykologiska mekanismerna fungerar då människor dag efter dag är hänvisade till varandra under fruktansvärt förödmjukande förhållanden. Ondska och egoism frodas men också mycket kärlek och omtanke och Ingrid Betancourt betonar trots allt det senare. Mycket tänkvärt är också vad det är som håller hoppet levande. I det här fallet är det Ingrids mamma som varje dag sänder en radiohälsning till sin dotter.

Tyvärr stördes läsningen av den slarviga översättningen och bristen på korrekturläsning. Oförskämt mot författaren kan jag tycka. Ibland blev texten smått obegriplig.

Heras ö

2011-07-05T22:11:00.006+02:00

Utsikt över Samos stad

Charterveckan på den grekiska ön Samos blev precis så avstressande som jag väntat mig! Vi bodde på hotell Anthemis och hade turen att få en rymlig lägenhet inklusive stor balkong med fantastisk utsikt mot Egeiska havet och båttrafiken från Samos stad. Bäst trivdes vi faktiskt där och på den lilla stenstranden ett par hundra meter nedanför hotellet. Här badade grekerna själva och den hemtrevliga tavernan bjöd på både kall öl och supergod grekisk sallad till rimlig kostnad. Här hittade vi också, kunde vi snabbt konstatera, den typ av solparasoll som gav bäst skugga: den av halm.

Utsikt från balkongen

Lagom motion fick vi under promenaden till/från Samos stad, 1,5 km från hotellet. Som så många andra grekiska städer har staden byggts på klippor/kullar och ”trappgatorna” var många. Utsikten från dessa dessutom otroligt vacker! I gränderna och längs hamnpromenaden samsades kvällstid greker med företrädesvis holländska turister. De skandinaviska var få.

Precis som andra grekiska öar är ön bebodd sen urminnes tid. Fynd från 700-talet f. Kr (Homeros tid) har hittats vid utgrävningar kring templet, helgat åt gudinnan Hera, Heraion , och finns samlade i det välordnade arkeologiska museet. I den lilla stadsparken strax intill hittade vi jättemysigt café med härlig skugga inklusive internetuppkoppling.

Två dagar tog vi oss med bil till två små sandstränder, Tsamadou på norra sidan och Psili Ammos på den södra. Vi körde också på serpentinvägar genom den så kallade näktergalsskogen upp till den vackra, dock något ”turistiska”, bergsbyn Manolates. Intressant var också heldagsutflykten med färja/buss till Efesos i Turkiet och de fascinerande utgrävningarna där.

Lunch i Manolates

Celsiusbiblioteket i Efesos

Joniskt (tror jag det heter) kapitäl i Efesos

Teatern i Efesos

Den här gången läste jag inget greklandsanknutet - jag har ju redan läst min "favoritgreklandsbok": John Fowles: Illusionisten! I Grekiska övärlden finns det förstås ett par sidor om Samos men bäst nytta hade vi av den guide vi laddat ner på kalimera.nu.

Men läste gjorde jag och det var härligt, härligt:

Nicole Krauss: Kärlekens historia - läsvärd men onödigt tillkrånglad i kompositionen enligt mig.

David Nicholls: En dag - underhållande men osannolik. Roligt grepp att låta läsaren få följa huvudpersonerna under en dag varje år. Tänkvärt hur huvudpersonerna ändrar sin livsstil och sina prioriteringar under de 20 år vi får följa dem.

Margaretha Strömstedt: Natten innan de hängde Ruth Ellis - intressant om livet och kärleken. Mer finns här.

Tack vare att vi fick stanna en extranatt på grund av några måsar som flög in i propellern på flyget som vi skulle åka hem med, hann jag också börja på Karl Ove Knausgård: En kamp och den lovar gott!

En annan resa

2011-06-30T17:53:00.006+02:00

Hade jag läst Rom - och floden som delar staden när jag besökte Rom för ett par år sedan hade det blivit en helt annan resa! Naturligtvis ville jag se Michelangelos Pièta, men med den här boken i handen hade jag också letat reda på Stefano Madernos skulptur Santa Cecilia i basilikan med samma namn. Författaren låter en konstvetare beskriva skulpturen av martyren Cecilia på ett så levande och fascinerande sätt att man bums vill se den.

Tre var såren enligt legenden, tre gånger stod hennes huvud emot bödelsyxan och i tre dagar överlevde hon, så att de människor som kom för att besöka henne blev en massa. Tre är det tal som hennes fingrar visar i all evighet, som ett skrik av smärta under dödskampen (s. 142).

Källa: http://www.wga.hu/

Och - visst, jag bodde i stadsdelen Trastevere, men inte visste jag att den här delen av Rom alltid förknippats med utanförskap. Det var här de första kristna gömde sig, det var här 70-talets antigrupper samlades och det är här soppköken idag är flest.

Författaren, Sandra Petrignani, själv bosatt i Rom, utgår från floden Tibern och precis som floden flyter berättelsen om staden fram. I samtal med olika i Rom bosatta personer, oftast promenerandes, förmedlar hon stadens både förgångna och nutida atmosfär - och det utan en enda bild.

Nya förlaget Laurella &Wallin säger sig satsa på reselitteratur som "känns" och det är precis så det är - Sandra Petrignani lyckas verkligen förmedla stadens röst, ja man skulle kunna säga: dess själ.

Ibland

2011-06-09T19:16:00.001+02:00

Ibland visar sig livet från sin ljusaste sida. Fick ett mejl idag: "AgnesiLund, varmast möjliga tack för din i alla tider snabbaste bokleverans - hann ju knappt beställa den förrän Antonio Tabbucchis "Påstår Pereira" låg på golvet innanför dörren."

Lite senare var det en elev som vände sig om i dörren - efter att ha konstaterat att han nyss bevistat sitt livs sista tysklektion - : "Vilken rolig kurs!"

Ja, ja. Det händer inte var dag i skolans värld . . . .

Språkläger i Rakari

2011-06-06T19:21:00.001+02:00

Har just kommit hem efter fyra dagars intensivt umgänge med tysklärare och tyskstuderande från Baltikum - och Sverige. Jag hade nämligen fem fantastiska ungdomar med mig härifrån. Vi bodde på fin anläggning 8 mil utanför Riga med 300 m till havet. Det hela gick ut på att eleverna skulle få träna inför den muntliga delen av DSD-provet, ett prov som består av fyra delar och som berättigar till studier vid tyska universitet. Allt var ypperligt organiserat med både hårt arbete och rolig fritid. Eftersom det här testet ska genomföras på min skola till hösten blev det fin fortbildning för min del. Det faktum att jag delade rum med en litauisk kvinna gjorde att jag fick ta del av en hel del 1900-tals historia "live". Oerhört intressant och tankeväckande. Under våra samtal drog jag ofta paralleller till Sofis Oksanens roman Utrensning. Även om denna speglar estniska öden överväger likheterna.Till alla som ännu inte läst den: Gör det!

Fick bara några timmar i Riga före hemresan men staden gav mersmak. Har också under vistelsen haft god nytta av Pär Lindströms bok Lär känna Letland.

Sverigeporten i Riga.

Barcelona

2011-05-21T15:06:00.005+02:00

Motivation.se skriver om de senaste restrenderna inför sommaren 2011. Vi reser allt oftare och vill ha ut mycket av vår resa. De tematiserade resorna ökar därför. Ett led i denna utveckling är den bok jag just fått i min hand: Barcelona – berättelser från Katalonien (Bokförlaget Arena, 2011).

Författaren Patricio Salinas Agurto gör djupdykningar i såväl Barcelonas historia som nutid. Picassos Barcelona, Änglarna som aldrig kom och Ramblas, Ramblas, Ramblas! är tre av bokens sammanlagt cirka femton kapitel. Picasso bodde tillsammans med sina föräldrar i Barcelona och konstvetarna menar att åren i Barcelona har satt spår i Picassos blå period. Likaså skulle den spanske konstnären Diego Velazquez vara en stor inspirationskälla. Enligt Agurto gjorde Picasso en serie modernistiska målningar där han utgår från just Velazquez målningar.

Änglarna som aldrig kom syftar på arkitekten Antonio Gaudis konflikter kring byggandet av Casa Milà.

Ramblas är namnet på ett stort promenadstråk i Barcelona lär jag mig och utifrån denna boulevard guidar författaren oss runt. Jag kan bara konstatera att jag mycket snart måste ta mig dit!

Boken har fantastiska bilder, däribland ett tiotal av den världskände dokumentärfotografen Agustín Centelles, aktiv under inbördeskriget och som också får ett eget kapitel. Jag gillar bokens mjukbandsformat. Två invändningar har jag: bildtexter saknas ibland och i början irriterade jag mig på de långa raderna. Boken är så fin att man gärna bara bläddrar i den och då vill man snabbt veta vad bilden föreställer. Bredare marginaler hade gjort boken mera läsvänlig.

Gratisresor

2011-04-10T20:48:00.002+02:00

Gratisresor gillar jag! Eftersom mina elever till hösten ska få möjlighet att göra Deutsches Sprachdiplom (som gör att de har behörighet att läsa vid tyska universitet) får jag tillsammans med två elever åka på en förberedande kurs i Riga över Kristi himmelsfärds-helgen. Inte dumt alls tycker jag som ännu aldrig varit i Baltikum. Har någon tips på roman som utspelar sig där tar jag tacksamt emot ett sådant.

För språk i tiden

2011-04-01T18:24:00.004+02:00

I morgon arrangeras LMS språkdagar i Halmstad. Temat är "För språk i tiden". Låter väldigt pampigt tycker jag. Tillsammans med min kollega Annika Karnland ska jag presentera det material för skolan som vi gjort till några tyska filmer. Spännande och lite nervöst, men kul! Vi kanske ses?

Nyfiken på Louise Juhlin

2011-03-25T17:56:00.010+01:00

La Sagrada Familia i Barcelona ©Louise Juhlin

Jag har alltid undrat över hur man skaffar sig ett spännande jobb utomlands och fick av en slump kontakt med Louise Juhlin.

1. Louise, vad är det du gör egentligen?
Just nu bor jag i Malaga i södra Spanien där arbetar jag för den ledande hemsidan Semesterbostad-Spanien.se , som erbjuder uthyrning av fritidshus runt om i hela Spanien. Det har blivit oerhört populärt att hyra hus i stället för att åka på charterresor hit ner, eftersom det ger en större frihet och bekvämlighet och dessutom är det många gånger ett billigare alternativ till hotellboende! Hemsidan finns på 10 olika språk och jag arbetar med kundtjänsten och marknadsföringen av den svenska hemsidan, dessutom skriver jag för deras blogg om Spanien.

2. Hur hamnade du i Spanien?
Jag är född i Kuwait och uppvuxen där och i Thailand, har gått i engelsk och amerikansk skola fram till mina gymnasieår som jag tillbringade på internatskola i Sverige. Det blev minst sagt en chock att komma till Sverige som tonåring! Men efter tre år såg jag det på ett annat sätt och bestämde mig för att Europa inte var helt fel i alla fall. Vädret i Sverige klarade jag däremot inte av! Jag bestämde mig för att hitta en plats med det bästa av mina tidigare världar istället, och då blev det i södra Spanien. Efter några månaders intensiva studier i det spanska språket blev jag den Svensk/Thailändska/ Señoritan!

3. Hur länge har du jobbat utomlands?
Jag har arbetat utomlands sedan 1999. Totalt åtta år i Spanien (Lanzarote och Malaga) och tre år i Dubai. Det har varit en härlig blandning av olika intressanta arbeten på intressanta ställen. På det spanska fastlandet har jag arbetat som guide, där hela Spanien var mitt arbetsfält. Sedan blev det en flytt till Lanzarote där jag arbetade på en privat sjukvårdsklinikklinik med ansvar för alla försäkringsfrågor angående turister som råkat ut för sjukdomar eller andra skador under semestern. Under denna tid arbetade jag också som tolk för den spanska polisen.
Efter ytterligare några år i Spanien bestämde jag mig för se mer av världen men ett mindre problem, pengar, gjorde det omöjligt…Det var då jag bestämde mig för att istället hitta ett arbete där jag fick betalt för att resa. Några månader senare började jag mitt nya liv i Dubai som flyvärdinna på Emirates Airlines! Med världen som arbetsfält bestod mitt arbete av att resa till 92 olika destinationer i 56 olika länder! Definitiv ett plus när man har upptäckarglädjen i bagaget. Efter tre intensiva år med många minnen och äventyr valde jag att återvända till Spanien, där jag nu befinner mig i Malaga.

©Louise Juhlin

4. Vad är det du gillar speciellt med Spanien?

Människorna, kulturen och vädret. Spanjorerna har en enorm livsglädje som smittar av sig till alla oss nordbor som bor här. Vilken energi, glädje, humor! Spanjorerna kan verkligen konsten att njuta av livet!

Den spanska kulturen är både intressant och spännande med sina kulturrötter långt tillbaka i tiden har det skapats en fascinerad kultur som är oerhört nuvarande än idag. Något som jag känner att andra länder i Europa har tappat.
Vädret, tja, vad kan man säga, det är inte så dumt att sitta i solen i februari och njuta av en kall öl! Det är inte Thailand, men det duger!

5. Vilka spanska smultronställen skulle du speciellt vilja rekommendera?

Caceres – en charmig medeltidsstad i Extremadura- regionen. En oerhört imponerade stad som ger känslan av att man har flyttats tillbaka i tiden. Pampiga palats, kyrkor och torg. Staden har varit med på världsarvslistan sedan 1949.
Tarifa – surfparadis i södra Spanien. Ett underbart ställe med en unik puls och atmosfär. Under sommarmånaderna kommer Tarifa verkligen till liv med både internationella resenärer och spanjorer. Långa stränder som ser ut över Afrika, pulserande nattliv, mysig liten by omgiven av spektakulär natur.
La Graciosa – en pytteliten ö precis norr om Lanzarote. Söker man lugn och ro finns det inget bättre ställe än på La Graciosa där finns nämligen nästan ingenting…bara stränder, kristallklart vatten och sand… En underbar upplevelse i ostörd natur.

6. Hur ser du på böcker i samband med resor? Några speciella favoriter?
Läs Läs Läs! Enligt mitt sätt att lära mig att förstå ett land, dess folk och kultur finns det inget bättre sätt. Det är mycket man inte ser eller förstår som turist. Några av mina favoritböcker som ger en intressant uppfattning om de olika ländernas historia och kultur är:

En blomma i Afrikas öken - Somalia
Den Vita Massajen - Kenya

Shantaram - Indien

En Kvinnas Resa – Camino de Santiago, Spanien

Gift med en beduin – Petra, Jordanien

Stay alive my son – Cambodia

Segovia ©Louise Juhlin

Bok+resa

2011-03-21T21:08:00.000+01:00

För den som gillar tävlingar har Malmö stadsbibliotek en trevlig sådan. Så här presenteras det hela:
"Svara på 22 frågor om resor i litteraturen, som handlar om allt från Lappland, Antarktis och Amerika till att lifta med rymdskepp. Bokpriser att vinna! Du har fram till den 13 maj på dig att skicka in svaren." Bara att sätta igång!

På spåret

2011-03-12T11:34:00.002+01:00

Det händer att vi roar oss med På spåret på fredagskvällarna och så var det i går kväll. Vann gjorde Héléne Benno och Peter Appelgren och man kan inte annat än imponeras av skärpa! Vad kanske inte alla vet är att Héléne Benno är författaren till en liten reseguide till Bangkok. Bankok - bra, bättre, bäst är titeln. Även om den har några år på nacken tror jag att den kan fungera alldeles utmärkt som en första basguide.

Samos

2011-03-06T21:44:00.001+01:00

Japp! Nu är den bokad: resan till Samos i juni. Det tog några kvällars surfande men sedan bestämde vi oss för det här: hotell Anthemis. Förutom slöande, mycket läsning och fina bad kan man från Samos - om man som jag gillar "antika stenhögar" - ta en tur till Efesos i Turkiet.

Visserligen sken solen idag men det var snålblåsten som övervägde när jag var ute på en minivandring på Kungsmarken här utanför Lund kring middagstid. Kroppen känns helt tom på sol just nu. En vecka på Samos kommer att göra susen!

Kungsmarken utanför Lund kl. 12.00.

"För att kunna leta måste man veta vad det är man letar efter"

2011-03-02T18:22:00.001+01:00

Tack vare Ingrids boktankar kom jag till Annina Rabes krönika "Litteraturen måste få ta plats" i SvD för någon vecka sedan.

Annina Rabe tar upp det faktum att de fysiska boklådorna blir allt färre och magrare och att nätbokhandeln har nackdelen att man måste veta vad man letar efter: "för att kunna leta måste man veta vad det är man letar efter".

Det var ju precis så jag tänkte när jag startade http://www.agnesilund.se/ - och det var det jag tyckte var problemet med Adlibris och Bokus. Jag sökte på Grekland och fick massor av träffar men ingen roman som inte innehöll just ordet "Grekland". En annan sak jag retade mig på var svårigheten att hitta en karta.

En dåre fri

2011-02-26T14:13:00.002+01:00

Tågresan hem från skidåkningen gick som en dans tack vare Beate Grimsruds En dåre fri. Jag formligen sögs in i boken och det var tur kapitlena var korta - man behövde verkligen pausa mellan allt det intensiva.

Beate berättar sitt livs historia - i romanform. Redan som barn hör hon röster och får enorma vredesutbrott hon omöjligen kan hejda. På grund av en medfödd synskada - som först i vuxenlivet upptäcks - får hon problem med att lära sig läsa och skriva och placeras i dyslektikerfacket. Som vuxen vistas hon långa perioder på psykiatrisk avdelning, har boendestödjare och terapeuter omkring sig utan att någonsin lyckas bli riktigt frisk. Återfallen är många.

Trots att man som läsare stundtals drabbas av totalt hopplöshet, lyckas författaren ändå förmedla ljuspunkter. Den stora glädjen över att kunna skriva, det framgånsrika författarskapet och den varma gemenskapen med syskonbarn och vänner är det som stannar kvar när man lagt boken ifrån sig. Jag vill verkligen läsa mer av Beate Grimsrud.

Passionen

2011-02-23T17:18:00.001+01:00

Det är när du berättar sagor du kommer sanningen närmast, säger Jeanette Winterson i förordet till Passionen, en roman jag placerat under rubriken Venedig i butiken. Först blir jag konfunderad - det dröjer ett bra tag innan vi kommer till Venedig. Först får vi nämligen följa Henri, en ung pojke som får tjänst som Napoleons passopp under brinnande krig. Det är inte förrän en bra bit in i boken som romanens egentliga huvudperson dyker upp: Venedig, labyrinternas stad, och människornas där, speciellt den Tintomaralika Villanelle, dotter till en båtkarl och därför född med simhud mellan tårna! Det är denna Villanelle, som Henri så småningom träffar och förälskar sig i.

Det är en märklig bok, full av mystik och egendomliga händelser och personligheter. Och - ja, den passar faktiskt under rubriken Venedig - jag blir nyfiken på denna "labyrinternas stad" och vill ta reda på mer, gärna också besöka. Att sedan Jeanette Wintersons stil och språk tilltalar mig gör inte det hela sämre. Hör här:

För länge sedan i Venedig, när vi hade vår egen tidräkning och höll oss på avstånd från världen, började våra dagar om kvällen. Till vilken nytta var solen när våra affärer och våra hemligheter och vår diplomati var beroende av mörker? I mörkret är du förklädd och detta är förklädnadernas stad (s. 87).

Olarsgården

2011-02-21T20:05:00.002+01:00

Här befinner jag mig just nu. På Olarsgården i Lindvallen. Inget gratis kaffe efter maten men rätt ok ändå. Sköna skidspår utanför knuten. Mycket lästid på kvällskvisten. Väldigt avkopplande.

Safari Östafrika

2011-02-06T18:33:00.003+01:00

Den gångna veckan har många - av skäl som jag inte riktigt kan genomskåda - hittat till boken Safari Östafrika i butiken. Detta är en fin liten bok utgiven av lilla förlaget Angalia AB, som presenterar boken så här: Boken SAFARI ÖSTAFRIKA är avsedd för safariresenärer i första hand till Kenya och Tanzania men fungerar också i flera andra afrikanska länder. I koncentrerade textavsnitt och hundratals bilder beskrivs 246 olika arter av däggdjur, kräldjur och fåglar. Boken är på 156 sidor och häftad i formatet 13x18 cm.

Förlaget har ett fantastiskt bildarkiv. Titta på det här!

Visst vore det lockande att byta ut februarimörkret mot en safariresa?

Vinnare utsedd

2011-02-05T07:44:00.001+01:00

Rätt svar var Yacoubians hus av Alaa al-Aswany. En av dem som svarade rätt var Joanna på bloggen och dagarna går. . .. Grattis! Vinsten, Berömda kärlekspar på resa, kommer inom kort med posten.

Ledtråd och förlängd tid

2011-01-31T20:15:00.000+01:00

Inser att jag är urdålig på att fixa tävlingar - än så länge har ingen kommit på det rätta svaret.
Ledtråd: Landet där boken utspelar sig är för närvarande synnerligen aktuellt.
Förlängd tid: Mejla ditt svar tillsammans med namn och adress till info@agnesilund.se före kl. 21.00 på fredag kväll.

Årets första tävling

2011-01-28T18:41:00.001+01:00

Dags för årets första tävling:
Vad heter romanen (som naturligtvis finns i butiken), som följande utdrag är hämtat ifrån?
Likt en segerrik fältherre i spetsen för en procession som intar en erövrad stad efter ett blodigt slag gjorde Malak Khallo, lycklig och stolt, sin entré på taket för att ta sitt nya liv i besittning. Han var klädd i en enkel blå kostym reserverad för särskilda tillfällen. Runt halsen hängde ett långt måttband som för honom (likt gradbeteckningarna för en officer och stetoskopet för en läkare) var tecknet på hans yrkesstatus som professionell skräddare.

Vinst: Iris Schürmann-Mocks Berömda kärlekspar i inbunden version.

Mejla ditt svar tillsammans med namn och adress till info@agnesilund.se före kl. 21.00 på måndag kväll.

Också ett sätt

2011-01-16T11:38:00.000+01:00

Min 21-årige son lämnar i dagarna kalla Norden för att under ett par månader spela poker i Phuket med omgivningar. Att jag inte tänkt på den möjligheten tidigare?

Det finns många sätt att tillbringa sina dagar.

Auf Deutsch

2011-01-04T08:39:00.003+01:00

Tannöd är Andrea Maria Schenkels debutroman (2006). Boken karakteriseras som thriller men skiljer sig i upplägget från traditionella sådana. Här förekommer ingen kriminalare på jakt efter en mördare. I stället låter författaren de olika byinvånarna spegla det hemska - på en gård i en avlägset belägen liten by i Bayern hittas en dag samtliga familjemedlemmar mördade - och det på ett väldigt bestialiskt sätt.

Det är just detta upplägg jag gillar. Andrea Maria Schenkel lyckas med väldigt små medel fånga bymentaliteten vid den här tiden (det rör sig om 50-talet) med de olika personernas inställning till de mördade, detta utan att ta till stora åthävor i form av dialktala uttryck - det är hela tiden lätt att förstå tyskan. Vill man läsa på tyska är detta en bok att rysande njuta av. Föredra man svenska har boken översatts av Ersatz förlag med titeln Mordbyn. Boken har också filmatiserats.

På tal om projekt

2011-01-03T15:17:00.001+01:00

Sprang av en slump på det här: Från Cape to Cape. Vilket fantastikst äventyr. Och - vilken möjlighet att kunna förena nytta med nöje. Krävs förstås en del planering i form av bokläsning och annat . . . .

Fånge i öknen

2010-12-31T16:12:00.000+01:00

Tack vare Freedomtravels förfrågan om böcker om Marrakech hittade jag Fånge i öknen, Malika Oufkirs berättelse om de 15 år hon tillbringade i fångenskap i den marockanska öknen. Jag brukar vara skeptisk till så kallade sanna historier, men den här kunde jag inte annat än ta på största allvar. Att sedan journalisten, Michèle Fitoussi, som skrivit ner berättelsen är en ypperlig skribent gör inte saken sämre (en eloge också till översättaren einar Hekscher). Det här är inget hastverk - det känns verkligen att arbetet med boken varit ett seriöst och proffsigt samarbete mellan skribenten och Malika Oufkir. I en intervju betecknar Malika Oufkir arbetet med boken som "one year more in prison".

Det är en helt osannolik historia man får ta del av. Malika växer upp i en familj som står den marockanske kungen Hassan II väldigt nära. Som 5-åring "adopteras" hon av kungen, vilket betyder att hon nästan helt tvingas bryta med sin familj för att i stället tillbringa all tid instängd i kungens palats tillsammans med kungens jämnåriga dotter och dennas personal. Malika beskriver denna tid - trots instängdheten - ändå som präglad av mycket lek och bus. Inom palatset hade barnen ganska så stor frihet tycks det mig. Först som tonåring fick hon möjlighet att välja och valde då att fortsätta sitt liv i frihet tillsammans med sin familj, ett på många sätt lyxigt överklassliv.

Förändringen kommer 1972 då henns pappa är med i ett statskuppsförsök och därefter dödas. Familjen, mamman, Malika och sex syskon, forslas iväg och lever i 15 år som fångar i öknen. Umbärandena är obeskrivliga med allt mer minskade matransoner, isoleringsceller och fruktansvärda sanitära förhållanden. Det som trots allt gör att de överlever är sammanhållningen och deras otroliga kreativa förmåga att hitta lösningar. Malika tar stort ansvar och "räddar" syskonens själar genom att varje kväll berätta historier.

Det är mycket som är både fascinerande och obegripligt i den här boken. För det första skildringen av det instängda livet i palatset med konkubiner och slavar (!). För det andra imponeras jag av Malika och hennes syskons oerhörda livskraft under fängelsetiden. Slutligen fängslas jag av det mirakulösa sätt de rymde på: i tre och en halv månad grävde de i hemlighet en fem meter lång tunnel som till slut ledde dem ut i frihet, en frihet som inte förrän fem år senare innebar verklig frihet - de tillbringade först fem år i husarrest!

Fascinerande och obegripligt och också oerhört tragiskt. Marikas lillebror förlorade sin barn- och ungdom. Han var 3 när fängelsetiden startade, 23 då han blev fri. I intervjun citerar Marika på tal om familjen sin lillebror: "Please, I cannot see you all together because each time I see you I am in prison, and I remember the worst moments of our life."

Favorit i repris

2010-12-29T14:56:00.005+01:00

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

Dikten av Tomas Tranströmer heter Från mars -79 och finns i samlingen Det vilda torget (1983).

Från skidspåret utanför Lund idag kl. 13.15.

Marrakech

2010-12-19T20:59:00.004+01:00

Freedomtravel, som just nu packar för resa till Marrakech, efterlyste för ett tag sedan romaner om detta resmål. Nu finns i alla fall Malika Oufkirs Fånge i öknen i butiken. Boken hamnar omedelbart på min läsa-på-jullovet-lista. Också Den tjugosjunde natten av Tahar Ben Jelloun är beställd. Denna bok presenteras av förlaget sä här:

Ahmed är tjugo år gammal när hans far dör. På dödsbädden erkänner fadern att han tvingat Ahmed med i en stor lögn, och han får tillåtelse att återta sin rätta identitet, att bli kvinnan Zarah. Med tjugo år av manligt väsen inom sig går hon ut för att möta livet, kärleken och döden. Tahar Ben Jelloun fick Goncourtpriset för denna märklig saga mitt i marockansk nutid, berättad med en sensualism och inlevelse som gör läsningen till något alldeles särskilt.

Fler förslag tas tacksamt emot. Boken måste dock gå att få tag på på förlagen.

Inspirerande artiklar om Marrakech kan man läsa här:
http://www.marrakech.se/
Bortabra.se har fint reportage från november i år.
Också Expressen har varit där i år.

Svårt att inte bli ressugen!

Vägen väntar

2010-12-05T20:45:00.001+01:00

Vägen väntar är den lockande rubriken i Sydsvenskans söndagsbilaga. Bilden på uppslaget för tanken till anslaget i filmen Thelma och Louise och reportaget presenterar fem av USA:s bästa resrutter.
1. Highway 1=Pacific Coast Highway går längs Kaliforniens kust. Stopp med litterär anknytning skulle kunna vara det vackra området Big Sur, där enligt artikeln, Henry Miller och Jack Kerouac låtit sig inspireras.

2. Route 66, från Chicago till Los Angeles, kallas också "The Mother Road". Vägen går genom ett omväxlande landskap : öken, jordbruksbygd och bergslandskap. Kan det vara längs den här vägen huvudpersonerna i Steinbecks Vredens druvor färdas?

3. Blues Highway, från New Orleans till Chicago, är vägen för musikälskare. Massor av besöksmål med musikanknytning, bland annat Elvis Presleys hem Graceland.

4. Swedish Trail med utgångspunkt i Minneapolis, där många av de svenska immigranterna slog sig ner. Här cyklade tydligen Vilhelm Moberg runt för att hitta miljöer för sin Utvandrarserie. I trakten finns mycket med anknytning till Sverige. Bland annat kan man äta köttbullar i den lilla staden Lindström.

5. Atlantic Route, från Key West till New York. I Key West finns Hemingways hem, i Savannah mycket turism kring John Berendts roman Midnight in the Garden of Good and Evil: A Savannah Story.

Bodil Sjöström på Respress står för texten i artikeln - en riktigt bra guide enligt min mening. Som vanligt dock hänvisas bara till guideböcker - ingen skönlitteratur. Synd tycker jag.

Körsbärspris

2010-11-23T08:46:00.005+01:00

Via Holly Hock har jag begåvats med ett körsbärspris. Motivering: "för att hennes idé om vad en bokhandel kan vara är så bra! Och jag blir så himlans ressugen."
Tack, tack! Precis! Kan ju bara instämma. Är inte så lite stolt över att jag genomfört denna min idé och - håller ut!

Min uppgift är nu att "berätta om tre favoritförfattare och någon bok de skrivit, och skicka utmärkelsen vidare till fem andra bloggar". Aj, aj! Favoritförfattare? Nej, någon sådan har jag inte - det finns alldeles för många bra för att jag skulle vilja peka ut någon särskild. Just nu är jag väldigt nyfiken på:

Mario Vargas Llosa. Trots att jag fått ett sådant gubbigt intryck av årets nobelpristagare ska han få en chans.
Kristian Lundberg: Yarden, som en kollega berättade om igår. "Boken är tunn (bara 140 s) men innehållsrik och passar bra att läsa mellan skrivningsrättande-varven så här i slutet av terminen. Den utspelar sig dessutom i närmiljön, nämligen i Malmö hamn," löd motiveringen. I går läste jag i Sydsvenskan att Kristian Lundberg i mars kommer med en "uppföljare", "Och allt ska vara kärlek", en titel som gör mig nyfiken.
Ja, och så måste jag förstås läsa Spill av Sigrid Combüchen, boken som fick Augustpriset igår.

Fem bloggar jag gärna läser är:
Ingrids boktankar, för att hon är så enormt beläsen och klok - och så frikostigt delar med sig av sin visdom.
     Att tittta in till Fröken Tjatlund piggar alltid upp. Nu har Fröken redan fått utmärkelsen från annat håll och jag knycker gladeligen hennes formulering: "de behöver inte alls känna sig tvungna att själva agera. Bara den som vill och känner sig manad."
     Christermagister ger mig distans till den del av mig som jobbar i skolan.
     Jag gillar också Freedomtravel som på ett så fint sätt skriver om både resor och böcker. Dessutom kan man få bra middagstips där.
     Skulle allmän såsighet infinna sig piggar jag upp mig med ett besök på Salveo Health. Det räcker att läsa - jag lovar!

Bokfrågornas ABC del 22

2010-11-16T19:48:00.001+01:00

I Bokfrågornas ABC del 22 hos enligt O har turen kommit till V:

Väder är centralt i vårt avlånga land. Vissa dagar har vi fått pröva på alla årstider under samma dag. Har du läst någon bok där vädret har stor betydelse?

Jag måste säga att i Claudie Gallays Brottsjöar, som utspelar sig vid franska Atlantkusten är vädret av avgörande betydelse. En plötslig storm då du befinner dig till havs kan innebära döden. I den här romanen är det inte bara vädret utan en släckt fyr som är upphov till den konflikt romanen bygger på. En härlig roman att sjunka in i nu när höstmörkret sänker sig.

Berätta om en bok som faller inom den ganska spretiga genren världslitteratur! Vad tycker du förresten om att kalla det en genre?

Jag skulle nog definiera världslitteratur som litteratur som läses runt om i världen. Jag tänker på Strindbergs Fröken Julie eller Dostojevskis Brott och straff.

Har du läst någon bok som utspelar sig i eller vid något av världshaven?

Nyss nämnda Brottsjöar platsar även här. Jag tänker också på ön Raga, en av öarna i ögruppen Vanuatu i Stilla havet, som J.M.G. Le Clézio så fint beskriver i boken med samma namn. Också denna bok är en lite pärla som kommit bort i den alltmer kommersialiserade bokfloden.

Vänskap är viktigt. Det är också ett vanligt tema i böcker. Vilken bok har du läst som berättar om en speciell vänskap?

En fin vänskap växer fram mellan de tvåpojkarna i Håkan Nessers Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Funderar på böcker med kvinnlig vänskap men går just nu bet.

Uppåkra

2010-11-14T11:33:00.002+01:00

Studiebesöket på Historiska museet igår, i Skåneguides regi, var fascinerande. Visst har jag läst om Uppåkra tidigare (och besökt utgrävningarna), men allteftersom utgrävningarna framskrider får man mer kunskap. Nu vet man till exempel att Uppåkra under "storhetstiden" 200 e.Kr. - 900 e. Kr. hette "Lunden" och alltså var föregångare till Lund. Tidigare har man inte vetat var exakt just den här "lunden" legat. Betydelsen "lilla London" har också cirkulerat. Då Harlad Blåtands ätt tog över makten i Danmark behövdes en ny kristen stad. Nuvarande Lund grundlades.

Arkeologerna har hittills - det finns massor kvar att gräva ut - koncentrerat sig på området kring templet, en 15 m lång och 6 m bred byggnad som udner hela perioden ovan legat på exakt samma plats (portkläppen i original finns på museet). Nu har man också löst mysteriet med de många pyttesmå guldgubbar/-gummor man hittat där. Dessa föreställer Oden och Freja och har, enligt vår guide museichef Per Karsten, förmodligen fungerat som ett slags juridisk handling vid till exempel arvsskiften och giftermål.

Källa: http://www.uppakra.se/backup/foremalen.htm

Att livet på den här tiden var internationellt vittnar det mest värdefulla fyndet om: en enormt vacker konstfullt utformad skål, som förmodligen använst i liturgiska sammanhang, kommer från Krim. Tillhörande bägare har tillverkats i Uppåkra, som , enligt vår guide, också var designcentrum.

Liknande fynd finns i Gamla Uppsala - det är hög tid att jag tar mig dit! Får bli ett av mina sommarprojekt.

Höstvandring Pamplona-Logroño

2010-11-06T12:09:00.008+01:00

Etapp 2 på projekt Mot Santiago de Compostela är nu avklarad. I år blev det fyra dagars härlig vandring på sträckan Pamplona-Logroño.

De första dagarna hängde regnet i luften och under- och regnställ plockades fram. Sista dagen var det solkrämen och solhatt som gällde. Vi följde de sträckor som rekommenderas i guiden A Pilgrim´s guide to the Camino de Santiago, dvs. vandrade 22 +21+22+28 km. Landskapet böljade fram bland stora plöjda fält och man kunde bara gissa vad som odlats där. Potatis? Vete? Majs kanske? Närmare Logroño tog vinodlingarna överhand och vi kunde till och med plocka på oss en och annan kvarglömd "Rioja-druva".

För oss var det här precis lagom dagsetapper - det var först sista dagen som träningsvärk och ömma fötter gjorde sig påminda. Tack vare de relativt korta sträckorna de första dagarna kunde vi ta det lugnt och ändå komma fram vid 4-tiden, vilket innebar många timmars tid för cafébesök, läsning och sedan, framåt halv 9, middag. För mig är detta ett perfekt sätt att ladda batterierna på.

Tyvärr tog böckerna slut och rastlösa jag fick lusläsa en tysk tidning på flyget hem. Nästa år tar jag med mig tre romaner (eller tjockare sådana). Jag började med Sofie Oksanens hyllade Utrensning, en bok som motsvarade förväntnignarna till fullo. Jag njöt av det uttrycksfulla språket och drogs med i den skickliga kompositionen. Dessutom föll Estlands historia lite mer på plats. Min äldsta dotters farfar kom som 19-åring som flykting från Estland till Sverige strax efter andra världskriget. Efter skilsmässan från farmor ryktades det om attt farfar varit nazist. Jag förstår precis, så kan det mycket väl ha varit. Ville man inte vara ryss, var enda alternativet att stödja tyskarna. Det är i alla fall den bild jag får av Oksanens bok. Romanen sträcker sig in på 90-talet, tar upp problemet med trafficking och ger på så sätt fin historisk överblick.

Därefter förflyttade jag mig till Vietnam (den Santiago de Compostela-relaterade litteraturen känner jag mig klar med) med hjälp av Karin Alfredssons Kvinnorna på 10:e våningen. Enligt O skriver varmt om boken och jag kan bara instämma. Romanen karakteriseras på omslaget som dokumentärthriller och precis som Oksanen väver Karin Alfredsson fint in både vietnamesisk historia och nutid. Vietnamkriget, sexturismen, handel med nyfödda barn, mäns och kvinnors villkor är några av ingredienserna. Alltihop ovanligt snyggt förpackat.

Slimmad packning: 6,5 kg.

Den vackra medeltida bron Puente de Arga i Puente la Reina

Vacker portal till klostret i Irache. Stilen påminner om den i Lunds domkyrka.

Mot Logroño.

Lillsemester på Sicilien

2010-10-27T21:42:00.002+02:00

Min dotter L. och hennes kille M. var i veckan på lillsemester på Sicilien. Vi får ta del av deras tips.

1. Hur länge var ni borta?
Vi åkte onsdag kväll och kom hem söndag förmiddag.

2. Hur beställde ni resan och boendet?
Flygbiljetterna beställde vi på Ryanair.se. Ruskigt billigt om man åker med lätt bagage och därmed slipper dyra avgifter för att checka in väskan. Boendet (lägenhet av privat uthyrare) hittade jag via Airbnb.com, en sajt som förmedlar lägenheter. Detta verkar vara en väldigt bra uthyrningssajt, allt fungerade mycket smidigt och den har en bra funktion där både uthyrare och hyresgäst kan recensera varandra!

3. Var på Sicilien var ni? Vart flög ni?
Vi flög till Trapani, en liten stad på västkusten, där vi också stannade under hela vistelsen.

4. Vad gjorde ni?
Vi strövade mest runt i den gamla stadsdelen i Trapani, fikade på uteserveringar och tittade på gamla byggnader. En av dagarna åkte vi ut till ön Favignola där vi hyrde cyklar och gav oss iväg på upptäcksfärd. En annan dag åkte vi linbana upp till Erice, en medeltidsstad uppe i bergen.

5. Hur var maten? Vädret? Prisläget?
Maten var fantastisk; allt från kaffe och croissant till cous cous med fisk (influenser från Tunisien präglar matlagningen här) smakade fantastiskt, och vi hade fullt upp med att hinna äta allt gott som fanns.
     Vädret var perfekt, sol och ca 25 grader. Kan rekommendera att åka hit på hösten när det är lite svalare då man orkar göra mer aktiviteter (på sommaren orkar man nog knappast cykla runt i flera timmar).
     Priserna i Italiens sägs vara lite dyrare än i Sverige, men det var inget vi märkte av, kanske för att vi fick flygbiljetter och boende till väldigt bra pris. En trerätters middag kanske är något dyrare än i Sverige då man ofta får mindre portioner. Dock är ju istället vinet mycket billigare!

Inser att det är tunt på romanfronten i butiken under Sicilien. Nu har jag i alla fall beställt hem La Cucina av Lily Prior. Så här presenteras boken av förlaget Bra böcker: "La Cucina är en roman om passion och livslust men också en mustig skildring av folklivet på Sicilien i gamla dagar."

Fler romantips tas tacksamt emot!

Vandringsdags

2010-10-16T20:21:00.004+02:00

Om två veckor är det dags för andra etappen av Santiago de Compostela-leden (lyxversionen bokad genom vandra.se, vilket betyder att vi bor på hotell och äter gott på kvällen). Några äkta pilgrimer ger vi oss inte ut för att vara - detta är ett kul novemberlovsprojekt helt enkelt. Eventuellt är vi framme november år 2016 eller så. Idag har jag hur som helst träningsgått från Rydebäck till Landskrona. Fantastiskt vackert! Känner mig röd om kinderna - strålande solsken hela tiden - och skönt matt i kroppen.

Borstahusgumman, skulptur i brons av Lena Lervik, i Borstahusen. Utsikt över Ven. I "rullebören": fisk och en besman.

Tematrio MÄN

2010-10-04T19:42:00.000+02:00

Lyran efterlyser den här veckan i sin tematrio texter med ett mansnamn i titeln. Här kommer mina förslag:

Yacoubians hus av Alaa Al-Aswany tyckte jag mycket om. Roligt berättat och man fick bra inblick i de konflikter som präglar det egyptiska samhället.

Jag skulle gärna komma till Capri och då ha läst:
Thomas Steinfeld: En stor man. Axel Munthe och konsten att förse livet med mening.
Har aldrig riktigt förstått vad det var han gjorde den där Munthe. Än mindre hur han hänger ihop med borgmästar Munthe i barnvisan.

En annan bok jag är nyfiken på och som jag skulle vilja läsa om det blir en charter till en grekisk ö igen till sommaren är:
Jan-Henrik Swahn: Manolis mopeder. Läser positivt om boken i Blekinge läns tidning. Ja, en grekisk ö vore inte dumt alls.

Födelsedagspresent

2010-10-03T21:11:00.000+02:00

Fick en lillsemester på gårdshotell Drakamöllan i födelsedagspresent och nu är den utnyttjad. Härligt avkopplande miljö mitt i naturvårdsområdet. Fantastisk middag med mycket närproducerat. Rekommenderas. Enda minustecknet: brasan var inte eldad. Det hade jag väntat mig.

Ensam, utan spår

2010-09-28T10:57:00.001+02:00

Sitter och pillar med Pär Lagerkvists dikter. Läser man svenska på IB-programmet ska allt analyseras sönder och samman nämligen. Måste erkänna att jag gillar det. Idag har turen kommit till

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.

Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.

Ur Kaos, 1919

Andlöst vackert men åndå: "ensam, utan spår" . Nutidsmänniskans värsta skräck? Det är väl därför vi sitter här och skriver våra inlägg, bland annat.

Tänk att ett kommatecken - och ett tanksteck - kan ha så stor betydelse.

Rapport från bokmässan

2010-09-26T12:36:00.004+02:00

Kl. 9.40 passerade jag av en slump Svenska kyrkans torg och där serverades gratis kaffe! Perfekt. Hann också lyssna på Peter Gärdenfors, som kommenterade sin bok Lusten att förstå. Om ett par veckor har vi på min skola bjudit in just Peter Gärdenfors till vårt pedagogiska café och jag förstår att detta kommer att bli väldigt bra! Han pratade om motivationens betydelse för lärandet och kritiserade utbildningsministern för att fokusera på kunskap i stället för på förståelse. Så klokt så. Bara att instämma.

Första anhalten blev Niklas Rådström som intervjuades av Anneli Dufva, kulturjournalist. Niklas Rådström presenterade till enbörjan sin nya bok Månens anförvant, en bok om librettisten Lorenzo Da Ponte. Denne var samtida med Mozart och hade ett mycket händelserikt liv. Da Ponte föddes som jude, blev katolsk präst, senare 6-barnsfar, amerikansk vinproducent och slutade som Amerikas första professor i italienska språket. Författaren hade länge velat skriva en bok med en annorlunda komposition och så är det i den här boken: Da Pontes liv berättas baklänges, Mozart framlänges. Nog blir man nyfiken på hur detta kan gå till!
Nu handlade samtalet inte bara om den nya boken utan Anneli Dufva styrde skickligt in på frågan om skapandets villkor och om hur kommersialiseringen förändrat bokmarknaden. Fundamentala delar av vårt liv, bland annat kreativa förmågor som att kunna byta perspektiv, att kunna tänka fritt är livsviktigt och svårt att sköta på en marknad, menade Niklas Rådström.

Jag blev väldigt nyfiken på boken och hoppas få tillfälle att läsa den inom kort.
Niklas Rådström signerar.

Nästa seminarium handlade om Muminvärlden, också det tänkvärt och givande. Att Mark Levengood satt i panelen gav extra krydda.

Lunchen på Soup´n and bagel, på lagom promenadavständ från lokalerna, var energigivande. Ett helmysigt litet ställe, tyst och lugnt och med trevlig personal.

Så var det dags för Sydafrikas satirtecknare nummer 1: Zapiro. Att jag hade läst lite om honom i Sydafrika - den oslipade diamanten gjorde det hela ännu bättre. Jonathan Shapiro var en mycket humoristisk personlighet också in real life och hans satirer riktar sig mot inte bara Sydafrika utan även mot som här Robert Mugabe i Zimbabwe.

Dags för språkvetenskap. Peter Olausson, språkvetare och upphovsman till boken Faktoider berättade om hur svårt det ibland kan vara att utreda ords etymologi. Hur uppkom till exempel ordet ”stjärnstopp”, ett ord barn använde på 80-talet för att beteckna största möjliga mängd? Ord som uppkommit ”från mun mot mun” kan vara svåra att hitta, menade han, eftersom de inte blivit dokumenterade. Ett modernt exempel skulle vara det nya ordet ”kittad” (jag har aldrig hört det). En bil skulle till exempel kunna vara ”kittad” med extraordinär utrustning som lyxiga spoilers, navkapslar osv.

Peter Olaussson gav också exempel på ord som förändrat sin betydelse när det lånats in i svenskan. Barrista betyder i ursprungslandet Italien inte bara ”den som gör kaffe” utan "bartender som också gör kaffe”.

Jag avslutade med intressant diskussion om varför vampyren blivit så populär – mycket inspirerande och matnyttigt! Utgångspunkten var Anna Höglunds doktorsavhandling i ämnet.

I det höga tempo mitt liv befinner sig i just nu hade jag totalt missat bloggcafét Lyran berättar om. Så synd!

Jag ser redan framemot nästa års bokmässa. Måste försöka avsätta två dagar - det finns otroligt mycket att inspireras av.

Lila hibiskus

2010-09-21T08:00:00.005+02:00

Lila hibiskus är egentligen Chimamanda Ngozi Adichies debutbok (2003) men på svenska har vi först lärt känna författaren genom En halv gul sol (2006. På svenska 2007). I romanen konfronteras tonårsflickan Kambili och hennes bror Jaja med två ollka sätt att leva. Hemma är allt strikt och schemalagt, stämningen tung och allvarlig. Här är det pappans fanatiska religiösa tro som präglar livet, som leder till att han i sin jakt på ”synden” till och med misshandlar sin familj. Hos faster Ifeomas möter Kambili och Jaja ett annat sätt att ta sig an tron. Här är det högt i tak, här uppmuntras egna åsikter, det är tillåtet att skratta och sjunga. En helt annan människosyn helt enkelt, symboliserad av växten lila hibiskus.

Jag har svårt för att läsa om familjevåld, ja, våld överhuvudtaget, men boken ger mycket annat. Läsaren får god inblick i de problem som koloniseringen fört med sig, både vad religion och politik beträffar, i detta fall i Nigeria. Precis som i En halv gul sol uppskattar jag att författaren blandat upp språket med ord och fraser på igbo. Också miljöer, matvanor och dagliga rutiner är exakt och trovärdigt återgivna. Man är på plats helt enkelt.

En invändning skulle kunna vara: Den vackre prästen som Kambili förälskar sig i är skildrad helt i vitt – men det är klart – han ses ju med Kambilis förälskade ögen.

Omslaget är kongenialt tycker jag. Men vem har gjort det? Mitt lånade inbundna ex ger inget svar.

Bokbranschen

2010-09-19T08:41:00.000+02:00

Så här är det: Ibland får jag beställningar från anrika bokhandeln Gleerups här i stan på boken Klas och Oskar på äventyr i Lunds domkyrka. Sedan cirka ett år tillbaka ingår Gleerups i Akademibokhandelnskedjan. Resultat: Jag kan inte cykla ner med de 25 ex bokhandeln nu beställt. I stället måste jag packa noga, uppsöka en DHL-point och skicka dem till Norrköping. De skickas sedan tillbaka till Lund.

Ibland är det en märklig värld vi lever i.

Brottsjöar av Claudie Gallay

2010-09-08T17:29:00.001+02:00

Jag har inte deltagit i tegelstensutmaningen, men känner mig mycket nöjd med att ha läst ut en mindre sådan: Brottsjöar av Claudie Gallay. I början störde jag mig på de korta meningarna som jag tyckte bromsade upp tempot, men efter ett tag njöt jag verkligen av att få befinna mig länge i boken, att få umgås med personerna och verkligen få lära känna dem och den miljö de lever i.

Huvudpersonen, en ung kvinna, har - av en anledning som först senare avslöjas - lämnat allt och kommit till den här byn för att räkna fåglar och det är just fågelliv, fiske och det farliga livet på och nära havet som står i centrum för berättelsen. Författarinnan tycks nämligen väl bekant med det karga livet vid den franska atlantkusten i Normandie - jag placerar byn där allt utspelas till trakten av La Hague och just miljöskildringen kommer att stanna kvar länge i mitt minne. Allusionerna på Jacques Prevért förstärker stämningen och gör miljön extra "fransk".

Recension finns här och här.

Tack!

2010-09-04T19:28:00.000+02:00

Ett stort tack för alla trevliga bok- och resesamtal vid bokbordet på Kristianstad bokfestival i dag. Inspirerande!

Till alla som tävlade: Ärtorna i burken är nu räknade och vinnaren utsedd: Torsten E. svarade 1111 stycken - det fanns 1174 ärtor i burken. Grattis!

Bokfestival i Kristianstad

2010-08-31T18:57:00.001+02:00

Dags att börja packa inför Kristianstad bokfestival som äger rum nu i helgen, 2-4 september. På lördagen arrangeras bokbord från kl. 9.00 till 15.00 och då tänkte jag passa på att värva nya kunder. Nummer 10 är mitt. Kanske ses vi?

Det hela börjar redan på torsdagen med många intressanta programpunkter. Bland annat kommer Karin Alvtegen, Ann Heberlein, Maja Lundgren, Arne Sundelin, Fredrik Ekelund och Martin Widmark att delta. En tanke slår mig: Varför pratar alla om bokmässan i Göteborg, när allt finns så nära?! Roliga inslag dessutom. Vad sägs om bokbusskortege till exempel? Och så Internationell poesiscen, Skönlitteraturdag och skolprogram. Fantastiskt!

Nyfiken på Tobias von Heideman och förlaget Världsvan

2010-08-21T17:34:00.007+02:00

Tobias von Heideman, en av personerna bakom nya förlaget Världsvan, som i våras kom ut med finfina guideboken Med ryggsäck i Centralamerika, Mexico till Panama, låter sig här intervjuas:

1. Står du själv bakom både text och bild?
Jag står bakom all text och majoriteten av bilderna. Vissa bilder har jag köpt in från bildbyråer på nätet och enstaka bilder har min syster som var i Centralamerika förra året tagit.
Många av bilderna till Costa Rica-kapitlet har jag köpt in av en frilansfotograf vid namn Christine Holm. Min syster har även bidragit och kompletterat vissa texter.

2. Har du själv besökt alla platser i boken?
Jag har besökt alla platser i boken förutom Arenalvulkanen i Costa Rica, Corn Islands i Nicaragua och den svårtillgängliga La Mosquitia-regionen i Honduras. Jag reste fem månader på egen hand i Centralamerika vintern 2005/2006.

3. Att konkurrera med Lonely Planet är modigt. Vilket behov vill du täcka?
Jag konkurrerar inte på något sätt med Lonely Planet. Dom har i princip världsmonopol på guideböcker och det vore otänkbart att som en liten aktör överhuvudtaget konkurrera på en procent av deras marknad. Jag vill i första hand täcka behovet hos de presumtiva Centralamerikaresenärer som antingen inte har råd att köpa en komplett guidebok eller som inte anser sig behöva en sådan utan istället nöjer sig med en snabb överblick över regionen och dess möjligheter. Tanken är att ge unga ryggsäcksresenärer en inblick i världens olika regioner och dess utbud vad gäller sevärdheter och upplevelser men också vad gäller väsentlig information om att resa på egen hand i respektive världsdel.

4. Finns det inte en risk att en sådan här bok blir väldigt subjektiv?
Jo, naturligtvis, men det tror jag alla guideböcker är även om förlagen försöker få dom så objektiva som möjligt. Självklart lyser författarens intressen och smak igenom, speciellt i mitt fall då jag ensam skrivit de flesta texter. Samtidigt har jag låtit andra Centralamerikaresenärer läsa igenom texterna och komma med förslag om vilka platser som bör prioriteras. Min syster som reste i Centralamerika förra våren har också varit delaktig i framtagningen av texterna och blivande resenärer har fått tycka till om utformningen och vad som bör framhållas för största inspiration.

5. Världsvan förlag står för regionbaserade guideböcker. Vilken region står näst på tur?
Nästa guidebok kommer att behandla Sydamerika, min absoluta favoritregion där jag varit fyra gånger. Boken har arbetstiteln "Med ryggsäck i Sydamerika - Bogotá till Buenos Aires" och kommer att täcka in alla länder i Sydamerika förutom "Guyanas" och Brasilien. Den kommer att vara i samma utförande som föregående bok men innehålla flera rekommendationer/sevärdheter per land. Utgivningsdatum är inte satt ännu.

6. Vilket är ditt favoritresmål?
Ojojoj, det här är inte lätt. Som jag sa ovan så är jag omåttligt förtjust i Latinamerika och då framförallt Sydamerika. Jag har besökt alla länder i Syd- och Centralamerika och de som fascinerat mig mest är Guatemala, Bolivia och Argentina. Guatemala för sina fascinerande Mayatempel och färgstarka tyger, Bolivia för sitt folk och överjordiskt vackra natur och Argentina för sina kosmopolitiska städer och sina geografiska extremer. Sydamerika är verkligen ytterligheternas kontinent och jag kan återvända hur många gånger som helst utan att bli mätt.
Ett annat favoritland som torde vara det mest excentriska och udda på listan är Turkmenistan. Huvudstaden Ashgabat (=kärlekens stad) är en veritabel orgie i överdimensionerade fontäner, marmorpalats och guldstatyer på den förre diktatorn Turkmenbashi, turkmenernas fader. Befolkningen går i pälsmössa i 40-gradig värme och i öknen strövar vilda kameler. Ett mycket udda och färgstarkt resmål som jag tycker alla som tröttnat på förutsägbara charterresor ska pröva på. : )En garanterat oförglömlig upplevelse!

7. Hur ser du på skönlitteratur ihop med resande (agnes i Lunds käpphäst)? Har du någon roman du vill rekommendera inför en viss resa?
För mig är skönlitteratur en viktig del av resan. En välskriven roman av en lokal författare är ett nödvändigt kompliment till den traditionella guideboken. En resa utan en roman med lokal anknytning blir sällan lika färgstark och mångfacetterad som en med en väl utvald roman. Personliga favoriter är ”På drift” av Jack Kerouac och ”I Patagonien” med Bruce Chatwin. För ryggsäcksresenären rekommenderar jag boken ”Vagabonding – an uncommon guide to long term world travel”. För Turkietresenären är ”Istanbul” av Orhan Pamuk en fantastisk inspiration. För den som ska till Latinamerika kan något av Gabriel Garcia Marquez eller Isabel Allende vara på sin plats.

Tidigare i år recenserade agnes Med ryggsäck i Centralamerika här.

Karen Blixen-museet

2010-08-18T18:42:00.002+02:00

Karen Blixen-ros från http://www.odla.nu/

Fortbildningsturen igår gick till Karen Blixen-museet i Rungstedlund, beläget vid kusten mellan Köpenhamn och Helsingör och ett fantastiskt fint utflykts- och fortbildningsmål med bra guide, café och härlig park att ströva omkring i. Ett intressant kvinnoöde tillika.

Efter pappans självmord då Karen var i 10-års åldern, växte Karen upp tillsammans med mamma, syster och ett antal andra kvinnliga släktingar. Inte undra på att hon ville bort. Tillsammans med sin förste man, baron Bror von Blixen-Finecke, levde hon sedan i många år (1914-1931) på sin afrikanska farm. Äktenskapet fungerade dock bara till år 1925 - det var ju egentligen Brors bror hon från början varit obesvarat förälskad i. Ett annat skäl till skilsmässan var det faktum att farmen gick dåligt och att Karens mor inte ville sponsra med mer pengar utan gav Brors bristande ekonomiska sinne skulden och krävde att Karen skulle ge upp äktenskapet. Den senare relationen med Denys Finch Hatton känner vi alla till från filmen Mitt afrika med Meryl Streep och Robert Redford.

På museet finns flera filminspelningar med Karen Blixen och man slogs av hur stark hon verkade vara, trots att hon i slutet av sitt liv ser så väldigt skör ut. Hon drabbades tidigt av syfilis och kurerades med läkemedel innehållande kvicksilver och arsenik och jag har intrycket att dessa mediciner förstörde hennes hälsa. Det som frapperade i inspelningarna var också hennes fantastiska röst och hur väl hon behärskade konsten att berätta (helt utan manus).

Karen Blixens intresse för blomsterarrangemang lever kvar på museet. Arrangemangen finns avfotograferade och man försöker nu efterlikna Karens så långt det är möjligt.

Eftersom Karen Blixen var medlem av Danska Akademin har akademin fortfarande sina möten vid samma bord i samma rum som på Karen Blixens tid.

Ett res- och utflyktsmål att rekommendera.

Hotelltips Hamburg

2010-08-11T18:20:00.003+02:00

Min dotter var på bröllop i Hamburg häromhelgen och talar varmt om hotellet hon bodde på: YoHo Hamburg, "ein Hotel, speziell für junge, weltoffene Menschen". Man lockar nämligen också med "Werden Sie jünger für eine Nacht!", ett något tvetydigt budskap kan tyckas. Kanske är det själen som räknas? Hur som helst: fräscht, relativt prisvärt (ca 1000 kr för dubbelrum/natt inkl. barnsäng), gratis parkering och trevligt bemötande.

Bara som ett alternativ . . . .

2010-07-25T16:30:00.001+02:00

Om man har problem med att leva i nuet, några semsterdagar kvar, lite pengar som svider i plånboken och inga speciella familjeförpliktelser inplanerade skulle man kunna:

göra som familjen bakom bloggen Freedomtravel, dvs. skaffa sig en husbil och kuska land och rike runt - låter kul!
ta en tur till Loiredalen - blev så inspirerad av En begäran förra veckan
boka in en resa till Bhutan, där 4 dagars vandring med utsikt över Himalaya ingår. . .
boka flygstolar till Nice, där det enlig ett par vänner + guideboken Walk and eat, Nice går utmärkt att bussvandra till allehanda sevärdheter och kulinariska upplevelser.

Man skulle också kunna ta sig till till exempel Venedig, dit man gärna vill, och lulla runt lite på egen hand.

Bara som ett alternativ. . .

Hej litteraturen!

2010-07-22T12:14:00.000+02:00

Häromveckan blev jag ombedd att gästblogga i anslutning till UR:s nystartade tv-serie om litteraturhistoria, Hej litteraturen! och nu ligger mitt inlägg uppe. Uppgiften består i att försöka lyfta fram litteratur från antiken på ett sådan sätt att även läsovana gymnasister skall bli intresserade. Enligt min mening lockar man läsovana bäst genom läsning av modern litteratur, men försöka duger! Första delen av programserien, den om antiken, gick i söndags och den gav mersmak. Serien kommer att bli användbar som informerande inspirationskälla när man sysslar med litteraturens historia på gymnasiet. Serien behövs!

Möte med Leonardo da Vinci.

2010-07-14T18:13:00.003+02:00

Och hans tjänarinna, måste jag lägga till, för det är verkligen så: båda har lika stor betydelse. Det är romanen jag nämnde igår som jag tillbringade förmiddagen med: En begäran av Michèle Desbordes. Vilken pärla! 100 sidor att njuta av, medan man väntar på vad det är för begäran tjänarinnan ska komma med. Mycket vackert beskrivet - författaren bokstavligt målar med orden:

"När de talade till henne, om staden och trakten eller maten hon serverade, svarade hon lågmält och fåordigt, sedan blev hon alldeles röd i pannan och vid tinningarna och höll blicken stadigt fäst vid vad hon hade för händer, som vore det ett skydd, en horisont som det gällde att inte släppa ur sikte, de lade märke till hennes lysande ögon under de halvslutna ögonlocken, till venen som pulserade under huden strax ovanför klänningskragen, föreställde sig den vissnade barmen under det grova tyget."

Jag är också så imponerad av Desbordes initierade beskrivning av det dagliga livet, av kläder, matvaror, redskap. Ett par saker jag många gånger undrat får jag här svar på:

1. Hur klarade sig de medeltida pilgrimsvandrarna utan regnställ? Här får jag svaret: Om man kokar ylle i ättika håller det mot väta.

2. Hur höll man värmen i stenslotten under kalla och råa höst- och vinterdagar (har precis besökt Vadstena slott nämligen)? Svar: Man lägger glöd i s.k. fotvärmare!

Den här boken är värd mycken uppmärksamhet! Eller är det bara jag som missat den?

Tematrio Frankrike

2010-07-13T20:05:00.009+02:00

Lyran har morgondagen till ära lanserat tematrio Frankrike och här kommer min:

1. En researrangör frågade mig om böcker inför en cykelresa i Loiredalen och jag upptäckte Michèle Desbordes: En begäran, en bok jag aldrig hört talas om, men nu är väldigt sugen på att läsa. Romanen som Elisabeth Grate givit ut handlar om relationen mellan Leonardo da Vinci och en kvinna i byn. Det roliga är att boken har verklighetsbakgrund. Leonardo bodde de sista åren av sitt liv just i Loiredalen, ditkallad av kungen. Hittade en intressant artikel om detta på sajten Världens historia.

2. Läste för ett bra tag sedan Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam och tyckte mycket om både bok och film.

3. Vill man få en fläkt av hur det var att leva i Paris på 50-talet (som tillfällig besökare, inte som fransman) är Stig Claessons Efter oss syndafloden ett tips. Mycket är förändrat naturligtvis, men det finns också en hel del att känna igen sig i vad atmosfär och miljöer beträffar. Detta under förutsättning att man kan frigöra sig från den negativa bild Slas son Nils ger av sin pappa i Blåbärsmaskinen.

(4.) Ja, och så förstås Kyndelälskaren som många fler än jag skrivit om, bland annat Ingrid.

Donna Tartt

2010-07-06T13:39:00.000+02:00

Läste klart Den hemliga historien av Donna Tartt förra veckan men kom inte till skott att skriva om den. Nu skötte Lilla O det åt mig och jag kan fortsätta softa på badbryggan, nu i sällskap med Don DeLillo: Falling man som jag av en slump sprang på på mitt sommarvistebibliotek.

Bara inte du

2010-06-23T14:00:00.001+02:00

Gårdagen tillbringades bland annart liggandes i en klippskreva tillsammans med Katarina von Brodows Bara inte du. Enbokomdagen har redan skrivit uttömmande om den så jag inskränker mig till att säga: Än en gång har Katarina von Bredows lyckats skriva en spännande roman med existentiella frågor att ta ställning till. Det ska bli kul att presentera den här boken för mina nya gymnasieettor till hösten. Kan tänka mig att de i motsats till mig kanske inte uppskattar det öppna slutet.

Kyndelälskaren, en barndom i Provence

2010-06-20T22:46:00.005+02:00

Kyndelälskaren, en barndom i Provence, min första sommarlovsbok, visar sig vara perfekt – den kräver tid och ro i själen. Det är en bok att läsa långsamt och njutningsfullt och en fantastisk resa-från-fåtöljen-bok. Författaren, Pierre Magnan, skildrar i jag-form ur den vuxne mannens perspektiv sina tio första barndomsår i en liten stad i Provence 1923–33.

Den lille Pierre tycks ha haft en mycket trygg uppväxt kombinerad med stor frihet. Det är ett myller av människor och miljöer vi får lära känna, ja, en hel livsstil som författaren i slutet av boken med vemod ser bytas ut mot en modernare.

"Vi hade en gatsopare, Burle, med häst och tippvagn. Vi var vana att se honom med sina stora mustascher och med spaden och kvasten av häggmispel över axeln, spanande efter minsta lort som han lade i en särskild säck. Han försvann också och ersattes av en sopbil."

Med stor humor beskriver författaren sin uppväxts glädjeämnen och tillkortakommanden. Hur hans kvinnliga släktingar klär upp honom till brudnäbb är en av de scener som fastnar i minnet:

"De klär ut mig till brudnäbb med byxor och bolero i svart sammet och rosa sidenskjorta med pösiga ärmar. De köper – för första och sista gången i mitt liv – blanka lackskor åt mig hos Ricou på Grand-Rue."

Minnet är för Pierre Magnan, liksom för oss alla, till stor del förknippat med dofter och jag kommer på mig med att själv bli mer medveten om hur det doftar omkring mig. Mormoderns förråd beskrivs till exempel så här:

"I det där förrådet där den gyllene leran blänkte i bakgrunden blandades pinjedoften från mormors egenhändigt samlade risknippen med lukten av åsnepeppar som jag inandades med slutna ögon, och jag fick då huvudet fullt av torra fält, strama horisonter och vägar som i oändlighet övergick från skugga till sol och från grönska till öken."

Romanens titel, Kyndelälskaren, förklarar Ingrid här.

Skolavslutningen

2010-06-10T11:59:00.000+02:00

Visst är den fin - dikten Skolavslutningen av Ragnar Thoursie!

Första sommardagen, då dammet yr upp,
första sommardagen,
klättrar komministern som en spillkråka
upp i Predikans framstam;
håller sig fast med vita förmaningar på räcket,
svarta vingar fällda ihop på ryggen,
lyfter hakskägget och gapar rött;

o den första sommardagen;
och genom kyrkans dammiga båt, i Guds bröstkorg,
tågade vi alla timmermannens söner,
trehundra sjungande
                               utan röst
den första sommardagen.

- Tolv män i trä, med skägg, stavar, kors, nycklar,
           svärd och böcker blevo våra ögons tröst,
medan orgelens vatten sköljer
över sommarens tid, som väntar utanför porten,
med lust och fägring stor.
Fröken i klockkjol och gullvivehår
biter sig löst i underläppen.

                            *

Detta var den första sommardagen. Sedan följde
den andra, tredje och fjärde och dammet
steg allt högre.
Vi blevo män i trä, med stavar, nycklar, kors och svärd,
och ögon vattenblå och blinda
blinkande mot Den sista avslutningen.

Den oslipade diamanten

2010-06-07T19:07:00.004+02:00

Först tänkte jag: Vad konstigt! En fackbok i coffee table book-format! I en mindre variant men ändå. Sedan tyckte jag formatet var väldigt trevligt - och läsvänligt. Det är lätt att läsa ett kapitel i taget, ta en paus med boken vackert uppslagen och sen fortsätta. Sydafrika, den oslipade diamanten av Fredrik Sperling är en reportagebok, byggd på de upplevelser författaren skaffade sig som SVT:s Afrikakorrespondent 2003-2009.

Läsaren får en historisk tillbakablick på Sydafrikas kolonisering och apartheidpolitiken fram till de första demokratiska valen 1994. Många gånger får vi informationen genom författarens dialog med sin städerska Gwen, något som gör det hela mera levande och äkta. Tillsammans med Gwen får vi lära känan både kåkstaden Soweto och mera välbärgade kvarter. Även om 2,5 miljoner människor fått ett hus att bo i ökar de ekonomiska klyftorna.

Ett reportage handlar om Zapiro, känd satirtecknare. Denne berättar bland annat om vilsenheten i samband med aparthaidpolitikens försvinnande: Vem skulle man nu rikta sin kritik mot? Fienden var ju borta!

Arbetet mot aids får ett eget kapitel, liksom Krugerparken och den sydafrikanska vinproduktionens historia. Alltsammans skrivet så att man vill läsa och lära mer. Enda irritationen är att det bara i enstaka fall finns bildtexter. Trist!

Bra info om Sydafrika finns i DN:s reseguide Sydafrika.

Den passionerade trädgårdsturisten Ann Larås

2010-05-24T14:12:00.012+02:00

Ann Larås är personen bakom bloggen Den passionerade trädgårdsturisten och också författare till nyutkomna Engelska trädgårdar. Jag har ställt några frågor:

1. Din bok Engelska trädgårdar har precis kommit ut. Hur kom den till?

Efter att min bok Italienska trädgårdar kom ut 2005, så tog det några år, innan jag tog tag i mitt drömprojekt nr 2: att researcha om trädgårdar i England på plats. Jag och min sambo Bengt (som är arkitekt och mitt bollplank kring trädgårdsarkitektur) bestämde oss 2007 för en Englandsresa med två kamerautrustningar. Vi började fotografera för bokprojekt nr 2. Jag är något av en arbetsnarkoman och vill alltid ha något på gång så det blev inte så mycket semester direkt den gången.

Inför resan förberedde jag mig noga hemma, på nätet och genom att läsa allt jag kom över i bokväg om engelska trädgårdar. Det blev många timmar på bibliotek i Stockholm och hel del tid på Internet och på telefon med kunniga människor i England. Jag gick också tillbaka till min kurspapper från Sthlms Universitet i trädgårdskonstens historia där det fanns mycket att hämta. Det blev en hel del trädgårdshistoria att ta in. Mitt intresse för trädgårdar började med att vi fick egen trädgård 1993, och redan då köpte vi massa böcker om engelska trädgårdar i England, så jag hade en hel del kunskap lagrat.

2. Vilka kriterier har du haft då du valt ut dina trädgårdar?
Jag insåg direkt att det här kunde tyvärr inte bli en bok om hela Englands trädgårdar, det vore en helt omöjlig uppgift att ta sig an. Och dessutom ville förlaget inte ha med fler än 25 trädgårdar och 90 bilder, vilket var en rejäl utmaning. I min grundidé ingick fler trädgårdar och foton.

Jag började med att få en helhetsbild över de södra delarna och grevskapen. Och där ligger också många av mina favorit-trädgårdar (de skulle vara öppna för besökare): Både de mycket kända som Sissinghurst, Hidcote Manor, Great Dixter, Kiftsgate Manor, Stourhead (som jag gärna ville ha med) men också en hel del moderna nutida trädgårdsskapelser som inte är allmänt kända.

Min idé var att visa att Englands trädgårdsvärld är så mycket mer än de (underbara) cottage- och arts- and crafts-trädgårdarna. Att mycket har hänt under de senaste 20 åren - en stor utveckling med mer experimenterande. Och utifrån detta stora materiel, var det "bara" att läsa på och göra ett personligt urval där jag fick med både "de som man inte kan gå förbi" och mina "nyupptäckta favoriter". Det blev flera resor i olika årstider tillbaka till England förstås. Många trädgårdar kom inte med i boken.

3. Du har valt trädgårdar från olika tidsepoker - varför?

Jag vill visa mångfalden av genrer i England, och beskriva att det inom ramen för uttrycket "engelska trädgårdar" finns olika stilar. Det går inte egentligen att hitta en direkt definition på "Engelska trädgårdar" (vad jag vet). Landskapsparken - kallas ibland för den engelska romantiska parken, arts-and crafts-trädgården - kallas ibland för cottageträdgården (vilket för många är synonymt med engelska trädgårdar). Och den senaste trenden: The Perennial movement är en helt ny slags engelsk trädgård baserad på framförallt gräs etc. Så det är inte så lätt att fånga begreppet "engelska trädgårdar" rakt av.

4. I din bok Engelska trädgårdar har du också med faktarutor om skaparna av trädgårdarna.
Ja, jag tyckte det var roligt att få med fakta om de personer som betytt mest för utvecklingen av trädgårdskonsten i England. De är så färgstarka! Framförallt dem som ligger bakom de mest berömda trädgårdarna som: Gertrude Jekyll, William Kent, Christopher Llloyd, Vita Sackville-West, Beth Chatto och flera av de nutida trädgårdskonstnärerna som Tom Stuart-Smith och Piet Oudolf.

5. Du har också med ett kapitel om Londons trädgårdar och Chelsea flower show, varför?
Chelsea flower show var extra spännande 2009, ur svensk synvinkel med Ulf Nordfjell som ansvarig för en av utställningsträdgårdarna, och därför skrev jag ett kapitel om Chelsea flower show. Och det roliga var ju, att dagen efter jag var där (i maj förra året 2009), så fick Ulf det "högsta" priset en trädgårdsarkitekt i Europa/världen kan få, "Best in show".

6. Vad är nyckeln till en mysig trädgård, en trädgård man vill stanna länge i?
Jag tycker:

Friska växter och vackra kompositioner med många blommor av samma sort i större fält.
Flera olika sittplatser
Vatten (räcker med några fågelbad och lite vattenblänk)
Avdelningar i form av häckar, spaljeer eller större träd som skapar "rum" och platser i trädgården.

Mycket växter ska vara på gång hela säsongen tycker jag. Annars blir det tråkigt. Från början gjorde jag misstaget att plantera många sorters växter som blommar tidigt på säsongen. Efter ett par år, insåg jag att det fanns för få växter och buskar i min trädgård som blommade rikligt på sommaren och på hösten. Då köpte vi många ovanliga sommarblommande rosor - de skulle gärna vara både remonterande och dofta. Men jag gjorde misstaget att välja alltför känsliga rosor för fel plats, så nu har vi mest riktigt pålitliga härdiga rossorter som t ex New Dawn. Och nu mår både jag och trädgården bättre.

Jag och Bengt hade också en vision om att ha en vit-silvrig plantering (à la Sissinghurst) men det visade sig att de sorter som jag hade valt inte riktigt gillade läget (som japansk malört). Så nu satsar jag på mer härdiga sorter och försöker få till en frisk trädgård, där växterna trivs. Rätt växt på rätt plats. Och "rumsligheten" tycker jag är jätteviktig för trivseln, så att allt inte är uppenbart från början. Ramen finns ju där även på vintern.

Det bästa är förstås flera storvuxna träd men framförallt häckar, gärna täta, som liguster och idegran. Vi har planterat ligusterhäck runt hela sockeln av huset och det har faktiskt bäddat in huset väldigt snyggt. De ger också en fin mörkare bakgrund till växterna. Och vatten är oslagbart, det drar till sig fåglar. Och sen ska man ju trivas ihop med sig själv och med andra, därför gillar jag många sittplatser, gärna med naturlig skugga från trädkronor. Det gillar jag.

PS Jag bor i växtzon 3.

7. Har du någon drömträdgård du ännu inte besökt?
Oh ja. I Frankrike, Japan och USA finns det många trädgårdar jag vill se.

8. Har du något nytt bokprojekt på gång?
Ja (hemligt).

Bildkällor:

Fotot på Ann Larås är taget av Karin Ekbäck.

Fotot på Anns trädgård är Anns privata.

Blå gryning

2010-05-24T07:43:00.000+02:00

Idag recenseras Ann Cleeves nya bok Blå gryning i Sydsvenskan. Den här gången tar författaren med oss till den minsta ön bland Shetlandsöarna, nänligen Fair Isle. Ann Cleeves är ett fyn för den som gillar "klassiskt skurna kriminalromaner à la Agatha Christie", skriver recensenten Mikael Widell, och berömmer boken för personporträtten och miljöskildringarna: "Man nästan känner saltstänket på sidorna."
Inom kort finns boken på http://www.agnesilund.se/.

Övriga titlar i serien med brottsplats Shetlandsörna:
Svart som natten
Vita nätter
Rött stoft

Sommarljus

2010-05-18T18:25:00.002+02:00

Island är kanske inte det första resmål som dyker upp i ens huvud just nu. Däremot är författaren Jón Kalman Stefánsson aktuell med sin andra bok i svensk översättning: Himmel och helvete. Vad jag läst är hans första roman Sommarljus med den vackra undertiteln "och sen kommer natten".

Det är en underhållande men tänkvärd skildring av några människoöden i en avfolkningsbygd en bit utanför Reykjavik. Långt ute i Tjottaheitti skulle man kunna säga. Det handlar om själva existensen, om varför vi lever och om vårt behov av varandra. Om behovet av kärlek, liv och död skulle man lite klyschigt kunna säga. Jag gillar författarens sätt att ibland samtala med sin läsare – ofta filosoferar han över livet eller samhällsutvecklingen:

Vi har det nådigt men mår ändå inte bra för vad ska vi göra med alla dessa dagar, själva livet, det är en tankenöt att klara ut: Varför lever vi? (s. 43 i pocketversionen)

Märkligt vad allt gick mer i sakta mak förr, när vi kollar på en sextio år gammal film med Humphrey Bogart får vi en känsla av att på den tiden var minuterna avsevärt längre, det var längre mellan människorna, händelserna och därför lättare att orientera sig i tillvaron, till och med pistolkulorna färdades långsammare. Nu går allt fortare. Filmerna och programmen är klippta så snabbt och bildvinklarna skiftar så ofta att vi i stort sett har upphört att blinka av rädsla för att missa nånting, och vad ska vi då med gårdagstidningen till? (s. 198)

Vistas man ibland på bondvischan kan man bara hålla med:

Man har det bra här, det ska du veta, om man står ut med folkglesheten, livet verkar ibland större på mindre platser. (s. 209)

Aten - tur och retur

2010-05-06T11:06:00.009+02:00

Jodå, jag kom till Aten och hem igen. Visst strul igår med inställda flyg hela dagen, men plötsligt släppte de iväg just oss fram på småtimmarna. Bortsett från strejker och demonstrationer kan en resa till Aten inte bli mycket bättre än i början av maj. 25 grader och sol mest hela tiden. Till och med vattnet var så varmt att vi kunde åka spårvagn ut till kusten och svalka oss (Glyfada heter badorten med blå flagg).

Jag gillade gudinnan Atenas stad, inte minst promenaderna runt Akropolis, alla kolonner och krukskärvor och den grekiska salladen med fêtaost.

Vägen upp längs sluttningen mot Akropolis.

Herodes Atticus teatern från 161 e. Kr passerar man på vägen upp. Här äger sommartid olika evenemang rum. Hade varit kul att få bevista ett sådant IRL.

Athena Nikes tempel uppe på Akropolis. Jonisk stil på kolonnerna lär det vara.

Fick inte till någon bra bild på Parthenon, huvudtemplet på Akropolis, men på Bortabra.se hittade jag den här:

Av någon märklig anledning har jag länge velat se Agamemnons dödsmask. På Arkeologiska museet hittade jag den.

En av väldigt många fascinerande krukor.

Trots demonstrationer och kravallpolis strax i närheten uppförde de lustigt klädda vakterna framför Parlamentet sin avlösningsdans en gång i timmen.

Vi letade länge efter prisvärt hotell (90 euro inkl. fukost) med bra frukost och hittade Jason Inn strax nedanför Akropoliskullen. Ser nu att det rekommenderas även i guideboken Topp 10 Athen.

Från och med den 5 maj serveras frukosten här på takterrassen (inklusive grekisk yoghurt). Kan inte bli bättre!

Dikt till bild

2010-04-27T20:02:00.002+02:00

Via Ingrids boktankar fick jag nys om att Boklesebloggen min söker "ekfrasa". Kom då att tänka på en fantastisk upplevelse i Istanbul för några år sedan. Jag och mina medresenärer stod i ett kapell vid ruinerna av det som tidigare var Blachernaipalatset. Där finns den ikon av Jungfru Maria som inspirerade Gunnar Ekelöf till dikt nr 27 i diktcykeln Dīwān över fursten av Emgión. En av mina kollegor läste dikten:

Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Den svarta bilden
under silver sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Under silvret
den svarta bilden sönderkysst
Runt kring bilden
det vita silvret sönderkysst
Runt kring bilden
själva metallen sönderkysst
Under metallen
den svarta bilden sönderkysst
Mörker, o mörker
sönderkysst
Mörker i våra ögon
sönderkysst
Allt vad vi önskat
sönderkysst
Allt vad vi inte önskat
kysst och sönderkysst
Allt vad vi undsluppit
sönderkysst.
Allt vad vi önskar
flerfaldiga gånger kysst.

Det var fantastiskt!
Dikten och den info jag nästan hade glömt har jag hämtat här.

Bilderna är mina.

Rapport från Indien

2010-04-26T07:37:00.003+02:00

Min dotter Linnea har precis kommit hem från en tre veckors resa i Indien. Här kommer hennes rapport:

1. Hej Linnea, hur känns det?
Det känns som att jag skulle behöva en extra semestervecka för att smälta alla intryck! Nu när jag är tillbaka i Sverige inser jag hur annorlunda Indien är, och vilket kulturkrock jag varit med om. När jag valde att resa till Indien var jag ju självklart beredd på att det skulle vara annorlunda, och därför är det på något sett mer av en kulturkrock att komma hem än att åka dit. Allt är annorlunda: lukterna, ljuden, mängden människor. När jag vaknade efter första natten i Sverige trodde jag att det var något fel; varför är det så tyst och så få människor ute??

2. Hur såg ditt ressällskap ut och hur hade ni förberett er? Läste ni något (en bokhandlares obligatoriska fråga)?
Resesällskapet bestod av mig, min sambo Mikael och våra kompisar Robert och Fredrik. Innan resan läste jag en del i Lonely planet och planerade hur vi skulle resa på ett ungefär. Det var mest jag som planerade, eftersom jag tycker att man får ut mer av en resa om man läser på innan. Jag gjorde ett förslag över hur vi skulle resa som de andra glatt accepterade.

Väl på plats i Indien läste jag "Den vita tigern" av Aravind Adiga. Det var verkligen den perfekta reselitteraturen i Indien då den gav en förklaring till mycket av det vi såg men inte förstod. Även Mikael läste boken och flera gånger under resan utbrast vi "Det är som i Vita tigern" när vi såg ett fenomen vi kände igen från boken.

3. Vilka delar av Indien besökte ni?
Vi flög till Delhi och tog sedan ett inrikesflyg direkt till Goa. Därifrån tog vi en taxi till Palolem i södra Goa. Det är en strand där det inte är tillåtet med fasta byggnader längst stranden, vilket gör att stället har förblivit relativt lugnt och avslappnat. Här är inte så många resenärer av typer charterturister utan mer backpackers som reser runt under en längre period. Efter ungefär en och en halv vecka i Palolem och den närbelägna stranden Patnem, åkte vi söderut mot Kerala med tåg. Där besökte vi staden Cochin och fortsatte sedan till Alleppelley där vi bland annat bodde på en husbåt i ett dygn. Till sist åkte vi tillbaka till Delhi och besökte Taj Mahal i Agra innan hemresan till Sverige.

4. Hur tog ni er fram?
Vi reste med inrikesflyg, taxi, autorishka (som en cykelrishka fast med motor), husbåt och tåg. Tåg och flyg de längsta sträckorna. Tågsystemet är väl utbyggt i Indien och det finns även många lågprisflygbolag att välja mellan. Smidigt!

5. Vad gjorde störst intryck? Vad kommer du aldrig att glömma?
Det är svårt att avgöra efter bara några dagar hemma i Sverige men antagligen är det en kombination av olika intryck, såväl lukter och ljud som bilder som etsat sig fast. Framförallt tror jag att det är kaoset i städerna som jag kommer att minnas; människor, bilar, bussar, cyklar och djur i en enda högljudd röra.

6. Hur stor budget behöver man för att göra en liknande resa?
Vår resa kostade ungefär 14 000 kr per person för 3 veckor inklusive allt (resor tur och retur Delhi, inrikesresor, boende, mat, shopping, aktiviteter m.m.).

På tal om vulkanen

2010-04-21T16:55:00.003+02:00

Det känns inte fel att plocka fram Völuspá (Völvans spådom), en av de gamla isländska eddadikterna. Jag hittar följande (i min urgamla pocketversion är det strof 57):

"Sol svartnar - jorden segnar i hav
strålande stjärnor störta från himlen;
lågor fräsa mot livets värn,
högt flammar hettan mot himlen själv."

Lyckligtvis ser Völvan strax därefter en ny jord komma:

"Upp ser hon komma för andra gången
jorden ur havet, ljuvligt grönskande;
forsar falla, där flyger örnen,
som far och fångar fisk i fjället." (strof 59)

"Ett salhus ser hon, som solen fagert,
täckt med gulltak på Gimle stå;
redliga mänskor månde där bo,
njuta sin lycka och leva evigt." (strof 64)

Så - visst finns det ett liv efter vulkanen också.

Bli en backpacker!

2010-04-13T14:48:00.001+02:00

För någon vecka sedan intervjuade jag Sofie Berner och Pernilla Björkman Engström, tjejerna bakom boken Backpackingboken. Handboken för backpackers. Nu har jag boken framför mig och kan konstatera: Här finns allt, precis allt man kan tänkas behöva veta inför en ryggsäcksresa. Hur man planerar och gör en budget, ”Tänk på att varje spenderad krona är ett steg närmare hem igen”, hur man packar så att man kan klara sig om bagaget skulle bli försenat och hur man kan bo. Ett annat kapitel handlar om hälsa och överlevnad – om hur man till exempel överlever en hajattack! – och ytterligare ett har rubriken Guldkorn, där ett antal sevärdheter världen över presenteras.

Kapitlet Äventyr inleds med orden: ”Utforska och upptäck våghalsen i dig!” Högsta bungy jump-hoppet kan du göra i Sydafrika får vi veta. Tubing, zorbing, rafting är andra förslag. Nej tack, säger jag. Fegis som jag är hade det få bli Trekking. Att backpacka på cykel som Lars i en av intervjuerna gjort hade jag också kunnat tänka mig. Boken fortsätter sedan med ett stort antal reseberättelser från personer som rapporterar från sina resor jorden runt. Inspirerande och lärorikt!

Till alla oroliga mammor och mormödrar: Läs den här boken, ge den sedan till den blivande backpackern (kanske som studentpresent) och – du har gjort vad du kunnat! Dessutom får du kanske ta del av resan via ett och annat mejl.

Eller: Ge dig iväg själv – här har du all information du behöver!

Schweigeminute

2010-04-03T14:18:00.006+02:00

Nu har jag äntligen läst den, En tyst minut av Siegfried Lenz, bokvinsten jag fick i förlaget Thorén & Lindskogs tävling för ett par månader sedan. I egenskap av "tyskafröken" vill jag ju helst läsa tyska författare på tyska – därav dröjsmålet. (Brasklapp: jättebra att den har översatts förstås och översättningen är jättefin.) Det inbjudande omslaget och första sidan övertalade mig. Ingrid har redan skrivit om boken så därför inskränker jag mig till: Vilken fin bok! Så oerhört poetiskt och sorgligt och skimrande vackert om den första kärleken. Jag tycker mycket om språket och stilen. Speciellt uppskattar jag Lenz skicklighet att uttrycka sorgens nödvändiga distans genom tredje person (Stella) och det obegripligas närhet och intimitet i du-tilltalet. Kanske måste man ha upplevt sorg för att kunna skriva så.

Du lade ditt huvud mot min axel, jag vågade inte röra mig, jag räckte dig min hand och kände bara hur du lyfte och höll den mot din kind och lät den ligga där alldeles stilla i ett ögonblick. Hur annolunda lät inte Stellas röst när hon plötsligt reste sig och gick ut, ned till stranden, där hon försökte vända på vår dinge som hade kantrat, men inte klarade det, sedan tänkte hon efter kort, tog öskaret som alltid låg där och började ösa ur vattnet (s.29, 30).

Vinnare utsedd!

2010-04-03T13:14:00.002+02:00

Vinnare i vår påsktävling blev: Helena Riihiaho i Uppsala. Grattis! Bo Hagströms Solens öar skickas med det snaraste till dig!
Rätt svar var: Karin Alfredsson

Påsktävling

2010-03-26T18:46:00.008+01:00

Vem är författaren på bilden? Naturligtvis finns hon representerad i butiken.

Svaret skickar du till info@agnesilund.se. Vinnaren dras på påskafton klockan 12.00.

Vi lottar ut ett ex av Bo Hagströms: Solens öar bland de rätta svaren.
Glad Påsk!
önskar
agnes

Bildkälla: förlagets hemsida

Feed-back!

2010-03-23T13:38:00.002+01:00

Positiv feed-back är kul! Så här skrev en kund häromdagen:
"- - - -
En bok, som du rekommenderade när jag var hos dig, var "Gift med en beduin". Så intressant! När vi besökte Petra fick vi se var författarinnan hade sin bostad (grottan) och var hon bor nu (efter tvångsförflyttningen, som inte alla rättat sig efter) när hon är i Jordanien. Själv var hon iväg och signerade böcker, allt enligt sonen Rami, som jag fick träffa och som var så lik sin far, i alla fall enligt fotona i boken (han bekräftade det själv). Nu för tiden designar Mary, som hon kallar sig, smycken, jag köpte en underbar ring, och minnena från Petra kommer alltså inte enbart att bestå av synintryck och foton, jag fick förresten även ta ett foto på Rami när det inte var några kunder vid deras marknadsstånd. Vilka minnen jag kom hem med från min resa och mycket har sin orsak i dina rekommendationer!

Hälsningar från en tacksam kund

Ja, det har faktiskt hänt flera gånger att Lundabor kommit hem till mig och hämtat sin bok och det är naturligtvis jätteroligt. Ibland tänker jag: Kanske borde jag öppna "hål i väggen"?

Sofie och Pernilla - vem är ni?

2010-03-20T14:10:00.010+01:00

Häromdagen dök en jättefin liten bok upp i brevlådan: Backpackingboken av Sofie Berner och Pernilla Björkman Engström. "En bok skriven av Backpackers för backpackers" står det på baksidan. Vilka imponerande företagssamma tjejer tänker jag - att göra en proffsig bok kräver ju svett, blod och tårar - och kontaktar dem.

Vilka är ni?
Vi är två tjejer, 25 år, som lever för backpacking. Sofie har backpackat runt i Australien, Asien och Europa. Pernilla älskar backpackinglivet i Asien och är där just nu för tredje omgången. Vi försöker alltid att ha så mycket om backpacking på gång som möjligt och slutmålet är att en dag kunna få leva som backpacker på heltid.

Varför skrev ni den här boken?
Sofie har jobbat ett par år som tv-journalist och tillsammans med Pernilla började vi sälja in en programidé om just backpacking till tv. Till dess att den drömmen skulle uppfyllas märkte vi att det fanns ett enormt behov av backpackingboken som vi skulle vilja beskriva som ett fysiskt forum där man kan få svar på alla dessa frågor man kan ha som backpacker. Det finns en uppsjö av reseforum på internet och i backpackingboken har vi samlat det bästa och mest relevanta. Idén med backpackingboken var också att den skulle kännas så äkta som möjligt och därför har vi låtit ett 30-tal backpackers vara med och skriva boken och de har bidragit med sina unika reseberättelser, bilder och tips.

Hur finansieras boken?
Backpackingboken är utgiven av Berner Trading förlag som ägs av oss själva. Det kostar både tid och pengar att skriva en bok och för att få den tryckt. Vi har helt enkelt tagit lån av oss själva, familj och vänner. Backpackingboken är inte skriven i något vinstdrivande syfte utan för att få inspirera och ge mod till andra som vill ut i världen.

Favoritresmål?
Sofies favoritresmål är Queensland, Australien. Drömresan är jorden runt på hästryggen. Pernilla är för tillfället nånstans på motorcykel i Vietnam och kan inte svara själv på frågan men hennes favoritdestination bör vara Asien som helhet och drömdestination bör vara bergsleden El camino del rey i Spanien.

Hur ser ni på kombinationen resor och litteratur?
Det är för oss intressant att läsa böcker med en handling som utspelar sig någonstans där man själv varit eller vill resa. Det är ont om resefilmer att se och detsamma gäller väl också böcker, men att det faktiskt finns en del är jättebra! När vi reser brukar vi använda oss av "bookexchanges" det är som en bokhandel eller kanske bara en hylla på ett hostel där man byter ut sin utlästa bok mot en ny - helt gratis! Ibland kan man göra otroliga fynd. Vi älskar bookexchanges!

Boken kommer snart att finnas på http://www.agnesilund.se/ .

Bilder: Berner Trading

Till Aten

2010-03-17T09:19:00.004+01:00

Födelsedagsresan i början av maj är nu bokad - till Aten, ett sedan länge önskat resmål! Förhoppningsvis har det lugnat sig där nere då. Eftersom jag uppskattar en god frukost fastnade vi för hotell Jason Inn: "Vakna upp och njut av frukost på takterrassen. Om möjligt serverar vi lokala produkter inklusive honung och grekisk yoghurt". Undrar förstås vad "om möjligt" betyder!

Ett par dagar efter hemkomsten går Lundaloppet som jag tänkte delta i (tillsammans med Ann Heberlein, en av utmanarna) Jag funderar på hur det går med träningen. Kanske kan jag ta ett par rundor upp för Akropoliskullen för att finslipa formen?

Så till läsningen. Har ju redan avklarat det mesta känns det som:
Axelsson: Evighetens stränder
Fowles: Illusionisten
Johnson: Strändernas svall
Fioretos: Den siste greken, som fick Sveriges Radios romanpris i måndags - välförtjänt, även om jag också tyckte mycket om Ahndorils Mäster
Sundelin: Spinalonga

Nej, läsa om kan jag inte tänka mig - därtill är livet för kort anser jag just nu ialla fall. Det får bli:
Jan Henrik Swahn: Manolis mopeder och
Byron Ayanoglu: Tillbaka till Kreta
Kul!

Enklare kassa

2010-03-14T18:57:00.003+01:00

Var i fredags i Höganäs för att förutom träffa L. (och beundra hans nysydda käpphäst) uppdatera kassan i butiken. Nu kan man handla utan kludd med lösenord! Ser att bokus redan har en snabbkassa medan adlibris tycks köra på det gamla sättet.

Med ryggsäck i Centralamerika

2010-03-09T21:58:00.005+01:00

Vilket fint format! tänker jag. Jag gillar verkligen det fyrkantiga formatet och de mjuka pärmarna. Boken ligger helt enkelt fint i handen och skulle lätt gå ner i ryggsäckens ytterfack. Och - vilka fina bilder! Så kommer vi till styckeindelningen: Nja, indrag saknas i de små textavsnitten och har man gått förlagskurs gillar man inte det. Nu måste jag erkänna att just det är en petitess i sammanhanget – i det stora hela är det här en imponerande proffsigt gjord debutbok av nya förlaget Världsvan.
     Boken heter alltså Med rygggsäck i Centralamerika, Mexico till Panama. Förutom Centralamerikas sju stater Belize, Guatemala, El Salvador, Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Panama får vi som bonus också information om Yucatánhalvön i Mexico, eftersom många, enligt bokmakarna Tobias och Martina von Heideman, börjar eller slutar sin resa just där. Sevärdheter, transport, mat och dryck och boende är återkommande rubriker.
     Själv skulle jag gärna besöka resterna av mayastaden Chichén Itzá, ett av världens sju underverk, cykla runt på Punta Sur på Isla Mujeres (Kvinnoön) och promenera runt i Alegría, ”en stad bland molnen” i El Salvador. Eftersom Leon i Nicaragua är Lunds vänort skulle jag stanna där ett tag. Vulkanön Isla de Ometepe mitt i Nicaraguasjön beskrivs som ”ett paradis för friluftsintresserade med möjligheter till vandring” – japp, garanterat något för mig.
     Förslag på packlista för ryggsäcksresenären – att ta med silvertejp verkar smart – samt liten parlör hittar man längst bak i boken.
     Enligt baksidestexten vänder sig boken förutom till ”den nyblivne ryggsäcksresenären” också till alla som är intresserade av att resa till Centralamerika. Det stämmer bra – inspirerande läsning, snyggt förpackad skulle jag vilja säga.

Pompeji

2010-03-06T13:52:00.001+01:00

Alltsedan jag var i Pompeji för ett par år sedan fastnar jag direkt för allt som har med Pompeji att göra. Därför läser jag i DN idag med stort intresse Lars Lidners recension av Mary Beard: ”Pompeji. Livet i en romersk stad”, en bok som redan liggger här på bordet och väntar på att bli läst. Den här meningen säger egentligen vad jag behöver veta för att bli övertygad om att boken platsar i min bokhandel:
"På plats i Pompeji är den å andra sidan förmodligen det enda bagage den någorlunda ambitiösa resenären behöver."

Jag har placerat min blogg i Lund på bloggkartan.se!

Mina öar

2010-03-04T21:35:00.012+01:00

Så många är de inte de öar jag besökt. Jag har liksom prioriterat jobb, familj och barn och tackat nej till det globala livet. Följaktligen har jag rest till fler öar via fåtöljen än i verkliga livet. Dock gillar jag dem starkt. Man mår bra av att vara begränsad ibland. En resväska och en ö! I längden skulle samma sak kunna bli tortyr.

Färöarna
Bröllopsresan i mitten av 80-talet gick - hör och häpna – dit. Ju originellare desto bättre löd devisen på den tiden. Vad jag minns mest är den tre dygn mardrömslånga båtfärden – av ekonomiska skäl hade vi hytt längst ner bredvid motorrummet – som jag till största delen tillbringade spyende. Kanske förvärrades sjösjukan också av det faktum att jag var gravid. Trots allt blev det en bra start på äktenskapet. Lunnefåglarna var också fina.

Bildkälla: Reseguiden

Därefter charterresor med familjen:
Kreta
Barnvänligt, bra bad och god mat. Mycket läsning på stranden. Vad jag speciellt minns var bussresan vi gjorde med lokalbuss till Knossos inklusive toalettpaus på ”hål-i-golvet-toalett”. Spännande att se lite mer än själva hotellanläggningen och intressant att trots värmen gå omkring på den smått mytiska platsen. På något sätt lyckades vi också få in ett besök på Arkeologiska museet i Heraklion.

Kalymnos
Flyget till Kos var fullt av semestersugna skränande ungdomar. På hemvägen slokade alla i sina stolar. Vi åkte sedan båt till Kalymnos, kom fram mitt i natten och var med om en vansinnesfärd i taxi till hotellet. Inga säkerhetsbälten där inte. Trots allt en favoritresa. Bra hotell och alla barn på gott humör förutom det som fick 136 oförglömliga myggbett.

La Gomera
En fantastisk fin, ganska outbyggd ö, utanför Teneriffa. Väl värd ett besök. Det enda medföljande barnet fick snabbt en kompis och veckan var räddad. Fina vandringsmöjligheter. Ibland tänker jag att jag skulle vilja dra mig tillbaka dit och starta ett svenskt café med sju sorters kakor.

Karpathos
Också denna gång bara ett barn med. Nu blev det maratonläsning vid pool och strand. Hyrde också bil och tog oss runt till flera paradisiska stränder. Därefter långsam kvällspromenad till hamnens alla restauranger. Minns att jag läste både Spinalonga av Arne Sundelin och Fowles Illusionisten under den här resan.

Privat bild från stranden i Apela.

Lanzarote
Mycket lava. Kul nationalpark runt en vulkan, Timanfaya nationalpark, där man på restaurangen grillar kyckling över vulkanvärme. Vi gick på turistfällan dromedarritt! Var riktigt kul!

Från fåtöljenöar:
Filippinerna
Gustavia, Saint Barthélemy
Thailand
Shetlandsöarna
Island
Irland
Filippinerna
Korsika
Sardinien
Sicilien
Vanuatu
Goadeloupe

Egotrippat

2010-02-28T12:08:00.002+01:00

Bloggaren Lilla O skriver om agnes i Lund idag. Så kul! Måste fundera på hur jag ska kunna förtydliga länken mellan blogg och butik? Behärskar kanske inte tekniken fullt ut . . .

I stället för bokrea. . . .

2010-02-27T09:29:00.002+01:00

I stället för bokrea blir det 20 % rabatt i helgen. Kod: rea

Nyfiken på Dahl Tours and Safaris.

2010-02-21T17:26:00.007+01:00

Hallå Johan Dahl, är det du som är Dahl Tours and Safaris?
Ja, av namnet att döma och om man läser på vår Safari-licens så är det så. Men i grund och botten så är vi ett team med det gemensamma målet att leverera oförglömliga safariresor till Tanzania.
     Vi består utav safariguiden Stephen som tidigare bott 10 år i Stockholm, innan han flyttade hem till Tanzania, Prince från Maasai-stammen som är vår organisatör på plats och så Kåre som säljer och planerar Safariresor tillsammans med våra kunder.
     Vår doldis i sammanhanget är min fantastiska fru Sichana som är ett stort stöd och hjälper mig med alla kontakter nere i Tanzania.

Vilken typ av resor anordnar ni?
Vi har bestämt oss för att vara bäst på det vi gör och därför anordnar vi bara resor till nationalparkerna: Kilimanjaro, Serengeti, Lake Manyara, Tarangire och Arusha samt till den världsberömda Ngorongoro kratern vilken även kallas för Noaks ark eller Edens lustgård p.g.a. av de höga koncentrationerna av djur.
     Utöver Safariresorna så är Kilimanjarovandringar enormt populärt. De flesta resor slutar med sol och bad på paradis ön Zanzibar som är Tanzanias svar på Phuket i Thailand.

Hur länge har Dahlsafaris funnits och vad ligger bakom starten?
Dahlsafaris har funnits i tre år och allt började för fem år sedan när jag och min fru var på Zanzibar. Vi träffade då ett par som åkte runt och tittade på hotell eftersom de höll på att starta ett Safaribolag. Vi tyckte att det lät intressant och vi börja själva undersöka vad som krävdes.
     Det första året gick mest till att ordna Safarisida, skaffa olika tillstånd samt kontrakt med alla hotell. De sista två åren har vi haft en helt fantastiska utveckling och kundtillströmning.

Vilken är din personliga favorit bland de resor ni erbjuder?
Det är ingen tvekan om att min favorit är tältsafari mitt inne i de stora nationalparkerna. Det enda man har mellan sig och de vilda djuren är 2 mm tältduk och nattsömnen blandas upp med gnuernas brölande till hyenornas skratt.
     Jag som har varit mycket i Thailand och Phuket uppskattar Zanzibar som lyckats behålla sin genuina känsla av ”real Africa”.

Vilken typ av litteratur skulle du rekommendera inför en sådan resa?
En av mina favoritböcker är ”Serengeti får aldrig dö” som handlar om den tyska zoologen Bernhard Grzimeks kamp för att rädda Serengeti och sätta det på världskartan.

Varför ska jag beställa min resa hos just er?
Våra kunder uppskattar våra specialkunskaper om Tanzania, samt vårt engagemang. Det faktum att vi bara säljer över Internet, samt att vi är Tanzaniabaserade gör att vi inte sitter fast med en massa dyra kostnader. Det resulterar i att vi kan anordna Sveriges billigaste safaris.

Den bok Johan nämner finns tyvärr inte längre att få tag på i handeln. Ett annat lästips är P-O och Monica Johansson: Safari Östafrika.

Badin

2010-02-17T17:00:00.000+01:00

Hade mycket diffusa kunskaper om vem Badin var innan jag igår fick tilfälle att gå på förhandsvisning av första delen av Månteaterns nya pjäs Porslinsnegern. Pjäsen startar i den historiska miljön kring Gustav III, men är ingen historisk pjäs utan handlar mer om sexualitet, identitet, makt, under- och överordning. Proffsigt gjort var de hela med vacker scenbild och goda skådespelarprestationer. Tror den kan tilltala ungdomarna och lyckades få några med mig på föreställning den 9 mars. Tyvärr måste de själva stå för hundralappen - skolan har ont om pengar!

En livsstil?

2010-02-16T16:22:00.001+01:00

Har äntligen (det tog sin lilla tid!)accepterat att det där med att vara lärare är ett sätt att leva. Gick och köpte den fina cd-boxen med dikter inlästa av proffsskådespelare med motiveringen: en present till mig själv - något måste du unna dig. Egentligen hade jag hela tiden mina elever i åtanke - det vore fint att kunna presentera de gamla dikterna som ingår i IB-kursen på ett häftigt sätt - och jag behövde dem nu! Jodå, de uppskattade inläsningarna. Näcken med Peter Haber, Endymion med Rikard Wolff och så Till Föruttnelsen med Stellan Skarsgård.

Att ett förlag vågar satsa på en sådan här ganska udda produkt tycker jag är hedervärt. Boxen är innehåller 10 cd-skivor plus två små söta, fyrkantiga böcker med alla texter. Bladen är dessutom silverfärgade längst ut (hittar inte riktigt orden för att föklara finessen), precis som Lowdens Allt hade guld om någon minns. 426 pix på Gleerups, bokhandeln här i sta´n. Så var det med det!

Kontraster

2010-02-14T17:53:00.002+01:00

Kanske är det kontrasterna som gör livet värt att leva - i lagom dos förstås. Idag: Först skidtur, något som varit ovanligt här nere i Lundatrakten de senaste åren och kanske därför så uppskattat – det är fullt med folk i spåren, både unga och gamla.

Sedan in i Midaqq-gränden, romanen av Naguib Mahfouz, första gången publicerad 1947 och nu i nytryck på Norsteds förlag (2009). Här pågår LIVET, det alldeles speciella men samtidigt så alldagliga. Gränden ligger, där den legat sedan urminnes tider, i Kairo. Här får vi lära känna Umm Hamida, äktenskapsmäklerskan, Abbas barberaren, mäster Kirsha som tycker om småpojkar, bagerskan Husniya, mansplågerskan, och så sitta Sania, som skaffar sig både guldgarnityr i munnen och ny man. Allra längst in i smutsen håller Zita till, mannen som tillverkar krymplingar. Till honom kommer folk som vill ser sin framtid i tiggaryrket. Zita beskrivs så här:

På golvet – nästan rakt fram under fönstret – ligger en sorts klump som i smuts och färg och lukt inte skiljer sig från golvet men som äger lemmar, kött och blod och därför trots allt har rätt till epitetetmänniska. [. . .] hans tunna kropp är svart, hans mantel är svart, allt hos honom är svart utom de smala ögonspringorna som blänker förfärande vita.

Fokus ligger på den unga, självständiga, vackra Hamida, som inget hellre vill än komma bort från den smutsiga gränden. ”Hon visste inte längre vart hon skulle gå och stannade. I nästa ögonblick hörde hon honom ropa på en taxi. Bilen kom och han öppnade dörren för henne. Hon lyfte foten för att stiga in och denna rörelse utmärkte skiljelinjen mellan hennes båda liv.” Fantstiskt bra formulerat!

Uruguay med mera

2010-02-07T18:41:00.004+01:00

Aftonbladets bokskribent Ingalill Mosander tipsade igår om romanen Det osynliga berget av Carolina de Roberts. "När man kommit in i denna främmande värld vill man inte lämna den", skriver hon. Enligt förlaget ger boken "en fascinerande inblick i Uruguays turbulenta historia". Sådant gillar vi. Boken är beställd!

På förlaget Forums hemsida hittar jag också gratis lärarhandledning till Mia Törnbloms bok Du äger. Fantastiskt generöst av förlaget - det verkar finnas massor av inspirerande övnigar att knycka. Mycket inspirerande för alla svensklärare.

Vill också gärna tipsa om ambitiösa Siv af Sweden som startat http://presenteradinblogg.blogspot.com/!

Nyfiken på Sara Kaaman i Amsterdam

2010-01-30T19:13:00.001+01:00

Hej, Sara, hur länge har du bott i Amsterdam och vad gör du där?
Hej Agneta! Jag har bott i Amsterdam sedan september 2008, och läser grafisk formgivning på en skola som heter Gerrit Rietveld Academie.

Hur skiljer sig livet i Amsterdam från det i din hemstad Malmö?
Hmm, svår fråga. Malmö och Amsterdam har vissa likheter storleksmässigt; det är lätt att ta sig runt, på cykel kommer man från ena änden av stan till den andra på en halvtimme (nästan...). Amsterdam är annars: lite gulligare och mer tätbefolkat.

Vad tycker du att man som turist bör se/göra?
Jag tycker att man ska promenera! Det är en ganska liten stad, och det är ganska omöjligt att inte gå vilse - på det bra sättet! Amsterdam är packat med fina kaféer, bokhandlar, små underliga butiker, massor av saker som man vill upptäcka i lugn takt. En del som kommer hit hyr cyklar för att ta sig runt, men ska man inte långa sträckor tycker jag att det funkar att gå. Dessutom blir många turister trafikfaror på cykel, på de smala gatorna med ganska vild cykeltrafik...
FOAM är ett fint fotomuseum som ofta har bra utställningar. Rijksmusem är en klassiker, de håller dock på att renovera och har bara öppet på en väldigt begränsad yta. En pärla är annars Kattenkabinett - ett katt-museum! Kanske mest för de som gillar katter, men det är väldigt fint inrymt i en ståtlig lägenhet vid en kanal, fylld med konst med kattmotiv, och några riktiga katter...
Amsterdam har fina marknader. På lördagar är det grönsaksmarknad på Noordermarkt, både lyxig ekologisk och vanlig, billig, och båda är väldigt fina. På måndagar är den en second hand-marknad på samma plats, som är en säker plats för klädfynd.

Har du något stamställe?
Nej, inte riktigt, men jag har några favoritställen. Vennington Café (Prinsenstraat 2) har fantastiskt goda club sandwiches och smoothies, ett perfekt frukostställe. Café de Pels (Huidenstraat 25) är en väldigt fin bar/café där man kan sitta och beskåda konst eller stammisar.

Vilket är ditt personliga favoritresmål?
Mexiko! Jag var där väldigt kort i våras, men det är dit jag vill åka nästa gång jag gör en resa. Annars tycker jag också om att resa hem till Stockholm...

Till Amsterdams officiella hemsida.

Nyfiken på Hasse Nylén

2010-01-24T13:15:00.013+01:00

1. Hasse Nylén - vem är du?

Jag är född 1954 och är uppväxt i Sundsvall. Jag flyttade till Göteborg 1976 för studier i oceanografi. Det blev i stället Musikhögskolan i Göteborg 1976 – 1981. Sedan dess är jag lärare i musik och matematik. Sedan femton år tillbaka arbetar jag med musikklasser på högstadiet, för närvarande i Kortedala musikklasser i Göteborg.

2. Du har skrivit en bok om Budapest, Budapest bortom turiststråken. Hur kom det sig att du fastnade för just Budapest?
I maj 1984 satt jag och en kollega i personalrummet och diskuterade vart vi skulle resa den sommaren för att spela gatumusik.
     En kvinna, ungersk hemspråkslärare, hörde samtalet och sa att vi borde åka till Budapest vilket vi gjorde. Vi bodde hos hennes föräldrar och spelade gatumusik på dagarna. (Se en artikel, publicerad i Hugarofan, den ungerska kulturföreningen Körösi Csomas medlemsblad, förra året). Jag blev förälskad i allt i staden, inklusive språket.

3. Nämn tre saker man absolut inte bör missa om man kommer väljer att åka till Budapest över en helg!
Om man är förstagångsbesökare ger man sig upp till Fiskarbastionen (Halászbástya) och ser ut över staden.
      Därefter tar man sig ner till Moszkva tér och kliver på spårvagn 4 eller 6 och åker med hela vägen runt i halvcirkeln, den yttre ringen, ända ned till bron Petőfi híd. Där går man av innan bron och tar spårvagn 2 norrut längs Donau upp till ändhållplatsen vid bron Margit híd.
     Därefter tillbaks över Margit híd, gå av på första hållplatsen på budasidan och gå upp ett par kvarter till Lukács Gyógyfürdő och sänk kroppen i de svaveldoftande bassängerna med varmt vatten.

4. Din favoritrestaurang? Bästa ölet - var hittar man det?
Kiskakkuk Étterem på Poszonyi út 10. Alldeles i närheten av Margit híds brofäste på pestsidan. Överjordisk mat, intellektuell inredning, bra priser, centralt belägen på en mycket fin restauranggata, för övrigt den gata på vilken nästan alla hus tillhörde Raoul Wallenbergs så kallade ”skyddade hus” 1944.
     Ölet är av vanlig ljus lagertyp, pilsner, och är inget särskilt att yvas över för en ölälskare. Dock finns det en restaurang med det icke ungerska namnet Kaltenberg Étterem på Kinizsi utca 30 i IX:e distriktet, alldeles nära metróhållplatsen Ferenc körut, där de serverar hembryggt öl av mycket god kvalitet. Om man säger till kan man till och med få det ofiltrerat och då är det så bra en lager kan bli.

5. Har du nya bokprojekt på gång?
Till våren kommer den tredje upplagan av Budapest bortom turiststråken ut. Den här gången kommer fokus, förutom mat, Raoul Wallenberg och 1956-upproret, att ligga på de olika stadsdelarna, kerület, som det finns 23 av och som sinsemellan är väldigt olika. Promenader och åkturer i samtliga, även som ljudfiler att ladda ned från hemsidan, kommer att finnas beskrivna i boken.

Bildkälla: @Hasse Nylén: Tanterna tar en morgonpilsner i saluhallen

Fulla

2010-01-21T18:28:00.002+01:00

Jag har tänkt på henne hela dagen: Fulla, den muslimska motsvarigheten till Barbie, som min föreläsare i svenska som andraspråk hade med sig igår. Hon såg ut ungefär som Barbie med en skillnad: När stövlarna åkte av visade det sig att hon saknade fötter! Stympad alltså! Hela jag vill protestera: Nej!

Melodi

2010-01-16T17:33:00.005+01:00

Nästa vecka ska mina IB-elever (IB står för The International Baccalaureate Diploma Programme och jag har nyss börjat undervisa på svenskkursen där) bland annat få syssla med denna fina dikt av Bo Bergman. Visst borde den väl gå hem även på 2010-tal?

Melodi

Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.

Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig vem ger dig
makten som blir melodi?

Ur Valda dikter, 1928

Kärlek och resa

2010-01-10T19:57:00.004+01:00

Kärlekspar på resa heter den här boken och jag tänker på vilket bra test på kärleken en resa är. Bokens exempel har alla mer eller mindre lyckats förbli kärlekspar även efter resandet. Det par som nog lyckades sämst var kejsarinnan Elisabeth, Sissi kallad, och kejsar Franz Josef .

Här berättas om den resa kejsarparet gjorde som unga och nyförälskade 1856. ”Senare, när hennes kärlek till maken dött, drog hon sig alltmer undan offentligheten och flydde in i verkliga och inbillade sjukdomar”, skriver författaren Iris Schürmann-Mock. Resandet på egen hand blev för Sissi en form av flykt, ett sätt att komma undan svärmodern och det strängt reglerade hovlivet.

I bokens senare del kan vi sedan resa i Sissis och kejsarens fotspår, få tips på till exempel Pension Kaiser von Österreich, där kejsarparet övernattade den 8 september 1856 eller exempel på restauranger i ”kejserlig stil”. Boken fungerar alltså också som en slags reseguide.

Förutom Sissi och kejsar Franz Josef får vi följa bland annat paret Ingrid Bergman och Roberto Rossellini vid Amalfikusten, drottning Victoria och Albert i de skotska högländerna (jag blir sugen på at vandra där) och George Sand och på Mallorca. Sammanlagt 14 par/resmål beskrivs.

Bildmaterialet är fint men jag undrar så vad som stått bakom förlagets val av bokens format. Sidorna känns för smala och höga. Det kan ju inte bli dyrare att göra boken lite bredare och lägre – själva satsytan skulle ju bli densamma! Ja, ja – man vänjer sig snabbt märker jag.

En honneur till författaren, Iris Schürmann-Mock. Hon verkar ytterst påläst och har enligt förordet hämtat mycket av sin information från originaldokument som resedagböcker, kassaböcker, hovprotokoll och kommentarer i biografier. Borde ha varit spännande läsning!

En riktigt välgjord och lite påkostad bok tycker jag det här är. En bok at bläddra lite i, läsa ett kapitel här och där när andan faller på, vardagen känns tung och reslusten sätter in. Gav min svägerska den i julklapp och det ska bli spännande att höra vad hon tycker.

Källa: http://www.hofburg-wien.at/