Biografin som reseguide.

När jag läste Ingrid Betancourts Även tystnaden har ett slut slog det mig hur mycket kunskap om landet jag som läsare får även i en biografi. Förutom att jag tillsammans med Ingrid vistades i den colombianska djungeln fick jag god insikt i de politiska förhållandena i landet och läser nu med stort intresse allt som skrivs om Colombia i dagstidningarna. Utförlig recension inklusive tårdrypande videoklipp från frigivningen finns hos Mitt i livet.

För den som vill förbereda sig för en Egyptenresa kan jag rekommendera:
Allan Klynne: Kleopatra. Liv och legend. En faktabok som närmar sig romanen utan att för den skull förlora i trovärdighet. Författaren diskuterar hela tiden olika scenarier på ett ytterst fascinerande sätt. Författaren, Allan Klynne, intervjuas här på youtube.

Sydafrika:
John Allen: Rättvisans rebell

Till London kanske med hjälp av:
Kent Hägglund: William Shakespeare: En man för alla tider

Frankrike:
Hermann Lindqvist: Madame de Pompadour

Lär känna Indien genom:
Muhammad Yunus: De fattigas bankir
eller
Zac O`Yeah: Mahatma eller konsten att vända världen upp och ner

Italien naturligtvis via:
Kristina Kappelin: Berlusconi - italienaren

Rom:
Adrian Goldsworthy: Caesar

Kina:
Ming Wang-Sonnerup: Rött land, röd jord

Kuba
Björn Kumm: Fidel Castro

USA:
Erik Åsard: Hillary Rodham Clinton

Tyskland:
Göran Agrell, Peter Strömmer: I Luthers fotspår

Det mesta - och mycket annat - på http://www.agnesilund.se/. Till och med midnatt 20% rabatt med koden: sensommar.

Lektionstips

Ett (bra?) sätt att ta emot en ny klass är så här:
1. Be eleverna ställa sig i "födelsedagsordning".  Födelseår bortser vi ifrån. Detta betyder att eleverna bildar en lång orm genom klassrummet och att den elev som är född först i januari står längst fram i ledet.

2. Skriv följande på tavlan:
namn
hemort
föregående skola (kan utelämnas men eleverna tar snabbt reda på det ändå)
fritid
jag gillar . . ./tycker mycket om
jag hatar/avskyr/ogillar . . . .

3. Presentera dig själv enl. ovanstående.

4. Be sedan den elev som står främst att upprepa vem du är i tredje person. Alltså: Det här är . . . .  .. Hon bor i Lund. På fritiden . . . . .

5. Be samma elev presentera sig själv enl. ovan.

6. Be nästkommande elev upprepa+presentera sig själv. Osv, osv . . . .

Vitsen med detta?  (Tala gärna om det för eleverna också)
1. Varje elev har vågat framträda inför en alldeles ny grupp.
2. Varje elev har använt sin röst.
3. Varje elev har inlett processen att lära känna sin nya klass.
Inte så tokigt!

Yngling på guld

Bildkälla: Nationalmuseum

Ernst Brunners Yngling på guld handlar dels om kuppen mot Nationalmuseum år 2000 då ovanstående självporträtt av Rembrandt stals, dels om Rembrandt själv och det är i den här delen jag tycker Ernst Brunner lyckats alldeles utmärkt. Läsaren får en väl underbyggd bild av Rembrandt och den tid han levde i: 1600-talet. Det jag tycker är mest fascinerande är den möda Brunner lagt ner på att ta reda på fakta om hur själva målandet gick till vid den här tiden.

Nu tog han två skedar i en bunke, blandade i en knivspets umbra, ytterligt lite rödockra och bensvart och fick en oljefärg med silverton som han strök med bred pensel i ett tunt skikt på kopparytan (s. 205)

- - - -
Själva utförandet av just den här målningen beskrivs så här:

Ögonbrynen målade han mörkt grå och lätt sammandragna.
Han placerade en rynka över näsroten.
På näsvingen lade han rött och han använde samma mörka röda färg längst in i högra ögonvrån och övergick sen till iris där han jobbade länge och ihärdigt med grått och grönt (s. 211).

Också skildringen av Rembrandts fru Saskia stannar kvar i minnet. Saskias tre första barn dog i späd ålder och vid den fjärde förlorade hon själv livet. Vilket öde! Konstigt nog späkte hon sig vid alla graviditeterna "för att barnet inte skulle bli för stort". Kan detta vara sant? undrar jag. Borde man inte redan vid den här tiden förstå att bebisarna borde ha lite hull för att klara av livet utanför livmodern? Var rädslan för att själv dö vid förlossningen så stor? Hur som helst: boken är läsvärd, även om jag fann de dokumentärliknande avdelningarna om tjuvarna och deras agerande före, under och efter rånet något enformiga.

Proffsrecension kan man läsa i SvD.