Bara inte du

Gårdagen tillbringades bland annart liggandes i en klippskreva tillsammans med Katarina von Brodows Bara inte du. Enbokomdagen har redan skrivit uttömmande om den så jag inskränker mig till att säga: Än en gång har Katarina von Bredows lyckats skriva en spännande roman med existentiella frågor att ta ställning till. Det ska bli kul att presentera den här boken för mina nya gymnasieettor till hösten. Kan tänka mig att de i motsats till mig kanske inte uppskattar det öppna slutet.

Kyndelälskaren, en barndom i Provence

Kyndelälskaren, en barndom i Provence, min första sommarlovsbok, visar sig vara perfekt – den kräver tid och ro i själen. Det är en bok att läsa långsamt och njutningsfullt och en fantastisk resa-från-fåtöljen-bok. Författaren, Pierre Magnan, skildrar i jag-form ur den vuxne mannens perspektiv sina tio första barndomsår i en liten stad i Provence 1923–33.

Den lille Pierre tycks ha haft en mycket trygg uppväxt kombinerad med stor frihet. Det är ett myller av människor och miljöer vi får lära känna, ja, en hel livsstil som författaren i slutet av boken med vemod ser bytas ut mot en modernare.

"Vi hade en gatsopare, Burle, med häst och tippvagn. Vi var vana att se honom med sina stora mustascher och med spaden och kvasten av häggmispel över axeln, spanande efter minsta lort som han lade i en särskild säck. Han försvann också och ersattes av en sopbil."

Med stor humor beskriver författaren sin uppväxts glädjeämnen och tillkortakommanden. Hur hans kvinnliga släktingar klär upp honom till brudnäbb är en av de scener som fastnar i minnet:

"De klär ut mig till brudnäbb med byxor och bolero i svart sammet och rosa sidenskjorta med pösiga ärmar. De köper – för första och sista gången i mitt liv – blanka lackskor åt mig hos Ricou på Grand-Rue."

Minnet är för Pierre Magnan, liksom för oss alla, till stor del förknippat med dofter och jag kommer på mig med att själv bli mer medveten om hur det doftar omkring mig. Mormoderns förråd beskrivs till exempel så här:

"I det där förrådet där den gyllene leran blänkte i bakgrunden blandades pinjedoften från mormors egenhändigt samlade risknippen med lukten av åsnepeppar som jag inandades med slutna ögon, och jag fick då huvudet fullt av torra fält, strama horisonter och vägar som i oändlighet övergick från skugga till sol och från grönska till öken."

Romanens titel, Kyndelälskaren, förklarar Ingrid här.

Skolavslutningen

Visst är den fin - dikten Skolavslutningen av Ragnar Thoursie!

Första sommardagen, då dammet yr upp,
första sommardagen,
klättrar komministern som en spillkråka
upp i Predikans framstam;
håller sig fast med vita förmaningar på räcket,
svarta vingar fällda ihop på ryggen,
lyfter hakskägget och gapar rött;

o den första sommardagen;
och genom kyrkans dammiga båt, i Guds bröstkorg,
tågade vi alla timmermannens söner,
trehundra sjungande
                               utan röst
den första sommardagen.

- Tolv män i trä, med skägg, stavar, kors, nycklar,
           svärd och böcker blevo våra ögons tröst,
medan orgelens vatten sköljer
över sommarens tid, som väntar utanför porten,
med lust och fägring stor.
Fröken i klockkjol och gullvivehår
biter sig löst i underläppen.

                            *

Detta var den första sommardagen. Sedan följde
den andra, tredje och fjärde och dammet
steg allt högre.
Vi blevo män i trä, med stavar, nycklar, kors och svärd,
och ögon vattenblå och blinda
blinkande mot Den sista avslutningen.

Den oslipade diamanten

Först tänkte jag: Vad konstigt! En fackbok i coffee table book-format! I en mindre variant men ändå. Sedan tyckte jag formatet var väldigt trevligt - och läsvänligt. Det är lätt att läsa ett kapitel i taget, ta en paus med boken vackert uppslagen och sen fortsätta. Sydafrika, den oslipade diamanten av Fredrik Sperling är en reportagebok, byggd på de upplevelser författaren skaffade sig som SVT:s Afrikakorrespondent 2003-2009.

Läsaren får en historisk tillbakablick på Sydafrikas kolonisering och apartheidpolitiken fram till de första demokratiska valen 1994. Många gånger får vi informationen genom författarens dialog med sin städerska Gwen, något som gör det hela mera levande och äkta. Tillsammans med Gwen får vi lära känan både kåkstaden Soweto och mera välbärgade kvarter. Även om 2,5 miljoner människor fått ett hus att bo i ökar de ekonomiska klyftorna.

Ett reportage handlar om Zapiro, känd satirtecknare. Denne berättar bland annat om vilsenheten i samband med aparthaidpolitikens försvinnande: Vem skulle man nu rikta sin kritik mot? Fienden var ju borta!

Arbetet mot aids får ett eget kapitel, liksom Krugerparken och den sydafrikanska vinproduktionens historia. Alltsammans skrivet så att man vill läsa och lära mer. Enda irritationen är att det bara i enstaka fall finns bildtexter. Trist!

Bra info om Sydafrika finns i DN:s reseguide Sydafrika.