Nyfiken på Sara Kaaman i Amsterdam

Hej, Sara, hur länge har du bott i Amsterdam och vad gör du där?
Hej Agneta! Jag har bott i Amsterdam sedan september 2008, och läser grafisk formgivning på en skola som heter Gerrit Rietveld Academie.

Hur skiljer sig livet i Amsterdam från det i din hemstad Malmö?
Hmm, svår fråga. Malmö och Amsterdam har vissa likheter storleksmässigt; det är lätt att ta sig runt, på cykel kommer man från ena änden av stan till den andra på en halvtimme (nästan...). Amsterdam är annars: lite gulligare och mer tätbefolkat.

Vad tycker du att man som turist bör se/göra?
Jag tycker att man ska promenera! Det är en ganska liten stad, och det är ganska omöjligt att inte gå vilse - på det bra sättet! Amsterdam är packat med fina kaféer, bokhandlar, små underliga butiker, massor av saker som man vill upptäcka i lugn takt. En del som kommer hit hyr cyklar för att ta sig runt, men ska man inte långa sträckor tycker jag att det funkar att gå. Dessutom blir många turister trafikfaror på cykel, på de smala gatorna med ganska vild cykeltrafik...
     FOAM är ett fint fotomuseum som ofta har bra utställningar. Rijksmusem är en klassiker, de håller dock på att renovera och har bara öppet på en väldigt begränsad yta. En pärla är annars Kattenkabinett - ett katt-museum! Kanske mest för de som gillar katter, men det är väldigt fint inrymt i en ståtlig lägenhet vid en kanal, fylld med konst med kattmotiv, och några riktiga katter...
     Amsterdam har fina marknader. På lördagar är det grönsaksmarknad på Noordermarkt, både lyxig ekologisk och vanlig, billig, och båda är väldigt fina. På måndagar är den en second hand-marknad på samma plats, som är en säker plats för klädfynd.

Har du något stamställe?
Nej, inte riktigt, men jag har några favoritställen. Vennington Café (Prinsenstraat 2) har fantastiskt goda club sandwiches och smoothies, ett perfekt frukostställe. Café de Pels (Huidenstraat 25) är en väldigt fin bar/café där man kan sitta och beskåda konst eller stammisar.

Vilket är ditt personliga favoritresmål?
Mexiko! Jag var där väldigt kort i våras, men det är dit jag vill åka nästa gång jag gör en resa. Annars tycker jag också om att resa hem till Stockholm...

Till Amsterdams officiella hemsida.

Nyfiken på Hasse Nylén

1. Hasse Nylén - vem är du?

Jag är född 1954 och är uppväxt i Sundsvall. Jag flyttade till Göteborg 1976 för studier i oceanografi. Det blev i stället Musikhögskolan i Göteborg 1976 – 1981. Sedan dess är jag lärare i musik och matematik. Sedan femton år tillbaka arbetar jag med musikklasser på högstadiet, för närvarande i Kortedala musikklasser i Göteborg.

2. Du har skrivit en bok om Budapest, Budapest bortom turiststråken. Hur kom det sig att du fastnade för just Budapest?
I maj 1984 satt jag och en kollega i personalrummet och diskuterade vart vi skulle resa den sommaren för att spela gatumusik.
     En kvinna, ungersk hemspråkslärare, hörde samtalet och sa att vi borde åka till Budapest vilket vi gjorde. Vi bodde hos hennes föräldrar och spelade gatumusik på dagarna. (Se en artikel, publicerad i Hugarofan, den ungerska kulturföreningen Körösi Csomas medlemsblad, förra året). Jag blev förälskad i allt i staden, inklusive språket.

 3. Nämn tre saker man absolut inte bör missa om man kommer väljer att åka till Budapest över en helg!
Om man är förstagångsbesökare ger man sig upp till Fiskarbastionen (Halászbástya) och ser ut över staden.      
      Därefter tar man sig ner till Moszkva tér och kliver på spårvagn 4 eller 6 och åker med hela vägen runt i halvcirkeln, den yttre ringen, ända ned till bron Petőfi híd. Där går man av innan bron och tar spårvagn 2 norrut längs Donau upp till ändhållplatsen vid bron Margit híd.
     Därefter tillbaks över Margit híd, gå av på första hållplatsen på budasidan och gå upp ett par kvarter till Lukács Gyógyfürdő och sänk kroppen i de svaveldoftande bassängerna med varmt vatten.

4. Din favoritrestaurang? Bästa ölet - var hittar man det?
Kiskakkuk Étterem på Poszonyi út 10. Alldeles i närheten av Margit híds brofäste på pestsidan. Överjordisk mat, intellektuell inredning, bra priser, centralt belägen på en mycket fin restauranggata, för övrigt den gata på vilken nästan alla hus tillhörde Raoul Wallenbergs så kallade ”skyddade hus” 1944.
     Ölet är av vanlig ljus lagertyp, pilsner, och är inget särskilt att yvas över för en ölälskare. Dock finns det en restaurang med det icke ungerska namnet Kaltenberg Étterem på Kinizsi utca 30 i IX:e distriktet, alldeles nära metróhållplatsen Ferenc körut, där de serverar hembryggt öl av mycket god kvalitet. Om man säger till kan man till och med få det ofiltrerat och då är det så bra en lager kan bli.

5. Har du nya bokprojekt på gång?
Till våren kommer den tredje upplagan av Budapest bortom turiststråken ut. Den här gången kommer fokus, förutom mat, Raoul Wallenberg och 1956-upproret, att ligga på de olika stadsdelarna, kerület, som det finns 23 av och som sinsemellan är väldigt olika. Promenader och åkturer i samtliga, även som ljudfiler att ladda ned från hemsidan, kommer att finnas beskrivna i boken.

Bildkälla: @Hasse Nylén: Tanterna tar en morgonpilsner i saluhallen

Fulla

Jag har tänkt på henne hela dagen: Fulla, den muslimska motsvarigheten till Barbie, som min föreläsare i svenska som andraspråk hade med sig igår. Hon såg ut ungefär som  Barbie med en skillnad: När stövlarna åkte av visade det sig att hon saknade fötter! Stympad alltså! Hela jag vill protestera: Nej!

Melodi

Nästa vecka ska mina IB-elever (IB står för The International Baccalaureate Diploma Programme och jag har nyss börjat undervisa på svenskkursen där)  bland annat få syssla med denna fina dikt av Bo Bergman. Visst borde den väl gå hem även på 2010-tal?

Melodi

Bara du går över markerna,
lever var källa,
sjunger var tuva ditt namn.
Skyarna brinna och parkerna
susa och fälla
lövet som guld i din famn.

Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst.

Bara du går över ängarna,
bara jag ser dig
vandra i fjärran förbi,
darra de eviga strängarna.
Säg mig vem ger dig
makten som blir melodi?

Ur Valda dikter, 1928

Kärlek och resa

Kärlekspar på resa heter den här boken och jag tänker på vilket bra test på kärleken en resa är. Bokens exempel har alla mer eller mindre lyckats förbli kärlekspar även efter resandet. Det par som nog lyckades sämst var kejsarinnan Elisabeth, Sissi kallad, och kejsar Franz Josef .

Här berättas om den resa kejsarparet gjorde som unga och nyförälskade 1856. ”Senare, när hennes kärlek till maken dött, drog hon sig alltmer undan offentligheten och flydde in i verkliga och inbillade sjukdomar”, skriver författaren Iris Schürmann-Mock. Resandet på egen hand blev för Sissi en form av flykt, ett sätt att komma undan svärmodern och det strängt reglerade hovlivet.

I bokens senare del kan vi sedan resa i Sissis och kejsarens fotspår, få tips på till exempel Pension Kaiser von Österreich, där kejsarparet övernattade den 8 september 1856 eller exempel på restauranger i ”kejserlig stil”. Boken fungerar alltså också som en slags reseguide.

Förutom Sissi och kejsar Franz Josef får vi följa bland annat paret Ingrid Bergman och Roberto Rossellini vid Amalfikusten, drottning Victoria och Albert i de skotska högländerna (jag blir sugen på at vandra där) och George Sand och på Mallorca. Sammanlagt 14 par/resmål beskrivs.

Bildmaterialet är fint men jag undrar så vad som stått bakom förlagets val av bokens format. Sidorna känns för smala och höga. Det kan ju inte bli dyrare att göra boken lite bredare och lägre – själva satsytan skulle ju bli densamma! Ja, ja – man vänjer sig snabbt märker jag.

En honneur till författaren, Iris Schürmann-Mock. Hon verkar ytterst påläst och har enligt förordet hämtat mycket av sin information från originaldokument som resedagböcker, kassaböcker, hovprotokoll och kommentarer i biografier. Borde ha varit spännande läsning!

En riktigt välgjord och lite påkostad bok tycker jag det här är. En bok at bläddra lite i, läsa ett kapitel här och där när andan faller på, vardagen känns tung och reslusten sätter in. Gav min svägerska den i julklapp och det ska bli spännande att höra vad hon tycker.

Källa: http://www.hofburg-wien.at/

Årets första kulturfyra

Årets första kulturfyra på Kulturbloggen ser för min del ut så här:
1. Vilken är den första boken du läser i år, 2010?
Min första bok blev Den siste greken av Aris Fioretos. Jag hade i uppgift att läsa 600 s valfri skönlitteratur med anknytning till min Svenska som andraspråk-utbildning och tyckte att jag gjorde ett bra val. Nu läser jag Enquists Lewis resa inför bokcirkel i veckan.


2. Första konserten du går på?
Ingen aning faktiskt. Det blir inte så många. Var före jul på Alte Kamererens jubileumskonsert, där ett av mina barn är med och kanske har de ett nytt jubileum att fira. De är duktiga på sådant nämligen.

3. Första teaterföreställningen eller filmen du ser i år?
Film: Det vita bandet på onsdag. Teater: All we need is love på Malmö stadsteater den 18 mars. Har upptäckt att bästa sättet att komma iväg på teater är att ha abonnemang och det har jag nu. Väldigt kul och praktiskt!

4. Hur känner du personligt/privat inför 2010, vad ser du fram emot mest, eller vad fruktar du mest?
Mitt lärarlyft fortsätter även under våren vilket betyder halvtidsjobb och därmed samlande av massor av energi inför kommande terminer. Ett verkligt lyft med andra ord! Hoppas också på fortsatt frisk familj och många kunder i butiken! Och så en kul födelsedagsfest i maj. Kanske en weekendresa till Aten i samband med det.

Till Paris med barnen?

Har precis fått hem serien Stora städer och små barn (Produktionsbolaget Mint, 2009). Bläddrar i den bok som heter Paris och konstaterar följande:

• Bra format. Hade jag åkt till Paris medan barnen var små hade jag haft god nytta av att ha den i fickan hela tiden faktiskt.
• Tycker först att det är mycket bilder men inser sedan vitsen med dem. Eftersom de anknyter till resmålet kan man plocka fram och titta på dem under transporterna. De fungerar lika bra före som under och efter resan.
• Boken inleds med kort historik. Jeanne d´arc, De tre musketörerna och Napoleon. Lite lagom kanske.
• Aktiviteter och utflyktstips. Här hittar jag många bra förslag. Bland annat får jag veta att det finns fina och roliga lekparker runt Eiffeltornet. Perfekt! Ett kul tips som jag inte hade en aning om är att gå på modevisning. Varuhuset Lafayette ordnar sådana varje fredag och det är bara att föranmäla sig per mejl! Bland heldagsutflykterna saknar jag dock besök i målarens trädgård i Giverny. Där är ju bara så fint! Och barnvänligt. Längtar redan tills jag kan åka dit med mitt barnbarn L.

Boken innehåller också bra exempel på barnvänliga hotell (bland annat Hotel Astrid), fika- och matställen liksom shoppingtips. Behöver man till exempel svensk småbarnsmat hittar man det i Affären! Speciellt bra är sidorna med ”När är vi framme”-lekar som ”sten, sax,påse” och ”loppa med Parisfakta”. I slutet finns minimini-kurs i franska för både barn och vuxna: räkneorden plus några vanliga ord. Inspirerande tycker jag som gillar ord!

Jag tycker också mycket om pastellfärgerna i den enkla stilrena layouten.

Årets första bok

Årets första bok blir Den siste greken av Aris Fioretos. Utifrån några registerkort författaren av en slump säger sig ha fått i sin hand får vi följa Jannis, en ung grek som på 60-talet lämnar det fattiga Makedonien för att skapa sig ett bättre liv i Sverige. Han hamnar på en liten ort utanför Kristianstad och får där hjälp av en grekisk familj att acklimatisera sig, få arbetstillstånd och jobb, först på en saftfabrik i Tollarp, därefter på ett tryckeri i Lund. En kärlekshistoria med tragiskt slut hör också till historien.

Det viktiga i den här boken är egentligen inte själva intrigen. Det intressanta är beskrivningen av huvudpersonen och dennes sätt att leva sitt liv, ett liv som på ett sätt blir präglat av mötet med en ny kultur, på ett annat sätt liknar allas våra liv. Jannis är filosofiskt lagd och har många funderingar om människolivets natur. Han är övertygad om att vi människor består av alla människor och att när vi befinner oss i nutid också samtidigt befinner oss i det förgångna och i framtiden. Enligt denna filosofi har också författaren konstruerat sin roman. Eftersom registerkorten med anteckningarna om huvudpersonen ligger i oordning presenteras även huvudpersonen Jannis för oss på detta sätt. Nutid växlar med minnen från livet i Makedonien, från hembyn, som låg så ”högt uppe i bergen, så nära himlen att vissa invånare menade att man slog pannan i den.” På samma gång som vi får lära känna Jannis får vi också lyssan till berättelserna om hans förfäder.

Det är kontrasten mellan det fattiga livet i byn, så präglat av bristen på vatten att uppmaningen ”Spara ditt spott, du kan behöva det till sommaren” blev till ett talesätt och 60-talets folkhemssverige som bränner sig fast i läsarens medvetande. Eftersom författaren är en ordkonstnär av stora mått blir läsningen både underhållande och tänkvärd. När Jannis mamma för första gången konfronteras med nymodigheten telefon låter det till exempel så här: ”Den där svarta kolossen var inget för henne. Visst såg den ut som en kyrka, men tänk om hon inte fick tillbaka sin röst”.

Jag hade stor behållning av den här boken. Förutom att roas fick jag inblick i grekisk kultur och historia och, inte minst, perspektiv på mitt eget land – och liv.