Stockholm tur och retur

Sturup 8.30. Bromma flygplats 19.15: Många, många män. Ett fåtal kvinnor. År 2008.

P1 just nu!

I Egypten är det numera ok att skriva om homosexualitet och sexuella trakasserier mycket tack vare bloggarna. Fantastiskt bra! Och otroligt tragiskt att man inte kunnat göra det tidigare! Kanske dags att läsa Alaa al-Aswany: Yacoubians hus på höstlovet för att begripa lite mer?
agnes

Vem var Humboldt?

Vem var egentligen Humboldt? Ja, den frågan har jag många gånger ställt mig då jag stått framför Humboldt-universitetet i Berlin. I romanen Världens mått av Daniel Kehlmann får jag svaret.

I 1700-talets Preussen fanns det två "Humboldtar", Wilhelm (som var språkforskare och den som grundade universitetet) och så lillebror Alexander, mer naturvetenskapligt intresserad, som den här boken handlar om. Tillsammans med sin assistent beger sig Alexander på en forskningsresa till Sydamerika, där han bland annat tar sig fram på Orinocofloden i Venezuelas regnskog, bestiger vulkaner och berg och träffar ursprungsbefolkningen.

Till en början har jag svårt att fångas av berättelsen – det är mycket naturvetenskapliga termer jag inte har en aning om och de båda männen är svåra att förstå sig på, men efter ett tag kan jag inte annat än imponeras av deras oräddhet och fanatiska envishet. Alexander framstår som en människa som viger sitt liv helt åt forskningen på ett närmast maniskt vis. Han samlar växter, iakttar, mäter upp och antecknar, allt med outsinlig energi och kunskapstörst. Sextant, kronometer, barometer är hans käraste vänner. Människor bryr han sig mindre om.

Parallellt får vi följa en av Alexander von Humboldts samtida, Carl Friedrich Gauss, hemma i Preussen, också han känd för eftervärlden, också han besatt av att kartlägga, att i sann upplysningsanda komma sanningen lite närmare. I slutet av boken möts de båda männen.

Boken har länge toppat de tyska bestseller-listorna och spelas nu som pjäs i Braunschweig, Gauss´ födelseort. Författaren, Daniel Kehlmann, har i Sverige i år uppmärksammats med P O Enquist-priset.

Själv är jag väl inte helt begeistrad - det är svårt med identifikationen (att jag känner igen mig i besattheten skrämmer mig) och alla de naturvetenskapliga termerna - men Daniel Kehlmann är duktig på att skriva och boken efterlämnar en känsla av allmänbildning: Nu vet jag i alla fall varifrån universitetet vid Unter den Linden fått sitt namn!

Mittplats i dubbelsäng ledig!

Mittplats i dubbelsäng ledig! En sådan annons påstod min dotter sig ha sett när hon direkt efter gymnasiet stack till London för att jobba. Till min fasa utan att ha ordnat varken jobb eller bostad i förväg. Nu ordnade sig allt till det bästa efter ett tag precis som hon sagt. Trångt fick hon (minsann!) bo - dock i egen säng!

Varför tar jag upp detta nu? Jo, framför mig har jag (här är det inget fel på associationsbanorna) en ny liten bok med anknytning till London. London, gata för gata. Elva gånger fjorton centimeter stor med röda styva pärmar. En ovanligt rik karta skulle man kunna säga men i bokform. I lagom fickstorlek. Men - vad ska man göra med det svarta gummibandet på baksidespärmen??
agnes

Nobelpristagare

Årets nobelpristagare i litteratur heter Jean-Marie Le Clézio! Hade aldrig hört namnet förut måste jag säga, men visst verkar hans roman Afrikanen vara något att ta in i min bokhandel?
agnes

Avvägar

Romanen ”Avvägar” av Tawni O´Dell är en bok för dem, som likt mig själv, länge funderat över om de där amerikanska white-trash-hålorna jag sett på tv egentligen existerar i verkligheten. Ni vet sådana där gudsförgätna hålor där folk dricker halvljumna öl på sunkiga hak och alla har minst ett hagelgevär hemma i garderoben.

Själv har jag ibland funderat på att åka till USA och till någon sådan där avlägsen ort som jag sett i ”My name is earl” eller ”Gilbert Grape”, bara för att se om det ligger någon sanning i mina fördomar. Har verkligen alla ett hagelgevär hemma? Är det alltid sådär olidligt varmt och är alla matställen sunkiga? Efter att ha läst den här boken känns det nästan som att jag varit där, och ja, med samtliga fördomar bekräftade.

I ”Avvägar” får vi följa 19-åriga Harley som efter en familjetragedi där mamman skjutit pappan till döds (med hagelgeväret från garderoben såklart), står som ensam familjeförsörjare för sina tre yngre systrar. Myndigheterna hotar med fosterhemsplacering, men Haley kämpar för att syskonen ska kunna bo kvar i föräldrahemmet.

Som om inte det tuffa vardagslivet i en gammal nedlagd gruvort vore nog, plågas Harley inombords av sina egna hjärnspöken, och han har svårigheter att hantera de våldsamma känslor av aggressivitet och sexualitet som ständigt väller upp inom honom.

Skildringarna är råa och detaljbeskrivningarna träffsäkra. Särskilt tycker jag att författaren genom att beskriva karaktärernas kläder träffar mitt i prick; de korta jeansshortsen, cowboybootsen och rutiga skjortorna är det som starkast bidrar till en närvarokänsla genom berättelsen.

Förutom att romanen ger mig detaljrika beskrivningar av en sådan där amerikansk håla jag länge velat veta mer om, finner jag den även psykologiskt intressant. Det vilar en slags obehagskänsla över berättelsen som gör att det är helt omöjligt att lägga ifrån sig boken, och jag får återkommande känslan av att någonting inte riktigt stämmer…
Linnea

Kvinnor på ett tåg

Jo, den håller måttet! Nu när jag läst hela tycker jag det. Boken jag syftar på är den i samband med bokmässan omtalade Kvinnor på ett tåg av Anita Nair.

Visst, en del av berättelserna känns konstruerade - de har kommit till mer av viljan att belysa ett problem än att skildra ett intressant människoöde, men sammantaget ger boken en väldigt fin bild av kvinnans situation i Indien, i alla fall av de kvinnor som tillhör den högsta kasten, brahminerna.

Upplägget påminner mycket om det i Flickorna i Riyad (Rajaa Alsanea), där huvudpersonen genom utskick via sin mejlinglista tar upp unga flickors problem i det saudiarabiska samhället.

I Kvinnor på ett tåg är det den 45-åriga ogifta Akhilla som i tågets liggvagn får ta del av de andra kvinnornas berättelser. Det är också porträttet av Akhila som känns mest äkta och trovärdigt. Och så gillar jag stilen. Det är gott om syn-. hörsel-, smak-och doftintryck – sådant som gör miljöbeskrivningarna otroligt levande och njutningsfulla att läsa.

Hur är det att vara kvinna i Indien då? Följande citat säger en del:
”Är jag inte en egen människa? Skall jag behandlas som om jag vore en förlängning av någon annans personlighet? Jagdeesh hustru och inget annat?”
agnes

Filippinerna

Hemma igen. Det blev en intensiv dag med många givande samtal bl.a. med entusiastiska ägarna av Offside Travel. Blev inspirerad att ta itu med litteratur kring resmålet Filippinerna tack vare dem. Maj-Gull Axelssons Rosario är död m.fl. kommer alltså snart att finnas på http://www.agnesilund.se/!
agnes

Jorden Runts resmässa

Har fått 15 minuter att "föreläsa" på!

När? I morgon den 4 oktober kl. 16.00-16.15. Mässan öppen kl. 11.00- 18.00. Gratis inträde.

Var? Parken Konferens - Rosenlundsgatan 34-36, Södermalm, Stockholm.

Vad? Om hur böcker kan förlänga en resa. På skånska!

Vi ses!
agnes